Namnöversättning
| Tolkien (första förekomst) |
Åke Ohlmarks | Erik Andersson | Kamelen |
|---|---|---|---|
| Solmath (Appendix D: Kalendrar) |
Solmatt | Torre | Sålmåte |
| Tolkiens översättningsguide | |||
| (Kommentar saknas.) | |||
| Kommentar | |||
| Detta är årets andra månad enligt the Shire Calendar. Och nu får vi tänka till lite, här krävs ett principbeslut. Fast egentligen har vi till största delen redan bestämt den principen. Se kommentaren till Lithe. Vi skall alltså utgå från premissen att de gamla fornengelska månadsnamnen, i det här fallet Solmónaþ, har tagits in i befintlig form av ett i övrigt svensktalande folk, och sedan har de nötts ner och förändrats under sisådär tusen år. Det betyder att vi inte skall försöka översätta de enskilda komponenterna, som till exempel att använda någon variant av "-tungel" istället för -math, och inte bry oss om att Sol- är besläktat med soil och betyder något i stil med jord eller lera. Och vi skall inte heller försöka plocka namn ur gamla fornnordiska kalendrar, utan det är just de här namnen vi har att arbeta med.
Sedan tillkommer ytterligare en komplikation, eller kanske mystifikation. Fornengelskan är ju det som faktiskt (låt vara under stark påverkan av normandisk franska) utvecklades till engelska. Så vi vet till exempel att fornengelskans mónaþ blev till den moderna engelskans month. Men här skall vi låtsas att den blev till math istället! Varför då? Ja, skillnaden ligger väl i vägen fram. Istället för att språket bara fortsatte talas och gradvis förändrades så kom det här ett tvärt brott: det fornengelska ordet fick följa med när folket i övrigt bytte till ett helt annat språk, väströnan. Och då utvecklades det på ett annat sätt än det annars skulle ha gjort. Men det riktigt underliga är ju att väströnan i originalet representeras av modern engelska, alltså det språk vars förfader är det språk som hoberna här bytte ifrån! Hur kan både förfadern och den sentida avkomman existera samtidigt? Och vad var i så fall väströnans förfader? Adûnaiska, tror jag, men hur går det ihop med den verkliga språkhistorien? Det här är för mig en av de större besynnerligheterna i Tolkiens hela världsbygge. Alltnog, för oss som översätter till svenska blir det något lättare, eftersom våra hober faktiskt byter till ett annat (om än besläktat) språk, snarare än en direkt avkomling till startspråket. Och vi kan, precis som Tolkien på sitt språk, strunta i att det fornsvenska manaþer, som ju är snarlikt det fornengelska mónaþ, utvecklades till "månad", utan låta det hela ta en annan väg istället. Solmónaþ uttalas, som jag förstår det, ungefär "sålmånath". "Sål-" tror jag inte så mycket händer med, faktiskt. Men "-månath", det skulle garanterat förändras och förenklas över tid. Utan att alls vara kunnig i ljudutveckling så gissar jag hejvilt på något i den här stilen: månath -> månt -> måt Och sen skulle, föreställer jag mig, ett svensktalande folk faktiskt vilja lägga på en stavelse igen, för att det låter lite tvärt och avhugget så här. (Jämför t ex hur ett enkelt namn som "Dan" tenderar att bli "Danne".) Vi landar därför till slut i "måte". Hela månadsnamnet blir således "Sålmåte". Den förenklade formen Somath (som hoberna tydligen ofta använde i dagligt tal) blir "Såmåte". Och det där "-måte" kommer att återkomma flera gånger till; det finns ett antal andra månader som också slutar på -math. Ohlmarks har ju gjort ungefär som vi och bara kommit till ett lite annat resultat. Men jag har en känsla av att han utgick från Solmath och lät det utvecklas vidare därifrån. Och Andersson har istället valt att ta namn ur den gamla fornnordiska kalendern. "Torre" är tydligen någon mytisk gestalt, "son till Snö den gamle", som man offrade till under den fjärde vintermånaden, ungefär från mitten av januari och en månad framåt – en månad som därför kallades "torremånad". Senast uppdaterad: 2026-05-07 17:34:32 |
|||
| Tolkien | Åke Ohlmarks |
|---|---|
| Solmath | Solmatt |
| Erik Andersson | Kamelen |
| Torre | Sålmåte |
| Tolkiens översättningsguide | |
| (Kommentar saknas.) | |
| Kommentar | |
| Detta är årets andra månad enligt the Shire Calendar. Och nu får vi tänka till lite, här krävs ett principbeslut. Fast egentligen har vi till största delen redan bestämt den principen. Se kommentaren till Lithe. Vi skall alltså utgå från premissen att de gamla fornengelska månadsnamnen, i det här fallet Solmónaþ, har tagits in i befintlig form av ett i övrigt svensktalande folk, och sedan har de nötts ner och förändrats under sisådär tusen år. Det betyder att vi inte skall försöka översätta de enskilda komponenterna, som till exempel att använda någon variant av "-tungel" istället för -math, och inte bry oss om att Sol- är besläktat med soil och betyder något i stil med jord eller lera. Och vi skall inte heller försöka plocka namn ur gamla fornnordiska kalendrar, utan det är just de här namnen vi har att arbeta med.
