För att ge ett lite bättre hum om tonen i min pågående översättning av The Lord of the Rings än bara namn- och diktöversättningar kan ge presenterar jag nedan ett kortare, mer eller mindre godtyckligt valt utdrag ur översättningen. Jag kommer att lägga upp ett antal olika utdrag, ett per översatt kapitel (även om jag släpar några kapitel efter här på utdragssidan och aldrig tycks riktigt hinna ikapp!), och vilket av dem som visas nedan slumpas fram varje gång sidan laddas. (Om man inte väljer ett specifikt utdrag i kapitelväljaren överst.)
För att ytterligare förbättra möjligheterna att bilda sig en uppfattning om min översättning så har jag lagt till en liten finess: Jag har även lagt upp samma textsnutt i Tolkiens original, Ohlmarks och Anderssons versioner. Genom att klicka i eller ur kryssrutorna nedan kan man därmed jämföra två (eller flera) versioner av samma text sida vid sida. Mycket nöje! (Det kan ibland hända att en komplett uppsättning versioner ännu inte finns tillgänglig för något utdrag. När någon version saknas är tillhörande kryssruta inaktiverad.)
När aftonen sänkte sig började de närma sig Grodkärr, en by invid landsvägen, dryga tre mil från Bron. Där hade de tänkt stanna för natten; Den Flytande Stocken i Grodkärr var ett bra värdshus. Men när de kom fram till byns östra utkant möttes de av en barriär där det på ett stort anslag stod VÄGEN AVSTÄNGD, och där bakom stod en stor grupp fjärdingsmän med stavar i händerna och fjädrar i mössorna. De såg på samma gång viktiga och ganska rädda ut.
”Vad ska det här betyda?” frågade Frodo och hade mest lust att skratta högt.
”Det betyder som så här, herr Backing”, sade fjärdingsmännens ledare, en tvåfjädershob: ”att ni är arresterade för Forcerande av port, och för Sönderslitande av regler, och Överfall på portvakter, och Olaga intrång, och Sovande i Häradsbyggnad olovandes, och Mutande av vakter med mat.”
”Och vad mer?” sade Frodo.
”Det där räcker till att börja med”, sade fjärdingsmansledaren.
”Jag kan lägga till några fler om du vill”, sade Sam. ”Kallande din Chef öknamn, Önskan att smocka till hans kvissliga nuna, och Tyckande att ni fjärsmän ser ut som en samling jubeldårar.”
”Seså, herrn, nu räcker det. Det är Chefens order att ni ska följa med lugnt och stilla. Vi ska ta er med till Vattnaby och lämna över er till Chefens karlar, och när han tar sig an ert ärende får ni chansen att säga ert. Men om ni inte vill stanna i Låshålorna längre än nödvändigt så skulle jag säga så lite som möjligt om jag vore som ni.”
Men fjärdingsmännen blev helt ställda när Frodo och hans vänner alla började gapskratta. ”Var inte befängd!” sade Frodo. ”Jag går vart jag vill och när jag vill. Jag råkar ha ärende till Backänden, men om ni absolut vill följa med så är det er sak.”
”Låt gå, herr Backing”, sade ledaren och knuffade barriären åt sidan. ”Men glöm inte att jag har arresterat dig!”
”Nej då”, sade Frodo. ”Aldrig. Men jag kanske kan förlåta dig.”
Den stegrande kamelen