Ring
Kamel
 
 

För att ge ett lite bättre hum om tonen i min pågående översättning av The Lord of the Rings än bara namn- och diktöversättningar kan ge presenterar jag nedan ett kortare, mer eller mindre godtyckligt valt utdrag ur översättningen. Jag kommer att lägga upp ett antal olika utdrag, ett per översatt kapitel (även om jag släpar några kapitel efter här på utdragssidan och aldrig tycks riktigt hinna ikapp!), och vilket av dem som visas nedan slumpas fram varje gång sidan laddas. (Om man inte väljer ett specifikt utdrag i kapitelväljaren överst.)

För att ytterligare förbättra möjligheterna att bilda sig en uppfattning om min översättning så har jag lagt till en liten finess: Jag har även lagt upp samma textsnutt i Tolkiens original, Ohlmarks och Anderssons versioner. Genom att klicka i eller ur kryssrutorna nedan kan man därmed jämföra två (eller flera) versioner av samma text sida vid sida. Mycket nöje! (Det kan ibland hända att en komplett uppsättning versioner ännu inte finns tillgänglig för något utdrag. När någon version saknas är tillhörande kryssruta inaktiverad.)


Välj kapitel

Utdrag ur Sagan om Ringen, Bok I, kapitel 4

Kamelen:     Tolkien:     Ohlmarks:     Andersson:

En genväg till svamp

Maggot hoppade ned och stod och kikade framåt i dunklet medan han höll ponnyerna i grimskaftet. Klipp-klopp, klipp-klopp hördes från den annalkande ryttaren. Hovslagen ekade högljutt i den stilla, dimmiga luften.

”Bäst du gömmer dej, herr Frodo”, sade Sam ängsligt. ”Lägg dej ner i kärran och dra filtarna över dej, så ska vi nog skicka den här ryttarn tillbaks dit han kom ifrån!” Han klev ut och gick och ställde sig bredvid bonden. Svarta ryttare skulle behöva rida över honom för att ta sig till kärran.

Klopp-klopp, klopp-klopp. Ryttaren var nästan över dem.

”Hallå där!” ropade bonden Maggot. De annalkande hovarna stannade tvärt. De trodde sig suddigt kunna ana en mörk mantelklädd skepnad i dimman, bara några alnar framför sig.

”Hör nu här!” sade bonden, kastade tömmarna till Sam och klev framåt. ”Kom inte ett steg närmre! Vad vill du och vart är du på väg?”

”Jag vill ha herr Backing. Har ni sett honom?” sade en dämpad röst – men rösten tillhörde Munter Vinbock. En nattlykta avtäcktes, och dess ljus föll på bondens häpna ansikte.

”Herr Munter!” utbrast han.

”Ja, naturligtvis! Vem trodde du att det var?” sade Munter och kom närmare. När han klev fram ur dimman och deras farhågor hade lagt sig tycktes han med ens krympa ihop till ordinär hoberstorlek. Han red på en ponny och hade en halsduk virad om halsen och upp över hakan för att hålla dimman ute.

Den stegrande kamelen