Sedan tillkommer ytterligare en komplikation, eller kanske mystifikation. Fornengelskan är ju det som faktiskt (låt vara under stark påverkan av normandisk franska) utvecklades till engelska. Så vi vet till exempel att fornengelskans mónaþ blev till den moderna engelskans month. Men här skall vi låtsas att den blev till math istället! Varför då? Ja, skillnaden ligger väl i vägen fram. Istället för att språket bara fortsatte talas och gradvis förändrades så kom det här ett tvärt brott: det fornengelska ordet fick följa med när folket i övrigt bytte till ett helt annat språk, väströnan. Och då utvecklades det på ett annat sätt än det annars skulle ha gjort. Men det riktigt underliga är ju att väströnan i originalet representeras av modern engelska, alltså det språk vars förfader är det språk som hoberna här bytte ifrån! Hur kan både förfadern och den sentida avkomman existera samtidigt? Och vad var i så fall väströnans förfader? Adûnaiska, tror jag, men hur går det ihop med den verkliga språkhistorien? Det här är för mig en av de större besynnerligheterna i Tolkiens hela världsbygge. Alltnog, för oss som översätter till svenska blir det något lättare, eftersom våra hober faktiskt byter till ett annat (om än besläktat) språk, snarare än en direkt avkomling till startspråket. Och vi kan, precis som Tolkien på sitt språk, strunta i att det fornsvenska manaþer, som ju är snarlikt det fornengelska mónaþ, utvecklades till "månad", utan låta det hela ta en annan väg istället. Solmónaþ uttalas, som jag förstår det, ungefär "sålmånath". "Sål-" tror jag inte så mycket händer med, faktiskt. Men "-månath", det skulle garanterat förändras och förenklas över tid. Utan att alls vara kunnig i ljudutveckling så gissar jag hejvilt på något i den här stilen: månath -> månt -> måt Och sen skulle, föreställer jag mig, ett svensktalande folk faktiskt vilja lägga på en stavelse igen, för att det låter lite tvärt och avhugget så här. (Jämför t ex hur ett enkelt namn som "Dan" tenderar att bli "Danne".) Vi landar därför till slut i "måte". Hela månadsnamnet blir således "Sålmåte". Den förenklade formen Somath (som hoberna tydligen ofta använde i dagligt tal) blir "Såmåte". Och det där "-måte" kommer att återkomma flera gånger till; det finns ett antal andra månader som också slutar på -math. Ohlmarks har ju gjort ungefär som vi och bara kommit till ett lite annat resultat. Men jag har en känsla av att han utgick från Solmath och lät det utvecklas vidare därifrån. Och Andersson har istället valt att ta namn ur den gamla fornnordiska kalendern. "Torre" är tydligen någon mytisk gestalt, "son till Snö den gamle", som man offrade till under den fjärde vintermånaden, ungefär från mitten av januari och en månad framåt – en månad som därför kallades "torremånad". Senast uppdaterad: 2026-05-07 17:34:32 |
|