För att ge ett lite bättre hum om tonen i min pågående översättning av The Lord of the Rings än bara namn- och
diktöversättningar kan ge presenterar jag nedan ett kortare, mer eller mindre godtyckligt valt utdrag ur översättningen.
Jag kommer att lägga upp ett antal olika utdrag, ett per översatt kapitel (även om jag släpar några kapitel efter här på utdragssidan
och aldrig tycks riktigt hinna ikapp!), och vilket av dem som visas nedan slumpas fram varje gång sidan laddas.
(Om man inte väljer ett specifikt utdrag i kapitelväljaren överst.)
För att ytterligare förbättra möjligheterna att bilda sig en uppfattning om min översättning så har jag lagt till en liten finess:
Jag har även lagt upp samma textsnutt i Tolkiens original, Ohlmarks och Anderssons versioner. Genom att klicka i eller ur kryssrutorna
nedan kan man därmed jämföra två (eller flera) versioner av samma text sida vid sida. Mycket nöje!
(Det kan ibland hända att en komplett uppsättning versioner ännu inte finns tillgänglig för något utdrag.
När någon version saknas är tillhörande kryssruta inaktiverad.)
En ivrigt väntad fest
”En mycket trevlig och belevad hoberherre är han, herr Bilbo, det har jag alltid sagt”, betygade Guffarn. Med all rätt, för Bilbo var oföränderligt hövlig mot honom, kallade honom ”mäster Hamfast” och vände sig ständigt till honom i frågor om grönsaksodling – när det gällde ”rötter”, i
synnerhet potatis, sågs Guffarn av alla och envar (honom själv inkluderad) som grannskapets absolut ledande auktoritet.
”Men den där Frodo då, som bor med honom?” undrade gamle Ekerot från Vattnaby. ”Backing heter han, men han är mer än halvt en Vinbock,
säger dom. Inte begriper väl jag varför en Backing från Hobtuna skulle söka sej en fru långt därborta i Bockland, där folk är så udda.”
”Och inte undra på att dom är udda”, inflikade Pappa Tvärfot (Guffarns närmsta granne), ”när dom bor på fel sida Brännvinsälven just jämte Gamla skogen. Det där är ett skumt och obehagligt ställe, om så bara hälften är sant som berättas.”
”Helt rätt, Pappsen!” sade Guffarn. ”Inte för att Vinbockarna i Bockland bor i själva Gamla skogen, men nog verkar dom vara ett udda
släkte alltid. Dom larvar omkring med båtar på den där stora älven – och sånt är ju inte naturligt. Knappast att undra på att det ledde till elände, säger jag. Men hur det än är med den saken så är herr Frodo en så trevlig ung hob som någon kan begära. Väldigt lik herr Bilbo, och till mer än bara utseendet.
Hans far var ju ändå en Backing. En anständig respektabel hob var han, herr Drogo Backing. Han gjorde aldrig nåt större väsen av sej, förrns han gick
och drunkna.”
Den stegrande kamelen
A Long-expected Party
'A very nice well-spoken gentlehobbit is Mr. Bilbo, as I've always said,' the Gaffer declared. With perfect truth: for Bilbo was very polite to him, calling him 'Master Hamfast', and consulting him constantly upon the growing of vegetables – in the matter of 'roots', especially potatoes, the Gaffer was recognized as the leading authority by all in the neighbourhood (including himself).
'But what about this Frodo that lives with him?' asked Old Noakes of Bywater. 'Baggins is his name, but he's more than half a Brandybuck, they say. It beats me why any Baggins of Hobbiton should go looking for a wife away there in Buckland, where folks are so queer.'
'And no wonder they're queer,' put in Daddy Twofoot (the Gaffer's next-door neighbour), 'if they live on the wrong side of the Brandywine River, and right agin the Old Forest. That's a dark bad place, if half the tales be true.'
