Namnöversättning
| Tolkien (första förekomst) |
Åke Ohlmarks | Erik Andersson | Kamelen |
|---|---|---|---|
| Arkenstone, the (Appendix A, kapitel III: Durins folk) |
Arkenstenen, Kungadiamanten | Arkensten, Arkenstenen | Järstenen |
| Tolkiens översättningsguide | |||
| (Kommentar saknas.) | |||
| Kommentar | |||
| Denna stora ädelsten, som en gång blev funnen under Ensamma berget och sedan dess varit en klenod för dvärgakungarna där, förekommer ju i första hand i The Hobbit. Men den omnämns även ett par gånger i tilläggen till ringsagan, i den del av Appendix A som handlar om dvärgarnas historia.
Att översätta det här namnet har varit en svår nöt att knäcka! Så svår, faktiskt, att stenen under de djuplodande diskussionerna på TA-forumet fått arbetsnamnet "Ärkenöten". (En mycket bra diskussion, för övrigt! Den som vill fördjupa sig rekommenderas att läsa den i sin helhet.) Och jag är nog inte helt säker på att jag har bestämt mig nu heller. Men i mitt manuskript står det åtminstone tills vidare "Järstenen". Vi kan väl börja med fakta i målet. Det vi vet är att namnet är Tolkiens egenpåhittade modernisering av antingen fornengelskans eorclanstān (som förekommer i bland annat Beowulf) eller av den fornnordiska motsvarigheten jarknasteinn eller iarknasteinn, som förekommer i Eddan. Det fornengelska ordet skall, tror man, vara en sammansättning av eorcnan "special, noble" och stān "stone". Och den vanligaste hypotesen är att den fornnordiska varianten är ett lån från fornengelskan, snarare än att båda har samma germanska rot. Vidare tror man så här (citat från en fotnot på Beowulf-sidan heorot.dk): eorclanstán = this word is used both for the pearl and the topaz. Sievers traces it back ultimately to the Chaldean jarkán 'yellow gem'. Cognate with Goth. airknis (good, holy); O.N. iarknasteinn ; Old High German erchan 'noble, distinguished'. It seems to indicate a fabulous and exotic gem in any event.Min tro är att det är den fornnordiska formen som Tolkien valt att utgå från, trots att den i sig själv är ett derivat. Detta för att dvärgarna i den här delen av Midgård uttryckligen använde sig av nordiska namn, eftersom de talade samma språk som sina mänskliga grannar. Det är därför de har namn ur Eddan, som Thorin, Dwalin, Gimli etc. Deras eget språk var ju hemligt och användes bara i smyg. Något som kanske styrker denna min tro är det rohirriska namnet Erkenbrand, vars förled sägs stamma ur samma eorcnan. Men när Tolkien har något förengelskat detta (som han ofta gör med rohirriska namn) har det alltså landat i Erken- och inte Arken-. Okej, så då är det alltså jarknasteinn vi skall försvenska. Var landar vi då? Ja, det är förstås svårt att säga. Men låt oss ta en titt på etymologin för ordet "järtecken" (ur SAOB): fsv. iärtighne, iärtekn, n., motsv. d. jærtegn (i ä. d. äv. jærntegn), isl. jartegn, jartein, f., tecken, bevis, järtecken, senare (gm inflytande från teikn, tecken) jarteikn; trol. av ett adj. iarkn, motsv. got. -airkns, fht. erchan, klar, renOm detta stämmer har vi alltså ett rakt besked om vart utvecklingen tog vägen, och vi landar i "Järstenen"! Fast i och för sig är detta väl specifikt hur just iarkn i kombination med en förfader till "tecken" utvecklades; det är nog inte uteslutet att en utveckling av kombinationen iarknasteinn skulle gå en lite annan väg. Men ändå! Det är det bästa faktiska exempel vi har att utgå ifrån. Skulle vi inte låta oss nöja med Järstenen så blir vi tvungna att själva försöka gissa hur jarknasteinn skulle kunna utvecklas. Jarknasten? Jarkansten? Järkasten? Järkesten? Ärkesten(en)? Eller för all del Arkenstenen, en mer eller mindre rak översättning. Jag har förstås smakat på och övervägt alla de här varianterna och flera andra, men de flesta av dem har det gemensamt att de låter för fult och klumpigt – eller med en direkt felaktig betydelse, i fallet Ärke-. Jag ser heller inget värde i att vår översättning behöver låta lik den engelska varianten. Vår hypotetiske läsare är en som läser bara på svenska, för sitt nöjes skull, utan jämförelser med andra språk; det känns som den enda rimliga utgångspunkten för en översättning. Däremot är det bra om vi kan få till något som uppfattas ungefär likadant som det engelska namnet: välklingande och inhemskt, men utan någon uppenbar betydelse. En liten nackdel finns det kanske