Namnöversättning
| Tolkien (första förekomst) |
Åke Ohlmarks | Erik Andersson | Kamelen |
|---|---|---|---|
| Harfoots (Prolog, kapitel 1: Angående hober) |
Harfötter | hårfotar | hårdfotar |
| Tolkiens översättningsguide | |||
| Harfoots (plural). Meant to be intelligible (in its context) and recognized as an altered form of an old name = 'hairfoot', that is, 'one with hairy feet'. It is supposed to represent archaic English hær-fot later herfoot, with the usual change of er to ar in English. Modern English hair, though related, is not a direct descendant of Old English hær, her = German Haar. German Harfuss would adequately represent the form, meaning, and slight change of spelling in an old proper name. See Fallohide. | |||
| Kommentar | |||
| Detta är en av de tre underarterna av hober. De andra två är Stoors och Fallohides (se dessa ord).
"Meant to be intelligible (in its context)" säger Tolkien alltså. Men det är tveksamt om det faktiskt är det. Om någon engelskspråkig funderar över det här namnet, men utan att veta några närmare detaljer om vad det kommer ifrån än att det är namnet på en art av hober, då är det nog troligare att denne funderar i termer av harars fötter än håriga fötter. Harfoot råkar dessutom vara ett engelskt efternamn, men det är tveksamt om det är vanligt nog för att medelläsaren skall känna till det. Hur som helst framgår det tydligt i sammanhanget där detta namn förekommer att det här är fråga om ett artnamn och inte ett personnamn. Att köra med "harfotar", vilket kanske spontant ligger närmast till hands, känns inte alls bra. Snarare än att namnet vagt leder tankarna till harar om man verkligen funderar på det, som för engelsmannen, skulle den svenske läsaren få det långörade djuret skrivet på näsan och kommer inte ens att känna sig föranledd att överväga någon annan tolkning. Harfötter är ju ett vedertaget begrepp och gör att man får en tydlig men helt felaktig bild av hur dessa hobers nedre extremiteter är beskaffade, vilket inte alls vore lyckat. Det andra uppenbara alternativet, "hårfotar", är inte heller riktigt bra. Med det skriver vi istället läsaren de ludna fossingarna på näsan. Det är i och för sig bättre, då det åtminstone är sant, men det är övertydligt och saknar elegans. Det missar helt det där med att namnet enligt Tolkien skall "adequately represent the form, meaning, and slight change of spelling in an old proper name". Istället väljer jag alltså "hårdfotar". "Hård-" finns upptecknat i SAOB som en förvanskad variant av "hår-" (och jämför t ex hur uttrycket "att hårdra ngt" ofta tycks felskrivas som "hårddra"). Det här namnet ger visserligen också upphov till en feltolkning, men det är en som inte alls ger en lika missvisande tankebild som det där med hararna. Istället låter det tillräckligt suspekt för att den vakne läsaren skall fundera en gång till på om det kanske kan betyda något annat än det uppenbara. Dessutom, inte minst viktigt, låter "hårdfot" helt enkelt ganska bra! Att använda pluralformen "-fotar" istället för "-fötter" är förstås en självklar analogi till det engelska "foots". Slutligen är det kanske också värt att påpeka att Ohlmarks som synes har behållit versalen från originalet. Men även om det ofta är lurigt med Tolkiens versaler så är det i det här fallet helt klart att det bör vara liten bokstav. På svenska skrivs folkgrupper med gemen, till skillnad från på engelska. Så är det bara. (Jfr t ex Englishmen/engelsmän). Senast uppdaterad: 2014-06-14 22:00:08 |
|||
| Tolkien | Åke Ohlmarks |
|---|---|
| Harfoots | Harfötter |
| Erik Andersson | Kamelen |
| hårfotar | hårdfotar |
| Tolkiens översättningsguide | |
| Harfoots (plural). Meant to be intelligible (in its context) and recognized as an altered form of an old name = 'hairfoot', that is, 'one with hairy feet'. It is supposed to represent archaic English hær-fot later herfoot, with the usual change of er to ar in English. Modern English hair, though related, is not a direct descendant of Old English hær, her = German Haar. German Harfuss would adequately represent the form, meaning, and slight change of spelling in an old proper name. See Fallohide. | |
| Kommentar | |
| Detta är en av de tre underarterna av hober. De andra två är Stoors och Fallohides (se dessa ord).
"Meant to be intelligible (in its context)" säger Tolkien alltså. Men det är tveksamt om det faktiskt är det. Om någon engelskspråkig funderar över det här namnet, men utan att veta några närmare detaljer om vad det kommer ifrån än att det är namnet på en art av hober, då är det nog troligare att denne funderar i termer av harars fötter än håriga fötter. Harfoot råkar dessutom vara ett engelskt efternamn, men det är tveksamt om det är vanligt nog för att medelläsaren skall känna till det. Hur som helst framgår det tydligt i sammanhanget där detta namn förekommer att det här är fråga om ett artnamn och inte ett personnamn. Att köra med "harfotar", vilket kanske spontant ligger närmast till hands, känns inte alls bra. Snarare än att namnet vagt leder tankarna till harar om man verkligen funderar på det, som för engelsmannen, skulle den svenske läsaren få det långörade djuret skrivet på näsan och kommer inte ens att känna sig föranledd att överväga någon annan tolkning. Harfötter är ju ett vedertaget begrepp och gör att man får en tydlig men helt felaktig bild av hur dessa hobers nedre extremiteter är beskaffade, vilket inte alls vore lyckat. Det andra uppenbara alternativet, "hårfotar", är inte heller riktigt bra. Med det skriver vi istället läsaren de ludna fossingarna på näsan. Det är i och för sig bättre, då det åtminstone är sant, men det är övertydligt och saknar elegans. Det missar helt det där med att namnet enligt Tolkien skall "adequately represent the form, meaning, and slight change of spelling in an old proper name". Istället väljer jag alltså "hårdfotar". "Hård-" finns upptecknat i SAOB som en förvanskad variant av "hår-" (och jämför t ex hur uttrycket "att hårdra ngt" ofta tycks felskrivas som "hårddra"). Det här namnet ger visserligen också upphov till en feltolkning, men det är en som inte alls ger en lika missvisande tankebild som det där med hararna. Istället låter det tillräckligt suspekt för att den vakne läsaren skall fundera en gång till på om det kanske kan betyda något annat än det uppenbara. Dessutom, inte minst viktigt, låter "hårdfot" helt enkelt ganska bra! Att använda pluralformen "-fotar" istället för "-fötter" är förstås en självklar analogi till det engelska "foots". Slutligen är det kanske också värt att påpeka att Ohlmarks som synes har behållit versalen från originalet. Men även om det ofta är lurigt med Tolkiens versaler så är det i det här fallet helt klart att det bör vara liten bokstav. På svenska skrivs folkgrupper med gemen, till skillnad från på engelska. Så är det bara. (Jfr t ex Englishmen/engelsmän). Senast uppdaterad: 2014-06-14 22:00:08 |
|