Namnöversättning
| Tolkien (första förekomst) |
Åke Ohlmarks | Erik Andersson | Kamelen |
|---|---|---|---|
| Shirebourn (Karta: "En del av Häradet") |
- | Fylkebäcken | Häran |
| Tolkiens översättningsguide | |||
| (Kommentar saknas.) | |||
| Kommentar | |||
| Här verkar ju förledet självklart, men faktum är att det inte har något att göra med The Shire; det berättar Tolkien själv i en not till den holländske översättaren. Istället kommer det från ett fornengelskt ord scīr, som betyder ungefär "klar" eller "ren" – jämför med de gamla svenska orden "skir" och "skär". Det finns en befintlig engelsk flod, Sherbourne, med samma härledning.
Så "Skirån" eller "Skärån" alltså, nu när vi faktiskt har samma ord i svenskan? Nej, jag tycker inte det. Även om namnet rent tekniskt inte har med The Shire att göra så är det ju den självklara association som alla som betraktar denna karta kommer att göra. Det vore trevligt om man kunde få till samma potential för feltolkning även på svenska. Och det tror jag man kan! Det finns ett för vattendrag vanligt förekommande förled "Här-", som kommer från fornsvenskans hærr "grå". (Ordet "herre" har sitt ursprung här, som i "grånad man".) Ofta syftar det på att vattendraget har klart vatten, vilket ju är precis vad vi söker. Och det är nog lätt att associera detta namn med "Häradet", även om d:et i slutet saknas. Jämför även med "Härkällan", vår översättning av Hoarwell. (En liten gnutta olyckligt är det kanske att dessa båda vatten nu får så likalydande namn, trots att de inte har det på engelska. Men det är inte värre än att jag kan leva med det!) Och efterledet -bourn, då? Ja, det är ett ganska vanligt namn på vattendrag som ligger mellan bäck och flod i storlek, vilket ju stämmer utmärkt med vårt "å". (Tidigare, i Snowbourn, översatte vi det visserligen till "-brunnan", men i det fallet förelåg speciella omständigheter, nämligen att namnet skulle vara en direkt försvenskning av det ursprungliga anglosaxiska namnet. Det problemet har vi inte här.) Jag valde därför inledningsvis "Härån". Men efter lite mer funderande tycker jag nog att "Häran" är att föredra. "-an"-ändelsen är ett vanligt sätt att namnge svenska vattendrag, och det både låter lite bättre och kommer en gnutta närmare "Häradet" i formen. Senast uppdaterad: 2026-03-04 12:26:33 |
|||
| Tolkien | Åke Ohlmarks |
|---|---|
| Shirebourn | - |
| Erik Andersson | Kamelen |
| Fylkebäcken | Häran |
| Tolkiens översättningsguide | |
| (Kommentar saknas.) | |
| Kommentar | |
| Här verkar ju förledet självklart, men faktum är att det inte har något att göra med The Shire; det berättar Tolkien själv i en not till den holländske översättaren. Istället kommer det från ett fornengelskt ord scīr, som betyder ungefär "klar" eller "ren" – jämför med de gamla svenska orden "skir" och "skär". Det finns en befintlig engelsk flod, Sherbourne, med samma härledning.
Så "Skirån" eller "Skärån" alltså, nu när vi faktiskt har samma ord i svenskan? Nej, jag tycker inte det. Även om namnet rent tekniskt inte har med The Shire att göra så är det ju den självklara association som alla som betraktar denna karta kommer att göra. Det vore trevligt om man kunde få till samma potential för feltolkning även på svenska. Och det tror jag man kan! Det finns ett för vattendrag vanligt förekommande förled "Här-", som kommer från fornsvenskans hærr "grå". (Ordet "herre" har sitt ursprung här, som i "grånad man".) Ofta syftar det på att vattendraget har klart vatten, vilket ju är precis vad vi söker. Och det är nog lätt att associera detta namn med "Häradet", även om d:et i slutet saknas. Jämför även med "Härkällan", vår översättning av Hoarwell. (En liten gnutta olyckligt är det kanske att dessa båda vatten nu får så likalydande namn, trots att de inte har det på engelska. Men det är inte värre än att jag kan leva med det!) Och efterledet -bourn, då? Ja, det är ett ganska vanligt namn på vattendrag som ligger mellan bäck och flod i storlek, vilket ju stämmer utmärkt med vårt "å". (Tidigare, i Snowbourn, översatte vi det visserligen till "-brunnan", men i det fallet förelåg speciella omständigheter, nämligen att namnet skulle vara en direkt försvenskning av det ursprungliga anglosaxiska namnet. Det problemet har vi inte här.) Jag valde därför inledningsvis "Härån". Men efter lite mer funderande tycker jag nog att "Häran" är att föredra. "-an"-ändelsen är ett vanligt sätt att namnge svenska vattendrag, och det både låter lite bättre och kommer en gnutta närmare "Häradet" i formen. Senast uppdaterad: 2026-03-04 12:26:33 |
|