med Järstenen: Förledet för ju tankarna till "järtecken", eftersom det är enda stället där det förekommer i språket. Och detta ger kanske namnet en något ödesmättad klang. (Fast från början syftar väl "jär-" i järtecken bara på att tecknet är klart och rent, en tydlig fingervisning från gudarna.) Men jag tycker egentligen inte att det gör något. Snarare hjälper det till att lyfta fram stenen som extra betydelsefull, inte vilket blingbling som helst. Men i slutändan, efter hela detta oändliga resonemang, väljer jag (tills vidare) Järstenen för att det är det av alla tänkbara namn jag kommit på som låter och känns bäst. Trots allt är det det som är det viktigaste! (Möjligen kan man också fundera på om jag överhuvudtaget borde mynta ett eget namn för den här stenen. Den hör trots allt främst till The Hobbit, som jag inte har några planer på att översätta. I de hänvisningar till den boken som finns i diverse fotnoter och sånt har jag konsekvent använt mig av Bilbo, eftersom jag tycker bättre om Hallqvists översättning än Anderssons. Så då borde jag kanske bara kalla stenen för Kungadiamanten, som hon gör, och låta mig nöja? Men nej, dels är det ett alltför klumpigt namn, tycker jag; och dels skulle jag inte känna att jag hade gjort jobbet färdigt om jag inte själv översatte det här namnet också!) Till sist en hastig titt på de båda andra översättarna. Andersson har alltså översatt till både "Arkensten" (vid första förekomsten) och "Arkenstenen" (vid de andra två). Men jag undrar om den obestämda formen inte var ett misstag. Det finns ingen uppenbar anledning att ha olika former, och det vore också olikt Andersson. Ohlmarks kör med "Arkenstenen", men på första stället med "Arkenstenen, Kungadiamanten". Jag undrar om inte detta var uttryckligen för att det skall framgå att det är samma sten som Kungadiamanten i Hallqvists Bilbo. Ohlmarks ringsaga kom förvisso ut långt före Bilbo, men i första utgåvan var tilläggen mycket avkortade, och dvärgarnas del av Appendix A fanns inte med. Hans Ringens värld, med en mer (men inte fullständigt) komplett översättning av appendixen, kom ut 1971, när Hallqvists översättning redan var etablerad. Senast uppdaterad: 2026-06-18 20:42:48 |
|||
| Tolkien | Åke Ohlmarks |
|---|---|
| Arkenstone, the | Arkenstenen, Kungadiamanten |
| Erik Andersson | Kamelen |
| Arkensten, Arkenstenen | Järstenen |
| Tolkiens översättningsguide | |
| (Kommentar saknas.) | |
| Kommentar | |
| Denna stora ädelsten, som en gång blev funnen under Ensamma berget och sedan dess varit en klenod för dvärgakungarna där, förekommer ju i första hand i The Hobbit. Men den omnämns även ett par gånger i tilläggen till ringsagan, i den del av Appendix A som handlar om dvärgarnas historia.
Att översätta det här namnet har varit en svår nöt att knäcka! Så svår, faktiskt, att stenen under de djuplodande diskussionerna på TA-forumet fått arbetsnamnet "Ärkenöten". (En mycket bra diskussion, för övrigt! Den som vill fördjupa sig rekommenderas att läsa den i sin helhet.) Och jag är nog inte helt säker på att jag har bestämt mig nu heller. Men i mitt manuskript står det åtminstone tills vidare "Järstenen". Vi kan väl börja med fakta i målet. Det vi vet är att namnet är Tolkiens egenpåhittade modernisering av antingen fornengelskans eorclanstān (som förekommer i bland annat Beowulf) eller av den fornnordiska motsvarigheten jarknasteinn eller iarknasteinn, som förekommer i Eddan. Det fornengelska ordet skall, tror man, vara en sammansättning av eorcnan "special, noble" och stān "stone". Och den vanligaste hypotesen är att den fornnordiska varianten är ett lån från fornengelskan, snarare än att båda har samma germanska rot. Vidare tror man så här (citat från en fotnot på Beowulf-sidan heorot.dk): eorclanstán = this word is used both for the pearl and the topaz. Sievers traces it back ultimately to the Chaldean jarkán 'yellow gem'. Cognate with Goth. airknis (good, holy); O.N. iarknasteinn ; Old High German erchan 'noble, distinguished'. It seems to indicate a fabulous and exotic gem in any event.Min tro är att det är den fornnordiska formen som Tolkien valt att utgå från, trots att den i sig själv är ett derivat. Detta för att dvärgarna i den här delen av Midgård uttryckligen använde sig av nordiska namn, eftersom de talade samma språk som sina mänskliga grannar. Det