Namnöversättning
| Tolkien (första förekomst) |
Åke Ohlmarks | Erik Andersson | Kamelen |
|---|---|---|---|
| Lithe (Prolog, kapitel 3: Om hur Häradet var organiserat) |
ljuse | löte | linde |
| Tolkiens översättningsguide | |||
| Lithe. The former and later Lithe (Old English líða) were the old names for June and July respectively. All the month-names in the Shire Calendar are (worn-down) forms of the Old English names. In the Hobbit Calendar (the) Lithe was the middle-day (or 183rd day) of the year (see Appendix D). Since all Hobbit month-names are supposed not to be Common Speech, but conservative survivals from their former language before migration, it would be best to keep Lithe unaltered – as would be necessary with the other calendar names in any translation of the Appendices. The Dutch version keeps Lithe. (The word was peculiar to English and no relatedcalendar word is found elsewhere). The Swedish version rewrites the passage (I 19) '. . . who was elected every seven years at the Free Fair on the White Downs at the Lithe, that is at Midsummer': Han valdes vart sjunde år vid midsommarvakan uppe pä kritklipporna i sommarsolståndets natt. This, besides omitting the 'Free Fair' and misrendering the 'White Downs' as the 'chalk cliffs', misrepresents the passage and the customs plainly alluded to. It was not a night festival or 'wake', but a day-celebration marked by a 'Free Fair' (Dutch version Vrije Markt), so called because anyone who wished could set up a booth without charge. The translator has assimilated the passage to the Scandinavian summer-solstice festival, christianised in name by association with St. John the Baptist's day (June 24), which occurred at more or less the right date (Icelandic Jónsvaka, Jónsmessa, Danish Sankthansnat, Skaersommernat). But the affair was not a Midsummer Night's Dream! See Yule. | |||
| Kommentar | |||
| Här behöver vi till att börja med slå fast en allmän princip. Tolkien säger att alla månadsnamnen i Häradets almanacka (och i Bris, som är ungefär likadan men skiljer en aning i detaljerna) baseras på de fornengelska namnen. Borde vi då i översättningen leta reda på en gammal fornsvensk eller fornnordisk kalender och ta namnen därifrån? Det är ju vad Tolkien skulle ha gjort om han vore svensk. Men nej, jag tycker inte det. De fornengelska namnen säger något om förhållandena under respektive månad: i februari är det lerigt, i maj kan man mjölka korna tre gånger om dagen, osv. Gamla fornsvenska namn säger helt andra saker. Vi översätter visserligen till svenska språket, men vi flyttar ju inte handlingen till Sverige och svenskt klimat.
Så vi utgår alltså från de fornengelska namnen och inget annat. Och då hamnar vi i ungefär samma problematik som med till exempel hobbit och mathom (se kommentarerna till de orden). Hoberna bytte språk från det som rohirrim fortfarande talar (eller dess nära förfader) till väströnan, alltså i originalet engelska och hos oss svenska, i samband med att de migrerade över bergen för sisådär tvåtusen år sedan. Men en del ord från det gamla språket levde kvar. Vi ställs inför frågan: Om dessa fornengelska månadsnamn (alltså inte de av Tolkien moderniserade varianterna utan de ursprungliga fornengelska) hade lånats in av ett svensktalande folk och stötts och blötts i årtusenden, hur hade de utvecklats då? När Tolkien säger att det vore bäst att keep Lithe unaltered så har han fel, om det nu ens är så han menar. Ett låneord líða skulle inte utvecklas till vare sig "lithe" (uttalat som ett läspat "lise" ungefär) eller till "lajth" eller hur det engelska uttalet nu skulle stavas på svenska. Det hade stuckit ut och inte alls känts som ett naturaliserat och länge använt ord. Istället behöver vi försöka tänka oss en ungefärlig svensk ljudutveckling. Fast just när det gäller Lithe kan vi faktiskt ta en liten genväg. Det finns nämligen redan ett besläktat ord i svenskan, adjektivet "lind" (mild, blid, skonsam), även om det är tämligen utdött i modern svenska. Här har vi facit för vart ljudutvecklingen tog vägen! Även om "lind" strikt talat inte har utvecklats ur fornengelskans líða, utan ur samma urgermanska rot som det fornengelska ordet kommer ur, och dessutom har nått oss via tyskan. Men det är nära nog, det får duga! Genom att använda ett riktigt ord istället för en egenkonstruktion får läsarna förhoppningsvis åtminstone en känsla av vad ordet kan betyda, alltså ungefär milda dagar då det är lätt att leva – om inte annat via fortfarande använda ord som "lindra" och "lindrig" – precis som engelska läsare i någon mån får av Lithe. I engelskan finns nämligen ordet lithe kvar i betydelsen mjuk, mild, även om det numera mest används om mjuka och böjliga leder. Så vi använder alltså "lind" som månadsnamn? Nja, njä, "linde" får det faktiskt bli, för att det helt enkelt låter bättre och namnigare så, och för att undvika en sammanblandning med trädet lind. Senast uppdaterad: 2023-06-02 23:53:32 |
