Ett kapitel med Åke Ohlmarks

Kapitlet jag har valt är fjärde kapitlet i fjärde boken, Of Herbs and Stewed Rabbit. Det finns ingen särskild anledning till det valet: det råkade bara vara det kapitel jag höll på att översätta då jag först fick idén att göra en sådan här detaljgranskning. Och jag tänker begränsa mig till regelrätta fel, där Ohlmarks antingen har översatt felaktigt, lagt till något på eget bevåg som inte alls finns i originalet, eller helt utelämnat något (vilket är ganska sällsynt hos honom). Alltså fel av en typ som i princip inte förekommer alls hos Andersson (utom utelämnanden). Jag kommer däremot inte att anmärka på tveksamma ordval så länge de betyder ungefär rätt sak, även om de ger en annan känsla än originalet, och även om också den typen av översättningsfadäser är en stor del av kritiken mot Ohlmarks. (Och nästan hela kritiken mot Andersson.) Att ta med sådant skulle nämligen införa en ganska stor grad av tycke och smak i granskningen. Och just här vill jag faktiskt försöka vara objektiv!

* * *

I det nedanstående betecknar TT förstås volymen The Two Towers, och IV, 4 betyder fjärde kapitlet i fjärde boken. (The Lord of the Rings är ju indelad i sex böcker, två per volym.) Sidnumren i citaten ur originalen syftar på sidorna i just det kapitlet (som i min utgåva är femton sidor långt, varav sidan 14 består av en bild). Sidnumren i Ohlmarks citat syftar specifikt på min egen utgåva av Sagan om de två tornen, andra inbundna upplagan från 1978. Men enligt uppgift skall numreringen vara densamma i alla utgåvor fram till 2001 (utom enbandsutgåvorna, där numreringen löper genom hela texten).

Of Herbs and Stewed Rabbit
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 1)

Stuvad kanin med grönsaker
(Ohlmarks, s. 293)

Ohlmarks går ut hårt. Redan i kapitlets titel finns det saker att anmärka på. Det första är något av en klassiker i avdelningen översättningsmissar, kanske i synnerhet i fantasysammanhang, där maträtten tycks vara vanligt förekommande: ordlikheten till trots är stew inte samma sak som stuvning! När man stuvar något på svenska innebär det enligt kokboken "att reda en vätska/sås med mjöl eller annan redning till en tjock sås". Det är det där med "tjock" som är nyckelordet – om man inte kokar med smör eller mjöl eller något annat som gör anrättningen tjock så är det inte en stuvning. En stew däremot är bara mat som fått koka samman i en vätska, oavsett tjocklek. En "gryta", med andra ord, vilket hade varit en mycket bättre översättning.
Vidare kan man kanske hävda, om man slår knut på sig själv, att även herbs kan kallas för grönsaker, men "örter" är ett mycket rimligare ordval. Det som slängs i tillsammans med kaninen i Sams gryta – lagerblad, timjan, salvia – är kryddning, inte substans.

*

Then they ate a little, and drank sparingly. Gollum ate nothing, but he accepted water gladly.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 1)

Då åt de lite grann och drack sparsamt ett par klunkar. Gollum åt ingenting men tog tacksamt emot en halv slurk vatten.
(Ohlmarks, s. 293)

Jag kan förstå tankegången att det behövs något litet ord innan "vatten" för att meningen inte skall kännas stympad. Men ett "lite" hade räckt; det där med "en halv slurk" är rent hittepå.

*

They were not going quick enough for Gollum. By his reckoning it was nearly thirty leagues from the Morannon to the cross-roads above Osgiliath, and he hoped to cover that distance in four journeys.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 1)

Det gick inte fort nog för Gollum. Efter hans uträkning måste det vara nära arton dryga mil från Morannon till vägkorset ovanför Osgiliath, och han hoppades kunna tillryggalägga sträckan på högst fyra dagsmarscher.
(Ohlmarks, s. 294)

30 leagues = 90 miles = ca 14,5 mil. Inte arton. Och dessutom är "nära arton dryga mil" en mycket oskön formulering. Menar du knappt arton eller drygt arton, Åke? Vidare skriver Ohlmarks "högst fyra dagsmarscher", men det var ju exakt fyra Gollum hade tänkt sig, varken mer eller mindre!

*

They had then walked almost eight leagues, and the hobbits could not have gone any further, even if they had dared.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 2)

De hade då avverkat nära tre och en halv mil, och hoberna hade inte orkat gå mer om de också vågat.
(Ohlmarks, s. 294)

Ännu ett felaktigt längdmått. Men det var närmare den här gången: 8 leagues = ca 38,6 km. Hade Ohlmarks skrivit "drygt tre och en halv" istället för "nära tre och en halv" så hade jag nog givit honom rätt, även om fyra hade varit en rimligare avrundning. Men mer relevant är hur siffran förhåller sig till den förra. Knappt 8 leagues av 30, det är ganska precis en fjärdedel, alltså helt i linje med Gollums planer. Men knappt 3,5 av 18, det är mindre än en femtedel. Ohlmarks får det alltså att framstå som att de inte har en chans att klara färdplanen i den här takten! (Så långa dagsmarscher är för övrigt synnerligen imponerande för hober med sina korta ben!)

