Namnöversättning
| Tolkien (första förekomst) |
Åke Ohlmarks | Erik Andersson | Kamelen |
|---|---|---|---|
| dromunds (Bok V, kapitel 6: Slaget på Pelennors fält) |
dromundar | dromonder | dromunder |
| Tolkiens översättningsguide | |||
| (Kommentar saknas.) | |||
| Kommentar | |||
| Detta är en fartygstyp använd av korsarerna från Umbar. (I sin enda förekomst i verket står ordet i pluralform, varför jag använder den formen här i listan.) Ordet kommer från grekiskan; den verkliga förlagan är ett slags galär som användes av bysantinska riket. Den vanligaste formen på engelska verkar vara dromon, som är nära den grekiska förlagan, men Tolkien har som synes använt en lite annan form. Gissningsvis har han tagit inspiration av den medelengelska formen dromond, men säkert även av Grettis saga Ásmundssonar, en av islänningasagorna. Där finns en filur som heter Þorsteinn, som getts tillnamnet drómundr för att han likt galärtypen (tyckte tydligen nordborna) var stor och ståtlig men ganska långsam av sig.
Tolkien använder alltså en äldre form av namnet för att ge en känsla av ett till väströnan naturaliserat ord. Och då bör vi väl göra något liknande på svenska. Även hos oss är "dromon" den officiella formen, men åtminstone "dromund" finns också belagt. Tittar man på Wikipedia nämns istället alternativformen "dromond", och det kan mycket väl vara där Andersson har hämtat sin variant, men jag undrar om inte det är fel. Wikin hänvisar till Grette den starkes saga, men i alla översättningar jag har kunnat kolla (av A. U. Bååth och Hjalmar Alving) skrivs det "dromund", vilket ju också verkar rimligt utifrån att det heter drómundr i fornisländskt original. Det finns även en tredje översättning av sagan, gjord av en viss herr Ohlmarks, men den kom 1963, några år efter hans ringöversättning, där han alltså använder sig av "dromund", så det verkar troligt att han gör så även i sin Grette. För att göra en lång historia kort (eller är det för sent?): Jag kör med "dromund". Men sedan är det också en fråga om pluralformen. Att döma av Söderwalls ordbok över svenska medeltidsspråket går både "dromunder" och "dromundar" bra. Eller så tolkar jag i alla fall hur uppslagsordet är skrivet: "dromunder (-ar)". Här ger Grettes saga inga ytterligare ledtrådar, då ordet bara förekommer i singular där. Men "dromunder" verkar lite vanligare och låter i mina öron bättre, så jag kör på det! (Fast tidigare, när jag först översatte den här passagen, tog jag bara efter Andersson, "dromonder". Det är först nu jag har tagit mig tid att utreda saken!) Senast uppdaterad: 2026-05-04 13:58:02 |
|||
| Tolkien | Åke Ohlmarks |
|---|---|
| dromunds | dromundar |
| Erik Andersson | Kamelen |
| dromonder | dromunder |
| Tolkiens översättningsguide | |
| (Kommentar saknas.) | |
| Kommentar | |
| Detta är en fartygstyp använd av korsarerna från Umbar. (I sin enda förekomst i verket står ordet i pluralform, varför jag använder den formen här i listan.) Ordet kommer från grekiskan; den verkliga förlagan är ett slags galär som användes av bysantinska riket. Den vanligaste formen på engelska verkar vara dromon, som är nära den grekiska förlagan, men Tolkien har som synes använt en lite annan form. Gissningsvis har han tagit inspiration av den medelengelska formen dromond, men säkert även av Grettis saga Ásmundssonar, en av islänningasagorna. Där finns en filur som heter Þorsteinn, som getts tillnamnet drómundr för att han likt galärtypen (tyckte tydligen nordborna) var stor och ståtlig men ganska långsam av sig.
Tolkien använder alltså en äldre form av namnet för att ge en känsla av ett till väströnan naturaliserat ord. Och då bör vi väl göra något liknande på svenska. Även hos oss är "dromon" den officiella formen, men åtminstone "dromund" finns också belagt. Tittar man på Wikipedia nämns istället alternativformen "dromond", och det kan mycket väl vara där Andersson har hämtat sin variant, men jag undrar om inte det är fel. Wikin hänvisar till Grette den starkes saga, men i alla översättningar jag har kunnat kolla (av A. U. Bååth och Hjalmar Alving) skrivs det "dromund", vilket ju också verkar rimligt utifrån att det heter drómundr i fornisländskt original. Det finns även en tredje översättning av sagan, gjord av en viss herr Ohlmarks, men den kom 1963, några år efter hans ringöversättning, där han alltså använder sig av "dromund", så det verkar troligt att han gör så även i sin Grette. För att göra en lång historia kort (eller är det för sent?): Jag kör med "dromund". Men sedan är det också en fråga om pluralformen. Att döma av Söderwalls ordbok över svenska medeltidsspråket går både "dromunder" och "dromundar" bra. Eller så tolkar jag i alla fall hur uppslagsordet är skrivet: "dromunder (-ar)". Här ger Grettes saga inga ytterligare ledtrådar, då ordet bara förekommer i singular där. Men "dromunder" verkar lite vanligare och låter i mina öron bättre, så jag kör på det! (Fast tidigare, när jag först översatte den här passagen, tog jag bara efter Andersson, "dromonder". Det är först nu jag har tagit mig tid att utreda saken!) Senast uppdaterad: 2026-05-04 13:58:02 |
|