Ring
Kamel
 
 

Namnöversättning

Tolkien Åke Ohlmarks Erik Andersson Kamelen
hobbit
(Prolog, kapitel 1: Angående hobblar)
hob  hobbit  hobble 
Tolkiens översättningsguide
Hobbit. Do not translate, since the name is supposed no longer to have had a recognized meaning in the Shire, and not to have been derived from the Common Speech (English, or the language of translation). 
Kommentar
Jag tycker inte att ordet hobbit funkar riktigt bra på svenska. I sin grundform är det OK, men så fort man skall böja det - hobbitar, hobbiten osv - så börjar det gnissla lite i fogarna. Det smälter inte in lika sömlöst i svenskan som samma ord gör i engelskan. Ett av problemen är nog att den typen av ord när de väl fullständigt naturaliserats i svenskan brukar få betoningen på andra stavelsen, medan motsvarande ord i engelskan betonas på första. Jämför t ex (eng/sve):
bandit/bandit, merit/merit, prophet/profet, rocket/raket
Förmodligen var det också detta Ohlmarks fiskade efter när han som försvar för sin översättning hob skickade Tolkien sin ökända lista på -it-ord i svenskan, som sunnit, jesuit och vad det nu var.

När man väl bestämt sig för att strunta i Tolkiens önskemål i det här fallet så är ju frågan vad man skall ta istället. Tittar man på ordet hobbits fiktiva uppkomst, som förklaras i Appendix F (och motsäger Tolkiens inkonsekventa önskan att ordet skall lämnas oförändrat), så började det med att hobblarna en gång i tiden talade ett språk som var en nära förfader till rohirriskan. På det språket kallade de sig själva holbytla, hålbyggare. Sedan, i samband med att hela släktet flyttade, bytte de från sitt gamla språk till väströnan, som i översättningen representeras av svenska. Men sitt ord på sig själva, holbytla, hade de kvar. Då är frågan: Om det inlånade ordet holbytla används, bryts ner och försvenskas under sisådär tusen år av ett svensktalande folk, var landar vi då? När den processen genomgicks i engelskan landade det i hobbit; mitt försök att göra detsamma i svenskan gav alltså hobble. Ljudförändringsstegen ser väl ut ungefär så här:
holbytla -> holbylla -> hobbylla -> hobble
Notera att jag alltså använder rohirriskan oförändrad i min översättning, och därmed också ordet holbytla. Rent språkligt hade nog det allra mest korrekta varit att byta ut rohirriskan mot fornnordiska eller liknande. Men dels vore det helt enkelt för svårt och jobbigt, och dels är Rohans folk så anglosaxiska till mer än bara språket så det skulle ändå inte bli riktigt bra. (Och dessutom är förhållandet i Tolkiens världsbygge mellan rohirriskan och det allmänna språket, som det beskrivs i Appendix F, inte riktigt ett sådant rakt förfader/ättling-förhållande som mellan anglosaxiskan och nutidsengelskan; egentligen stämmer nog förhållandet mellan nutidssvenska och anglosaxiska bättre med fiktionen!)

Att ett artnamn har den här formen, med e på slutet, är inte ovanligt i svenskan, jämför t ex tomte, och jag tycker att hobble känns som ett trovärdigt svenskt ord. För att ytterligare "naturalisera" det har jag gjort det så att l och e byter plats i sammansättningar: t ex hobbelbarn, hobbelhåla. Jämför t ex med äpple/äppelmos (vilket är den vanligaste svenska formen, även om det i vissa trakter (Sydsverige?) heter äpplemos).

Senast uppdaterad: 2013-01-04 10:02:55