*

The mountains still loomed up ominously on their left, but near at hand they could see the southward road, now bearing away from the black roots of the hills and slanting westwards.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 2)

Ännu höjde sig bergväggen olycksbådande på vänster hand, men tätt intill sig kunde de se södra vägen, som nu ledde ut från åsdragets svarta fot och släntrade iväg mot väster.
(Ohlmarks, s. 294)

Ett av de mer vanligt förekommande felen i Ohlmarks översättning är att han tror att engelska ord betyder ungefär det de låter som på svenska. (Kallas i översättarsammanhang ibland för "falska vänner".) Här har han översatt slanting till "släntrade" (att släntra är att gå långsamt eller makligt). Men vad det betyder är att vägen börjar vika av i vinkel mot bergskedjans linje.

*

But they did not forget their danger, nor the Black Gate that was still all too near, hidden though it was behind the gloomy heights. They looked about for a hiding-place where they could shelter from evil eyes while the light lasted.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 2)

Men de glömde inte faran och heller inte de Svarta portarna som ännu var alltför nära om de också doldes för deras blick av mellanliggande dunkla höjder. Ivrigt såg de sig kring efter ett gömställe där de kunde hålla sig dolda för det onda ögat så länge det var ljust.
(Ohlmarks, s. 294)

Det finns inget i originalet som motiverar det "ivrigt" som Ohlmarks slänger in. Och det är evil eyes i allmänhet de vill hålla sig dolda för, dvs orker och annat oknytt, och inte specifikt Sauron, som väl rimligen är den som åsyftas med "det onda ögat".

*

Hunger, perhaps, more than mistrust kept him wakeful: he had begun to long for a good homely meal, 'something hot out of the pot'.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 2)

Det var kanske snarare hunger än misstro som höll honom vaken — han hade börjat längta rent våldsamt efter ett gott och hemmaliknande mål mat —

en eller annan
godbit från pannan,

som man brukade säga i Fylke.
(Ohlmarks, s. 295)

Det där med "rent våldsamt" är ett helt opåkallat avsteg från originalet, förmodligen för att Ohlmarks tyckte att det blev mer effektfullt så. Sedan är ju "hemmaliknande" ett väldigt ansträngt ordval, när "husmanskost" eller "hemlagad mat" hade fungerat mycket bättre, men det är parentetiskt. Ansträngda ordval är inte skäl nog för att hamna i den här sammanställningen! Men det mest anmärkningsvärda i det här citatet är förstås hur Ohlmarks lyfter ut det lilla rimmet ur löptexten och presenterar det som en vers, fristående och kursiv. För att motivera detta lägger han dessutom till helt ur eget huvud påståendet att detta är något man brukar säga i Fylke. Han kan mycket väl ha rätt i det, det kan vara det Tolkien vill antyda med sina citationstecken, men det är knappast översättarens jobb att själv fylla i det som författaren lämnat åt läsaren att tolka. (Själva rimöversättningen är dock briljant!)

*

The road had been made in a long lost time: and for perhaps thirty miles below the Morannon it had been newly repaired, but as it went south the wild encroached upon it. The handiwork of Men of old could still be seen in its straight sure flight and level course: now and again it cut its way through hillside slopes, or leaped over a stream upon a wide shapely arch of enduring masonry; but at last all signs of stonework faded, save for a broken pillar here and there, peering out of bushes at the side, or old paving-stones still lurking amid weeds and moss. Heather and trees and bracken scrambled down and overhung the banks, or sprawled out over the surface. It dwindled at last to a country cart-road little used; but it did not wind: it held on its own sure course and guided them by the swiftest way.
(Tolkien, TT: IV, 4: ss. 2-3)

Vägen hade anlagts en gång i fjärran forntidsdagar, och en fem sex mil under Morannon hade den nyligen blivit lagad och rensad, men ju längre de kom mot söder, desto mer hade vildmarken åter tagit den i sitt våld. Forntidsmännens händers verk kunde ännu spåras i dess raka säkra sträckning och dess jämna släta bana — då och då skar den ner genom kullarnas sluttningar eller förde över ett bäcklopp på en bred, vackert rundad valvbåge av svårförstörbart gammalt murarbete, men till sist dog alla tecken på forn stenmästarkonst bort med undantag för någon avbruten pelare här eller där, som stack fram ur buskagen vid vägkanten, eller rester av uråldrig stenläggning som fortfarande låg på lur mitt bland mossa och gräs. Ljung och pilträd och bräkne kravlade ner och hängde ut över åbrinkarna eller bredde sig över vattenytan. Den gamla härvägen krympte till sist samman till ett slags dålig liten körväg på landet, föga använd, men ännu utan slingringar. Snörrät och strikt höll den fortfarande sin egen säkra kurs och förde dem på så vis den snabbast tänkbara leden.
(Ohlmarks, s. 295)

Jag ber om ursäkt för det svåröverskådligt långa citatet! Det jag egentligen vill peka på börjar först vid "Ljung och pilträd", men jag behövde få med kontexten innan för att min poäng skall framgå. Och poängen är förstås – vad fasen sysslar karln med!? Mitt i Ohlmarks (något ordrika men mycket livfulla) beskrivning av denna landsväg får han plötsligt för sig att han pratar om en å istället! Gissningsvis är det orden banks och surface som lett vår översättare på villovägar: han insåg inte att även vägar kan ha såväl bankar som yta. Och så har han dessutom tagit konsekvensen av denna feltolkning och gjort det generiska trees till "pilträd", för alla vet ju att det typiskt är sådana som kantar och hänger ut över åar. Men i sista meningen förstår han som tur är ändå att It syftar på vägen. Och som pricken över i kan vi notera ett "snörrät och strikt" som saknas i originalet och med fördel hade kunnat strykas.

