Den gamla vandringssången, version 1 (Bok I, kapitel 1: Ett länge väntat kalas) The Old Walking Song, version 1 (Book I, chapter 1: A Long-expected Party) |
---|
Tolkien:
Kamelen:
Ohlmarks:
Olsson:
J. R. R. Tolkien
The Road goes ever on and on Down from the door where it began. Now far ahead the Road has gone, And I must follow, if I can, Pursuing it with eager feet, Until it joins some larger way Where many paths and errands meet. And whither then? I cannot say. Kamelen
Och vägen bara går och går från hemmets dörr där upp den rann. Mot fjärran bär nu vägens spår som jag skall följa, om jag kan. Skall trampa den med ivrig fot tills i ett skäl den grenar sig, där många stigar tar emot. Och varthän då? Det vet jag ej. Åke Ohlmarks
Den väg, jag vandrar går och går från dörrens sten, där upp den rann. Nu ringlar fjärran stigens spår, som jag skall följa, om jag kan, skall trampa den med ivrig fot, tills i ett stråk den mynnar ner, där tusen villspår ta mig mot - och sedan vet jag intet mer. Lotta Olsson
Så slingrar vägen evigt sig från dörren där den löpte ut. Nu ligger den där framför mig och jag ska följa den till slut, på raska fötter, om jag kan, till dess den korsas ett tu tre av mången stig och mången man. Och varthän sen? Det får jag se. |
Kommentar |
Detta är sången som Bilbo sjunger när han lämnar Backänden för sista gången efter sitt kalas. Samma sång förekommer i ett flertal olika versioner längre fram i boken.
Min översättning baseras i allt väsentligt på Ohlmarks, som jag tycker har tolkat den här dikten mycket bra. (I båda sina onödigt olika versioner, faktiskt: samma dikt med bara ett ords skillnad - weary istället för eager - förekommer några kapitel senare, när Frodo sjunger den, men Ohlmarks har stora skillnader mellan dessa båda förekomster.) Olssons version är egentligen också bra, med extra plus för den poetiska raden "av mången stig och mången man". Det är bara det där fåniga "ett tu tre" som stryker mig kraftigt mothårs och förstör hela alltet för mig. Senast uppdaterad: 2017-02-15 15:26:11 |