'You're right, Dad!' said the Gaffer. 'Not that the Brandybucks of Buck-land live in the Old Forest; but they're a queer breed, seemingly. They fool about with boats on that big river – and that isn't natural. Small wonder that trouble came of it, I say. But be that as it may, Mr. Frodo is as nice a young hobbit as you could wish to meet. Very much like Mr. Bilbo, and in more than looks. After all his father was a Baggins. A decent respectable hobbit was Mr. Drogo Baggins; there was never much to tell of him, till he was drownded.'
J. R. R. Tolkien
En länge efterlängtad fest
– En mycket fin och belevad gammal hoberherre är han, och det har jag alltid sagt, betygade vältaligt 'gubbtjyven'. Med all rätt, ty Bilbo hade alltid varit oföränderligt hövlig, hade alltid kallat honom Mäster Tjyvkung och hade ständigt tagit honom till råds i allt vad grönsaksodling hette. I fråga om rotfrukter, särskilt potatis, betraktades 'gubbtjyven' av alla i trakten, givetvis honom själv inberäknad, som absolut ledande auktoritet.
– Men den där Frodo, som bor hos honom, frågade gamle Noack från Sjöstorp. Han heter visserligen Bagger, han med, men till mer än hälften är han en Vinbock, säger dom. Och varför skulle förresten en Bagger från Hobsala behöva ta sig en kvinna från Bockrike, detta land där folket är så, ja ska vi säga så... besynnerligt!
– Inget under att dom blir besynnerliga där, inflikade Daddy Tvefot, 'gubbtjyvens' närmaste granne – när dom bor på fel strand av Vinfloden och mitt emot själva Gamla skogen. Det är en skum och kuslig trakt det, även om bara hälften av allt dom berättar om ruskigheterna där är sant.
– Det stämmer, Daddy, sade 'gubbtjyven'. Inte för att dom bor precis mitt i Gamla skogen, Vinbockarna, men ett underligt släkte är dom. Fara omkring som dårar på den där stora floden – är det naturligt det? Inget under, att det blir tråkigheter med sånt! Men det kan vara som det vill med den saken, för herr Frodo är i alla fall den allra trevligaste unge hob, man kan tänka sig. Och mycket lik herr Bilbo är han, inte bara vad utseendet beträffar. Hans far var ju ändå en Bagger, kom ihåg det! En hygglig och respektabel man, som aldrig gjorde mycket väsen av sig, förrän han hux flux gick åstad och drunknade.
Åke Ohlmarks
En efterlängtad fest
»En högst belevad och vänsäll hedershobbit är han, det har jag alltid sagt«, sade Gammelfar. Det var alldeles sant, för Bilbo behandlade honom hövligt, kallade honom »Mäster Hamfast« och vände sig alltid till honom i frågor om grönsaksodling – när det gällde rotsaker, särskilt potatis, betraktades Gammelfar av alla i trakten (inklusive honom själv) som den främste kännaren.
»Men den här Frodo som bor hos honom«, sade gamle Ekerot från Åby. »Secker heter han, men det sägs att han är mer än till hälften Brännbock. Och jag kan inte begripa varför en Secker från Hobbinge skule söka sig en fru i Bockrike, där det bor så mycket konstigt folk.«
»Man kan ju förstå att de är konstiga«, inföll gubben Tvefot (Gammelfars närmaste granne), »om de bor på fel sida om Brännevinsfloden, alldeles intill Gamla skogen. Det är en mörk och ond plats, om man så bara tror hälften av vad som berättas.«
»Instämmer fullständigt!« sade Gammelfar. »Brännbockarna i Bockrike bor visserligen inte i Gamla skogen, men nog är det ett knepigt släkte. De far omkring med båtar på den stora floden – och det är inte normalt. Det kan bara leda till elände. Men hur som helst är herr Frodo en högst trevlig ung hobbit. Påminner mycket om herr Bilbo, och inte bara till utseendet. Hans far var ju ändå en Secker. En rekorderlig och bra hobbit var herr Drogo Secker; han gjorde inte något väsen av sig innan han gick och drunknade.«
Erik Andersson