är därför de har namn ur Eddan, som Thorin, Dwalin, Gimli etc. Deras eget språk var ju hemligt och användes bara i smyg. Något som kanske styrker denna min tro är det rohirriska namnet Erkenbrand, vars förled sägs stamma ur samma eorcnan. Men när Tolkien har något förengelskat detta (som han ofta gör med rohirriska namn) har det alltså landat i Erken- och inte Arken-. Okej, så då är det alltså jarknasteinn vi skall försvenska. Var landar vi då? Ja, det är förstås svårt att säga. Men låt oss ta en titt på etymologin för ordet "järtecken" (ur SAOB): fsv. iärtighne, iärtekn, n., motsv. d. jærtegn (i ä. d. äv. jærntegn), isl. jartegn, jartein, f., tecken, bevis, järtecken, senare (gm inflytande från teikn, tecken) jarteikn; trol. av ett adj. iarkn, motsv. got. -airkns, fht. erchan, klar, renOm detta stämmer har vi alltså ett rakt besked om vart utvecklingen tog vägen, och vi landar i "Järstenen"! Fast i och för sig är detta väl specifikt hur just iarkn i kombination med en förfader till "tecken" utvecklades; det är nog inte uteslutet att en utveckling av kombinationen iarknasteinn skulle gå en lite annan väg. Men ändå! Det är det bästa faktiska exempel vi har att utgå ifrån. Skulle vi inte låta oss nöja med Järstenen så blir vi tvungna att själva försöka gissa hur jarknasteinn skulle kunna utvecklas. Jarknasten? Jarkansten? Järkasten? Järkesten? Ärkesten(en)? Eller för all del Arkenstenen, en mer eller mindre rak översättning. Jag har förstås smakat på och övervägt alla de här varianterna och flera andra, men de flesta av dem har det gemensamt att de låter för fult och klumpigt – eller med en direkt felaktig betydelse, i fallet Ärke-. Jag ser heller inget värde i att vår översättning behöver låta lik den engelska varianten. Vår hypotetiske läsare är en som läser bara på svenska, för sitt nöjes skull, utan jämförelser med andra språk; det känns som den enda rimliga utgångspunkten för en översättning. Däremot är det bra om vi kan få till något som uppfattas ungefär likadant som det engelska namnet: välklingande och inhemskt, men utan någon uppenbar betydelse. En liten nackdel finns det kanske med Järstenen: Förledet för ju tankarna till "järtecken", eftersom det är enda stället där det förekommer i språket. Och detta ger kanske namnet en något ödesmättad klang. (Fast från början syftar väl "jär-" i järtecken bara på att tecknet är klart och rent, en tydlig fingervisning från gudarna.) Men jag tycker egentligen inte att det gör något. Snarare hjälper det till att lyfta fram stenen som extra betydelsefull, inte vilket blingbling som helst. Men i slutändan, efter hela detta oändliga resonemang, väljer jag (tills vidare) Järstenen för att det är det av alla tänkbara namn jag kommit på som låter och känns bäst. Trots allt är det det som är det viktigaste! (Möjligen kan man också fundera på om jag överhuvudtaget borde mynta ett eget namn för den här stenen. Den hör trots allt främst till The Hobbit, som jag inte har några planer på att översätta. I de hänvisningar till den boken som finns i diverse fotnoter och sånt har jag konsekvent använt mig av Bilbo, eftersom jag tycker bättre om Hallqvists översättning än Anderssons. Så då borde jag kanske bara kalla stenen för Kungadiamanten, som hon gör, och låta mig nöja? Men nej, dels är det ett alltför klumpigt namn, tycker jag; och dels skulle jag inte känna att jag hade gjort jobbet färdigt om jag inte själv översatte det här namnet också!) Till sist en hastig titt på de båda andra översättarna. Andersson har alltså översatt till både "Arkensten" (vid första förekomsten) och "Arkenstenen" (vid de andra två). Men jag undrar om den obestämda formen inte var ett misstag. Det finns ingen uppenbar anledning att ha olika former, och det vore också olikt Andersson. Ohlmarks kör med "Arkenstenen", men på första stället med "Arkenstenen, Kungadiamanten". Jag undrar om inte detta var uttryckligen för att det skall framgå att det är samma sten som Kungadiamanten i Hallqvists Bilbo. Ohlmarks ringsaga kom förvisso ut långt före Bilbo, men i första utgåvan var tilläggen mycket avkortade, och dvärgarnas del av Appendix A fanns inte med. Hans Ringens värld, med en mer (men inte fullständigt) komplett översättning av appendixen, kom ut 1971, när Hallqvists översättning redan var etablerad. Senast uppdaterad: 2026-06-18 20:42:48 |
|