*

They had come to the end of a long cutting, deep, and sheer-sided in the middle, by which the road clove its way through a stony ridge.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 3)

De hade nått slutet av en långsträckt inskärning i terrängen, djup och med branta väggar i mitten, där landsvägen klöv sin linje, anlagd på en stenig åsrygg.
(Ohlmarks, s. 296)

Nej, landsvägen var inte anlagd på en stenig åsrygg. Den klöv ju rakt igenom åsen!

*

All about them were small woods of resinous trees, fir and cedar and cypress, and other kinds unknown in the Shire
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 3)

Runt omkring var det små dungar av kådrikt hartsdoftande träd, fur, ceder och cypress och andra arter som var okända i Fylke
(Ohlmarks, s. 296)

Här har vi en sån där "falsk vän" igen! Fir är inte fur utan gran, i synnerhet ädelgran.

*

Here Spring was already busy about them: fronds pierced moss and mould, larches were green-fingered, small flowers were opening in the turf, birds were singing. Ithilien, the garden of Gondor now desolate kept still a dishevelled dryad loveliness.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 3)

Här var det redan full vår vart de såg, ormbunksbladens skira spiraler bröt igenom mossa och lövdrivor, lärkträden stod med gröna fingrar, små blomkalkar öppnade sig bland tuvorna, fåglar sjöng. Ithilien, Gondors nu ödelagda trädgård, bevarade ännu en viss oordnat rufsigt dryadisk ljuvlighet.
(Ohlmarks, s. 296)

Desolate kan även betyda "ödelagd", men här åsyftas "övergiven". Att landet inte är ödelagt framgår ju tydligt av meningen innan!

*

South and west it looked towards the warm lower vales of Anduin, shielded from the east by the Ephel Dúath and yet not under the mountain-shadow, protected from the north by the Emyn Muil, open to the southern airs and the moist winds from the Sea far away.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 3)

I söder och väster blickade landskapet ut över Anduins varma lågläntare dalgångar, i lä för östvinden under Ephel Dúath och ändå utanför bergskedjans kalla skugga, skyddad från norr av Emyn Muil, öppen endast mot den ljumma sunnan och de fuktiga vindarna från havet i fjärran.
(Ohlmarks, s. 296)

Tolkien menar inte "i söder och väster", utan att landskapet vetter mot (eller för all del "blickar ut mot") söder och väster. Gissningsvis är det Tolkiens omvända ordföljd som lurar vår översättare. Vidare borde det stå "skyddat" och "öppet", inte "skyddad" och "öppen", då det syftar tillbaka på "landskapet".

*

Primeroles and anemones were awake in the filbert-brakes;
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 3)

Gullvivor och anemoner hade redan väckts till liv i hasselnötsbräknets ormbunksstånd.
(Ohlmarks, s. 296)

Ohlmarks klarade det ovanliga ordet filbert, som mycket riktigt betyder "hassel" eller "hasselnöt", men brake blev för svårt. Det betyder här ungefär "snårskog" eller "buskage", men han chansade istället på att det har att göra med "bräken" (vilket ordet också kan betyda, i andra sammanhang). Och för att ro denna något udda kombination i land uppfinner han helt sonika en ny ormbunksart, "hasselnötsbräkne". Genialt! Bäst att ta ett helt stånd av dem för säkerhets skull.

*

The swift growth of the wild with briar and eglantine and trailing clematis was already drawing a veil over this place of dreadful feast and slaughter; but it was not ancient. He hurried back to his companions, but he said nothing:
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 4)

Vildmarksvegetationens snabba växt med lukttörne och nypon och långa clematisrevor höll redan på att dra en slöja över denna fasans plats med dess minnen från människoslakt och kannibalorgier. Han skyndade tillbaka till sina kamrater men sade ingenting.
(Ohlmarks, s. 297)

"Människoslakt och kannibalorgier" är kanske mer effektfullt, men det är inte vad dreadful feast and slaughter betyder. Och dessutom – om orker skulle äta människor, vilket väl är en rimlig gissning om vad som hänt här, är det verkligen kannibalism då?
Vidare har vi här en lite sällsyntare typ av fel när det gäller Ohlmarks: han har glömt bort att översätta en del av originalet. Det där med but it was not ancient saknas, vilket berövar meningen en del av sin poäng.

