Ring
Kamel
 
 

För att ge ett lite bättre hum om tonen i min pågående översättning av The Lord of the Rings än bara namn- och diktöversättningar kan ge presenterar jag nedan ett kortare, mer eller mindre godtyckligt valt utdrag ur översättningen. Jag kommer att lägga upp ett antal olika utdrag, ett per översatt kapitel (även om jag släpar några kapitel efter här på utdragssidan och aldrig tycks riktigt hinna ikapp!), och vilket av dem som visas nedan slumpas fram varje gång sidan laddas. (Om man inte väljer ett specifikt utdrag i kapitelväljaren överst.)

För att ytterligare förbättra möjligheterna att bilda sig en uppfattning om min översättning så har jag lagt till en liten finess: Jag har även lagt upp samma textsnutt i Tolkiens original, Ohlmarks och Anderssons versioner. Genom att klicka i eller ur kryssrutorna nedan kan man därmed jämföra två (eller flera) versioner av samma text sida vid sida. Mycket nöje! (Det kan ibland hända att en komplett uppsättning versioner ännu inte finns tillgänglig för något utdrag. När någon version saknas är tillhörande kryssruta inaktiverad.)


Välj kapitel

Utdrag ur Sagan om Ringen, Bok IV, kapitel 6

Kamelen:     Tolkien:     Ohlmarks:     Andersson:

Den förbjudna gölen

En stund stod Frodo där på den höga klippan, och en rysning genomfor honom när han undrade om hans gamla färdkamrater kanske vandrade eller sov någonstans i detta väldiga nattlandskap, eller låg döda insvepta i dis. Varför hade han blivit hämtad ur sömnens glömska hit ut?

Sam ville gärna ha svar på samma fråga och kunde inte avhålla sig från att mumla, bara för Frodos öron som han trodde: "En fin utsikt är det nog, herr Frodo, men kulen in i hjärteroten, för att inte tala om märg och ben! Vad står på?"

Faramir hörde honom och svarade. "Månnedgång över Gondor. Den fagre Ithil lämnar Midgård och kastar en avskedsblick på gamle Mindolluins vita lockar. Det kan vara värt några rysningar. Men det var inte det jag hämtade hit er för att se – och vad dig beträffar, Samvis, blev du ju inte hämtad utan betalar bara priset för din vaksamhet. En klunk vin råder bot på det. Kom nu och titta!"

Han klev fram till stupkanten bredvid den tysta vaktposten, och Frodo följde efter. Sam dröjde kvar där bakom. Han kände sig redan otrygg så det räckte på denna höga våta plattform. Faramir och Frodo tittade ned. Långt under sig såg de de vita vattenmassorna störta ned i en skummande kittel och sedan strömma i mörka virvlar runt en djup oval bassäng i klipporna, tills de hittade ut igen genom en trång port och rykande och sorlande rann åstad mot lugnare och mindre branta sträckningar. Månljuset föll ännu snett ned på fallets fot och glimmade i bassängens krusningar. Efter ett tag blev Frodo varse en liten mörk figur på den närmre strandbrinken, men just medan han betraktade den dök den i vattnet strax nedanför fallets sjudande bubblor, klöv den svarta ytan som en pil eller en sten på högkant och försvann.

Faramir vände sig till mannen bredvid. "Och vad skulle du säga att det där är för något, Anborn? En ekorre, eller kanske en kungsfiskare? Finns det svarta kungsfiskare i Myrkvedens nattliga gölar?"

"En fågel är det inte, vad det än annars må vara", svarade Anborn. "Den har fyra lemmar och dyker likt en människa; synnerligen förfaren i konsten är den också. Vad sysslar den med? Söker den en väg upp förbi draperiet till vårt gömställe? Det förefaller som om vi har blivit upptäckta till sist. Jag har min båge här, och jag har posterat ut andra skyttar, nästan lika pricksäkra som jag själv, på båda brinkarna. Vi inväntar bara er order att skjuta, hövitsman."

"Skall vi skjuta?" frågade Faramir och vände sig snabbt mot Frodo.

Den stegrande kamelen