|||
| Tolkien | Åke Ohlmarks |
|---|---|
| Lithe | ljuse |
| Erik Andersson | Kamelen |
| löte | linde |
| Tolkiens översättningsguide | |
| Lithe. The former and later Lithe (Old English líða) were the old names for June and July respectively. All the month-names in the Shire Calendar are (worn-down) forms of the Old English names. In the Hobbit Calendar (the) Lithe was the middle-day (or 183rd day) of the year (see Appendix D). Since all Hobbit month-names are supposed not to be Common Speech, but conservative survivals from their former language before migration, it would be best to keep Lithe unaltered – as would be necessary with the other calendar names in any translation of the Appendices. The Dutch version keeps Lithe. (The word was peculiar to English and no relatedcalendar word is found elsewhere). The Swedish version rewrites the passage (I 19) '. . . who was elected every seven years at the Free Fair on the White Downs at the Lithe, that is at Midsummer': Han valdes vart sjunde år vid midsommarvakan uppe pä kritklipporna i sommarsolståndets natt. This, besides omitting the 'Free Fair' and misrendering the 'White Downs' as the 'chalk cliffs', misrepresents the passage and the customs plainly alluded to. It was not a night festival or 'wake', but a day-celebration marked by a 'Free Fair' (Dutch version Vrije Markt), so called because anyone who wished could set up a booth without charge. The translator has assimilated the passage to the Scandinavian summer-solstice festival, christianised in name by association with St. John the Baptist's day (June 24), which occurred at more or less the right date (Icelandic Jónsvaka, Jónsmessa, Danish Sankthansnat, Skaersommernat). But the affair was not a Midsummer Night's Dream! See Yule. | |
| Kommentar | |
| Här behöver vi till att börja med slå fast en allmän princip. Tolkien säger att alla månadsnamnen i Häradets almanacka (och i Bris, som är ungefär likadan men skiljer en aning i detaljerna) baseras på de fornengelska namnen. Borde vi då i översättningen leta reda på en gammal fornsvensk eller fornnordisk kalender och ta namnen därifrån? Det är ju vad Tolkien skulle ha gjort om han vore svensk. Men nej, jag tycker inte det. De fornengelska namnen säger något om förhållandena under respektive månad: i februari är det lerigt, i maj kan man mjölka korna tre gånger om dagen, osv. Gamla fornsvenska namn säger helt andra saker. Vi översätter visserligen till svenska språket, men vi flyttar ju inte handlingen till Sverige och svenskt klimat.
Så vi utgår alltså från de fornengelska namnen och inget annat. Och då hamnar vi i ungefär samma problematik som med till exempel hobbit och mathom (se kommentarerna till de orden). Hoberna bytte språk från det som rohirrim fortfarande talar (eller dess nära förfader) till väströnan, alltså i originalet engelska och hos oss svenska, i samband med att de migrerade över bergen för sisådär tvåtusen år sedan. Men en del ord från det gamla språket levde kvar. Vi ställs inför frågan: Om dessa fornengelska månadsnamn (alltså inte de av Tolkien moderniserade varianterna utan de ursprungliga fornengelska) hade lånats in av ett svensktalande folk och stötts och blötts i årtusenden, hur hade de utvecklats då? När Tolkien säger att det vore bäst att keep Lithe unaltered så har han fel, om det nu ens är så han menar. Ett låneord líða skulle inte utvecklas till vare sig "lithe" (uttalat som ett läspat "lise" ungefär) eller till "lajth" eller hur det engelska uttalet nu skulle stavas på svenska. Det hade stuckit ut och inte alls känts som ett naturaliserat och länge använt ord. Istället behöver vi försöka tänka oss en ungefärlig svensk ljudutveckling. Fast just när det gäller Lithe kan vi faktiskt ta en liten genväg. Det finns nämligen redan ett besläktat ord i svenskan, adjektivet "lind" (mild, blid, skonsam), även om det är tämligen utdött i modern svenska. Här har vi facit för vart ljudutvecklingen tog vägen! Även om "lind" strikt talat inte har utvecklats ur fornengelskans líða, utan ur samma urgermanska rot som det fornengelska ordet kommer ur, och dessutom har nått oss via tyskan. Men det är nära nog, det får duga! Genom att använda ett riktigt ord istället för en egenkonstruktion får läsarna förhoppningsvis åtminstone en känsla av vad ordet kan betyda, alltså ungefär milda dagar då det är lätt att leva – om inte annat via fortfarande använda ord som "lindra" och "lindrig" – precis som engelska läsare i någon mån får av Lithe. I engelskan finns nämligen ordet lithe kvar i betydelsen mjuk, mild, även om det numera mest används om mjuka och böjliga leder. Så vi använder alltså "lind" som månadsnamn? Nja, njä, "linde" får det faktiskt bli, för att det helt enkelt låter bättre och namnigare så, och för att undvika en sammanblandning med trädet lind. Senast uppdaterad: 2023-06-02 23:53:32 |
|