*

'Let's find a place to lie up in,' he said. 'Not lower down. Higher up for me.'
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 4)

— Låt oss hitta en plats högre upp, sade han. Inte lägre ner. Högre upp, för min del!
(Ohlmarks, s. 297)

Här har Ohlmarks missat to lie up in. Han tycks ha trott att det var en ungefärlig synonym till det higher up som står lite senare. Men vad det betyder är en plats att gömma sig undan på, någonstans där man kan ligga och trycka.

*

Gollum, in any case, would not move under the Yellow Face. Soon it would look over the dark ridges of the Ephel Dúath, and he would faint and cower in the light and heat.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 4)

I varje fall vägrade Gollum tvärt att förflytta sig under det Gula ansiktet. Snart skulle det titta upp över Ephel Dúaths mörka åskammar, och då skulle han svim- och kräkfärdig kura samman nere i hettan och skuggan.
(Ohlmarks, s. 298)

Svimfärdig, ja, men inte kräkfärdig. Och det är ljuset och hettan som drabbar honom, inte skuggan.

*

Sam had been giving earnest thought to food as they marched. Now that the despair of the impassable Gate was behind him, he did not feel so inclined as his master to take no thought for their livelihood beyond the end of their errand;
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 4)

Sam hade allvarligt tänkt på mat medan de vandrade. Nu när missräkningen med de ogenomträngliga portarna äntligen låg bakom honom, var han mindre benägen än sin husbonde att uppskjuta tanken på deras livsuppehälle förrän resan var slut och ärendet uträttat.
(Ohlmarks, s. 298)

Tolkien pratar inte om att skjuta upp tanken på mat till efteråt, utan om att inte ägna några tankar åt hur det skall gå med maten efteråt. Det är väl i princip samma sak, men Ohlmarks uttrycker det på ett helt annat sätt, som inte alls ger samma obehagliga känsla av att Frodo räknar med att inte komma levande därifrån.

*

'If we reach the Fire in that time, we'll be lucky at this rate!' he thought. 'And we might be wanting to get back. We might!'
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 5)

— Hinner vi fram till Elden till dess, kommer vi att prisa oss lyckliga över den sparade ransonen, tänkte han. Och vi skulle kunna bli tvungna att återvända, vi skulle kunna!
(Ohlmarks, s. 298)

Här har Ohlmarks missförstått helt och hållet. Upphovet är nog att han inte förstod at this rate, alltså ungefär "i den här takten", utan trodde att det syftade på en matranson. Detta fick honom sedan att tolka även nästa mening fel. Sam tänker ju inte att de skulle kunna bli tvungna att återvända, utan tvärtom att det kanske ändå finns lite hopp om att de kommer att vara i livet efteråt och vilja ta sig därifrån.

*

A supper, or a breakfast, by the fire in the old kitchen at Bagshot Row was what he really wanted.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 5)

En kvällsvard eller en stadig frukost vid spisen i det gamla köket borta vid Baggspjutsvägen.
(Ohlmarks, s. 298)

Sista delen av meningen, was what he really wanted, har blivit bortglömd i översättningen.

*

'Yes, perhaps, yes,' said Gollum. 'Sméagol always helps, if they asks – if they asks nicely.'
'Right!' said Sam. 'I does ask. And if that isn't nice enough, I begs.'
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 5)

— Jo, kanske, jo, svarade Gollum. Sméagol alltid hjälpa om man ber, om man ber vänligt.
— Det är rätt, sade Sam. Och nu ber jag. Vänligt. Och räcker det inte får jag väl tigga och sopplissera, som det heter.
(Ohlmarks, s. 298)

Right! betyder här inte "Det är rätt", utan snarare något i stil med "Jaha!" eller "Då så!".
Däremot tänker jag inte anmärka på den mycket fria översättningen, för det där med att Sam härmar Gollums språkbruk är närmast oöversättligt. Man blir så illa tvungen att ta till något annat för att försöka skapa ungefär samma känsla. Det kan för övrigt noteras att det egentligen stavas "supplicera" – men det är förstås avsiktligt av Ohlmarks.

*

The early daylight was only just creeping down into the shadows under the trees, but he saw his master's face very clearly, and his hands, too, lying at rest on the ground beside him.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 5)

Det tidiga morgonljuset höll nätt och jämnt på att krypa ner bland skuggorna under träden, men han såg mycket tydligt sin husbondes ansikte och hans händer med som låg där så hjälplösa på marken bredvid honom.
(Ohlmarks, s. 299)

Hjälplösa?

*

He shook his head, as if finding words useless, and murmured: 'I love him. He's like that, and sometimes it shines through, somehow. But I love him, whether or no.'
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 5)

Han bara skakade på huvudet som om han funnit ord meningslösa och omöjliga att hitta, och han mumlade: — Vad jag tycker om honom. Han liknar sig som då, och ibland skiner det igenom på något sätt. Men jag älskar honom om det gör det eller inte.
(Ohlmarks, s. 299)

Vad betyder ens "han liknar sig som då"? Jag är rätt säker på att det inte betyder "det är ju sån han är" i alla fall. Men det borde det ha gjort.

*

On the ground beside him lay two small rabbits, which he was beginning to eye greedily.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 5)

På marken bredvid honom låg två små ihjälbitna kaniner, som han tittade på med en glupsk glimt i ögat.
(Ohlmarks, s. 299)

Ihjälbitna? Jag ser inget rimligt skäl till varför översättaren skulle vilja lansera egna teorier om Gollums jaktmetoder. Det blir ju inte ens en bättre mening av det!

*

Sam gathered a pile of the driest fern, and then scrambled up the bank collecting a bundle of twigs and broken wood; the fallen branch of a cedar at the top gave him a good supply.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 6)

Sam samlade samman en hög av det allra torraste bräknelövet och klättrade sen uppför backen och letade hop ett knippe fallna kvistar och avbräckt ved; en stor nedrasad cedergren ovanpå alltsammans var honom till god hjälp.
(Ohlmarks, s. 300)

Ohlmarks tycks ha föreställt sig att Sam lade en stor cedergren ovanpå sin famn med ved, för att hålla pinnarna på plats medan han bar eller nåt. Men vad det står är förstås att han hittade den där grenen på toppen av backen, och att den gav honom så mycket ved han behövde.

*

He was just stooping over his fire, shielding it and building it up with heavier wood, when Gollum returned, carrying the pans carefully and grumbling to himself.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 6)

Han stod just lutad över elden, skyddade den för drag och byggde under den med tyngre ved, när Gollum kom tillbaka med kastrullerna aktsamt burna en i vardera handen och hela tiden muttrande.
(Ohlmarks, s. 300)

Det är väl kanske sannolikt att Gollum faktiskt bar en kastrull i varje hand, men det är inget som framgår av originaltexten. Det finns ingen anledning för översättaren att själv hitta på sådana detaljer.

*

'I'm going to stew these coneys.'
'Stew the rabbits!' squealed Gollum in dismay. 'Spoil beautiful meat Sméagol saved for you, poor hungry Sméagol! What for?
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 6)

— Jag tänker stuva kanicklarna!
— Stuva kaninerna! gnällde Gollum med avsmak. Förstöra god, fin mat, som Sméagol hämtade till dig, stackars hungriga Sam! Vad skall det tjäna till?
(Ohlmarks, ss. 300-301)

Det där med stew och stuvning har vi redan diskuterat (allra första felet i vår lista). Och det är ju inte Sam utan Sméagol som är "stackars hungriga"!

*

You needn't watch me. Go and catch another and eat it as you fancy – somewhere private and out o' my sight. Then you won't see the fire, and I shan't see you, and we'll both be the happier.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 7)

Du behöver inte sitta och vakta mig. Gå nu och fånga dig en till och ät den på vad vis du vill — men någonstans avskilt och så att jag inte ser det. Du vill inte se eld och jag inte dig, och så blir vi nöjda bägge två.
(Ohlmarks, s. 301)

Vad Sam menar är att Gollum inte behöver titta på om han nu blir så upprörd – inte att han inte behöver sitta och vakta honom.

*

'Po – ta – toes,' said Sam. 'The Gaffer's delight, and rare good ballast for an empty belly. But you won't find any, so you needn't look.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 7)

— Po-ta-tis, förklarade Sam. Gubbtjyvens förtjusning och en sällsynt bra barlast för en tom mage. Men du vill ju inte leta efter några, så då slipper du se dem också.
(Ohlmarks, s. 301)

"Men du skulle inte hitta nån, så det är inte lönt att du letar", är vad det (ungefär) borde ha stått.

*

'But be good Sméagol and fetch me the herbs, and I'll think better of you. What's more, if you turn over a new leaf, and keep it turned, I'll cook you some taters one of these days.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 7)

Men var nu snäll och fixa dom där örterna till mig, snälla Sméagol, så skall jag tänka vänligare om dig sen. Vad gör det dig om du rycker av ett friskt löv och sen håller det i handen — så skall jag nog endera dagen koka dig lite pantofflor också.
(Ohlmarks, ss. 301-302)

Det här är en klassiker i den ohlmarkska felfloran! (Den finns även med i min allmänna genomgång.) Han har uppenbart inte förstått idiomet turn over a new leaf, alltså att börja på ny kula, bli en bättre person. Istället har han gjort en bokstavlig tolkning, förmodligen inspirerad av det "lagerbärsblad" som nämns några meningar tidigare som en av de örter ("grönsaker" i Ohlmarks terminologi) som Sam vill att Gollum skall hämta.

*

The daylight grew and the air became warm; the dew faded off turf and leaf.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 7)

Soljuset blev starkare och luften riktigt varm, daggen försvann från grästorvor och blad.
(Ohlmarks, s. 301)

Det där turf är ett lite lurigt ord. Det kan också betyda grästorvor, och gjorde faktiskt så tidigare i kapitlet, men här syftar det bara på den grästäckta marken, eller gräsmattan, grässvålen eller vad man nu vill kalla det.

*

I don't feel too sure of him. There's a good deal of Stinker – the bad Gollum, if you understand me – in him still, and it's getting stronger again.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 8)

Jag känner mig inte alls trygg för den där. Där är en god del Stinke kvar — av den dålige, onde Gollum, om ni förstår vad jag menar — och den blir allt starkare i honom.
(Ohlmarks, s. 303)

Det gör ingen stor skillnad, men en betydelsefull sådan, tycker jag, att Ohlmarks inte fick med det där sista again. Vi får här en bekräftelse på det den vakne läsaren själv noterat, nämligen att Gollum fram till nyss tycktes ha bättrat sig en del, och kanske mer väsentligt att Sam också noterat detta. Men för den svenske läsaren framstår det bara som om Sam säger att Gollum blivit kontinuerligt värre.

*

We don't see eye to eye, and he's not pleased with Sam, O no precious, not pleased at all.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 8)

Vi ser aldrig varann i ögonen och han är inte nöjd med Sam alls, nej nej min Sskatt, min Älskade — inte nöjd alls.
(Ohlmarks, s. 303)

Uttrycket to see eye to eye betyder ungefär att komma överens. Men Ohlmarks tycks ha tolkat det bokstavligt.

*

Then he noticed a thin spiral of blue-grey smoke, plain to see as it caught the sunlight, rising from a thicket above him.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 8)

Då lade han märke till en tunn spiral av blågrå rök, nätt och jämnt urskiljbar då den infångades av solstrålen, stiga upp från ett tätt buskage ovanför honom.
(Ohlmarks, s. 303)

Vad det står i originalet är ju att röken lystes upp av solskenet och syntes tydligt.

*

He found that a small brand, burning away to its outer end, had kindled some fern at the edge of the fire, and the fern blazing up had set the turves smouldering.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 9)

Han fann att en liten vildbrand som satt igång från härdens ytterända hade antänt några ormbunksblad i kanten av gropen, och när det snustorra bräknet flammat upp hade det pyrt till också i grästorven.
(Ohlmarks, s. 303)

Ännu en av dessa försåtliga "falska vänner". Brand betyder inte brand utan ett brinnande eller brunnet vedträ eller vedpinne. Sedan gör han (förståeligt nog) ett följdfel också: det handlar ju inte om "härdens ytterända" utan om att vedpinnen brunnit ner ända till sin yttre ände.

*

And I'm afraid my bit of fire's been smoking. Now if I've gone and brought trouble, I'll never forgive myself.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 9)

Jag är rädd att min lilla eld gett rök och visat dem väg. Om jag nu gått och ställt till bekymmer, kommer jag aldrig att förlåta mig själv.
(Ohlmarks, s. 304)

Tillägget "och visat dem väg" är helt onödigt.

*

''Twill be nigh at hand. In the fern, no doubt. We shall have it like a coney in a trap. Then we shall learn what kind of thing it is.'
'Aye, and what it knows!' said a second voice.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 9)

Måste vara alldeles här intill. Inne bland ormbunkarna utan tvivel. Vi har dem som kaniner i en fälla. Så får vi se vad det är för något.
— Ja, och hur mycket dom vet, sade en annan röst.
(Ohlmarks, s. 304)

Männen som närmar sig pratar om sitt villebråd som it, inte they. De kan ju i det här läget inte veta om det är en eller flera inkräktare. (Notera förresten hur Ohlmarks använder "dem" i första citatet och "dom" i det andra. Han blandar rent allmänt talspråks- och skriftspråksformer hej vilt. Men jag anmärker inte på det här: det är inte den typen av fel vi är ute efter.)

*

'Boromir son of the Lord Denethor?' said Faramir, and a strange stern look came into his face. 'You came with him? That is news indeed, if it be true.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 10)

— Boromir, son av furst Denethor? frågade Faramir och det kom en sträng blick i hans ögon. Färdas ni samman med honom? Det är då sannerligen nyheter det, om det är sant.
(Ohlmarks, s. 305)

Det är en väldigt väsentlig skillnad mellan "färdas" och "färdades".

*

'We must learn more of this,' said Faramir, 'and know what brings you so far east under the shadow of yonder –––,' he pointed and said no name.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 11)

— Detta måste vi få veta mer om, sade Faramir. Och så erfara vad som förmått er att färdas så långt åt öster in under skuggan där borta. Han bara pekade, nämnde inget namn.
(Ohlmarks, s. 306)

Det är inte skuggan som är "där borta", utan det namnlösa som kastar skuggan (dvs Ephel Dúath, Mordors berg).

*

You are in peril, and you would not have gone far by field or road this day.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 11)

Men ni befinner er i fara, och ni skulle inte ha vandrat ut över fält och vägar i dag.
(Ohlmarks, s. 306)

"Ni skulle inte ha kommit långt över fält och vägar i dag", är vad originalet betyder.

*

for they were descended from folk who lived in Ithilien at one time, before it was overrun.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 11)

De var nämligen själva ättlingar av det folk som fordom bott i Thilien innan landet erövrades.
(Ohlmarks, s. 307)

Ithilien,inte Thilien. Det här är ett sånt där banalt fel som uppstår här och var i all texthantering, och jag klandrar inte Ohlmarks för det (fast kanske redaktören). Men ändå, tar vi med alla fel så gör vi!

*

From such men the Lord Denethor chose his forayers, who crossed the Anduin secretly (how or where, they would not say) to harry the Orcs and other enemies that roamed between the Ephel Dúath and the River.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 11)

Det var sådana män kung Denethor valde ut för sina plundringståg, de satte i hemlighet över Anduin — var och på vad sätt ville de inte säga — för att oroa orcherna och andra fiender som strövade kring mellan Ephel Dútah och Floden.
(Ohlmarks, s. 307)

Denethor är inte kung. Det är till och med en särskild poäng att Denethor inte är kung. Även om den poängen kanske inte har framgått än. Men den kommer med all önskvärd tydlighet redan i nästa kapitel – fast Ohlmarks är ju inte mycket för att gå tillbaka och ändra.
Vidare kan foray visserligen betyda "gå på plundringståg" också, men lite bättre känsla för sammanhanget än så måste man väl ändå kunna begära? Faramir och hans mannar är ju inte ute efter att röva något, utan efter att bekämpa fiendens trupper och störa deras förflyttningar.
Slutligen har vi Dútah, vilket förstås är ett vanligt enkelt tryckfel.

*

Now of late we have learned that the Enemy has been among them, and they are gone over to Him, or back to Him – they were ever ready to His will – as have so many also in the East.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 12)

Nu har vi helt nyss fått höra att Fienden varit nere hos dem och att de gått över eller snarare gått tillbaks på Hans sida — de var ju alltid redo att följa Hans vilja, som så många andra, speciellt i öster.
(Ohlmarks, s. 307)

Of late betyder inte "helt nyss" utan ungefär "på sista tiden". Och avslutningen, as have so many also in the East, syftar inte tillbaka på att de är redo att följa Hans vilja, utan på att de har gått över på Hans sida.

*

One of their regiments is due by our reckoning to pass by, some time ere noon – up on the road above, where it passes through the cloven way.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 12)

Ett av deras regementen skall enligt vår beräkning passera här förbi någon timme före middag, upp längs vägen däruppe just där den går över den kluvna vägsträckan.
(Ohlmarks, s. 307)

Svårt att veta om "någon timme" som översättning av some time faktiskt är ett misstag av Ohlmarks eller bara en lite fri tolkning. Men nästa del av meningen är skum. Vägen löper alltså genom en djup inskärning, en klyfta: det är där som Faramir & Co strax kommer att utföra sitt överfall på de sydröna. Men hos Ohlmarks går vägen "över den kluvna vägsträckan". Är det bara en riktigt dålig formulering, eller har han helt missförstått hur det ser ut? Kom ihåg att han i en tidigare beskrivning av samma ställe (sök efter "stenig åsrygg" längre upp här på sidan) fick för sig att vägen löpte uppe på åsen snarare än att klyva rakt genom den.

*

He could see them stealing up the slopes, singly or in long files, keeping always to the shade of grove or thicket, or crawling, hardly visible in their brown and green raiment, through grass and brake.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 12)

Han kunde se dem smyga uppför sluttningarna, en och en eller i långa rader, alltid krypande mot skuggan av någon lund eller något snår eller kravlande genom gräset och törnriset, knappt synliga i sina bruna och gröna dräkter.
(Ohlmarks, s. 308)

Vad det står i originalet är ju att de hela tiden höll sig i skuggan av dungar och snår. Men Ohlmarks kanske tyckte att det stod kreeping istället för keeping? Sedan är ju inte översättningen av crawling till "kravlande" helt lyckad heller.

*

He woke, thinking that he had heard horns blowing. He sat up. It was now high noon. The guards stood alert and tense in the shadow of the trees. Suddenly the horns rang out louder and beyond mistake from above, over the top of the slope.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 12)

Han vaknade och tyckte han hört horn blåsas. Så satte han sig upp. Det var full middag nu. Vakterna stod där vakna och spända i skuggan under träden. Plötsligt skallade hornen igen, högre och utan tvivel uppifrån, bortom sluttningens krön.
(Ohlmarks, s. 308)

Det är inte att hornljuden kommer uppifrån som är utan tvivel, utan det faktum att det faktiskt är hornljud den här gången och inte bara inbillning.

*

Then suddenly straight over the rim of their sheltering bank, a man fell, crashing through the slender trees, nearly on top of them. He came to rest in the fern a few feet away, face downward, green arrow-feathers sticking from his neck below a golden collar.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 13)

Så föll helt plötsligt en av männen rakt över kanten till deras skyddande backe, krasade ner genom de smäckra ungträden alldeles intill deras huvuden. Han kom att ligga bland ormbunkarna ett par fot bort med huvudet nedåt och gröna pilfjädrar stickande ut från halsen under en krage av guld.
(Ohlmarks, s. 309)

Nearly on top of them betyder bara "väldigt nära dem"; det har inget med deras "toppar", alltså huvuden, att göra. Vidare betyder ju face downward att mannen blev liggande framstupa, alltså med ansiktet nedåt. Ohlmarks "med huvudet nedåt" får det bara att låta som om han ligger i sluttningen med fötterna högre upp än huvudet, utan att säga något om vart näsan pekar. (Och pilarna borde väl för tydlighets skull sticka ut från nacken snarare än halsen.)

*

'Ware! Ware!' cried Damrod to his companion. 'May the Valar turn him aside! Mûmak! Mûmak!'
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 13)

— Se upp! Se upp! ropade Damrod till sin kamrat. Bara Valar lyckas kasta honom över ända! Mûmak! Mûmak!
(Ohlmarks, s. 309)

Att turn him aside betyder att få honom att vika av från kursen. Inte att välta honom över ända!

*

To his astonishment and terror, and lasting delight, Sam saw a vast shape crash out of the trees and come careering down the slope.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 13)

Till sin förvåning och skräck och till sist till sin lättnad och fröjd såg Sam en enorm varelse komma krasande ut från träden och i full fart tumla nerför sluttningen.
(Ohlmarks, s. 309)

To his lasting delight betyder ungefär "till sin eviga glädje". Det har alltså inget med "till sist" att göra.

*

Fear and wonder, maybe, enlarged him in the hobbit's eyes, but the Mûmak of Harad was indeed a beast of vast bulk, and the like of him does not walk now in Middle-earth; his kin that live still in latter days are but memories of his girth and majesty.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 13)

Det är möjligt att förskräckelsen och förvåningen gjorde den större i hobens ögon än den verkligen var, men Mûmak av Harad var sannerligen en best av väldiga dimensioner, och dess like vandrade inte längre kring på Midgårds yta. Hans ättlingar som ännu lever kvar i dessa sentida dagar är blott svaga minnen av hans omfång och majestät.
(Ohlmarks, s. 309)

Vad originalet säger är ju att det nu för tiden inte längre finns så jättelika djur i Midgård. Men när Ohlmarks väljer "vandrade" istället för "vandrar" får han det att låta som om det på den här tiden inte fanns några sådana djur – utom just detta exemplar, får man väl då förmoda.

*

On he came, straight towards the watchers, and then swerved aside in the nick of time, passing only a few yards away, rocking the ground beneath their feet:
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 13-15)

Fram rusade han, rakt emot vakterna — för att vrida åt sidan i bråkdelen av en sekund och störta bara några alnar förbi dem, medan hela jorden under deras fötter skakade av dess tramp.
(Ohlmarks, s. 309)

Här betyder the watchers "betraktarna", de som tittar på, och inte "vakterna". Vidare betyder in the nick of time snarare "i sista sekunden" än "i bråkdelen av en sekund". Slutligen är det oklart vad "dess" syftar tillbaka på. Mûmaken kallas ju för "han", så det borde väl ha stått "hans tramp"?

*

The ruins of what seemed a very war-tower lay upon his heaving back, smashed in his furious passage through the woods;
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 15)

På hans tunga rygg låg ruinerna av vad som tycktes ha varit ett starkt stridstorn en gång, nu sönderslaget i hans vilda flykt genom skogen —
(Ohlmarks, s. 310)

Det står ju heaving back, inte heavy back!

*

What a life! But no one at home will ever believe me. Well, if that's over, I'll have a bit of sleep.'
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 15)

Tänk vad livet ändå är härligt. Fast ingen av dem där hemma kommer nånsin att tro mig Nåja, när allt det här är över, skall jag faktiskt ta mig en liten lur.
(Ohlmarks, s. 310)

Inte "när allt det här är över" utan ungefär "om det är över nu". (Dessutom saknas det som synes en punkt efter "tro mig".)

*

'Sleep while you may,' said Mablung. 'But the Captain will return, if he is unhurt; and when he comes we shall depart swiftly.
(Tolkien, TT: IV, 4: s. 15)

— Sov du medan du kan det, sade Mablung. Men kaptenen kommer tillbaka om han blivit för svårt sårad, och när han kommer måste vi ge oss av med detsamma.
(Ohlmarks, s. 310)

Ibland lyckas ju Ohlmarks helt missförstå sådana här saker, men den här gången tror jag nog det var rätt tänkt och bara ett bortglömt ord: det borde förstås stå "om han inte blivit för svårt sårad".

* * *

Jaha, det var det, det! Hela kapitlet är granskat, och vi har hittat 53 stycken fel. Detta alltså vid översättning av 15 sidor ur förlagan, vilket ger ett snitt på 3,5 direkta fel per sida. (Och då har jag ändå bara räknat antalet citat jag tagit med ovan: ibland har det ju funnits flera fel i samma lilla textsnutt.) Hela The Lord of the Rings är 1043 sidor i min utgåva, exklusive appendix. (Varav alltså ett antal sidor utgörs av bilder.) Om vi antar att det här kapitlet var representativt för en genomsnittlig felkvot hos Ohlmarks – och jag har ingen anledning att tro något annat – så lär hans översättning i sin helhet därmed innehålla över 3500 direkta fel!

Jag måste medge att jag själv är förbluffad. Fullt så här illa trodde jag faktiskt inte att det var! Och det mesta av det vi hittat är ju varken medvetna tillägg (även om det var en del sådant) eller medvetna utelämnanden, utan rena fel. Jag skulle gissa att om man gjorde en likadan granskning av Anderssons översättning, eller för den delen av vilken professionell översättares som helst, så skulle man inte hitta ens en tiondel så många. Det tycks som om Ohlmarks odödliga rykte som en exceptionellt slarvig översättare är välförtjänt!

Den stegrande kamelen