Ring
Kamel
 
 

För att ge ett lite bättre hum om tonen i min pågående översättning av The Lord of the Rings än bara namn- och diktöversättningar kan ge presenterar jag nedan ett kortare, mer eller mindre godtyckligt valt utdrag ur översättningen. Jag kommer att lägga upp ett antal olika utdrag, ett per översatt kapitel (även om jag släpar några kapitel efter här på utdragssidan och aldrig tycks riktigt hinna ikapp!), och vilket av dem som visas nedan slumpas fram varje gång sidan laddas. (Om man inte väljer ett specifikt utdrag i kapitelväljaren överst.)

För att ytterligare förbättra möjligheterna att bilda sig en uppfattning om min översättning så har jag lagt till en liten finess: Jag har även lagt upp samma textsnutt i Tolkiens original, Ohlmarks och Anderssons versioner. Genom att klicka i eller ur kryssrutorna nedan kan man därmed jämföra två (eller flera) versioner av samma text sida vid sida. Mycket nöje! (Det kan ibland hända att en komplett uppsättning versioner ännu inte finns tillgänglig för något utdrag. När någon version saknas är tillhörande kryssruta inaktiverad.)


Välj kapitel

Utdrag ur Sagan om Ringen, Bok IV, kapitel 10

Kamelen:     Tolkien:     Ohlmarks:     Andersson:

Mäster Samvis val

”Hennes Smyger? Vad är det för nåt?”

”Du måste ha sett'en: en tunn liten svart figur, nästan som en spindel själv, eller kanske snarare en utsvulten groda. Han har varit här förut. Kom ut från Lugbúrz första gången, för åratal sen, och vi fick höra från Högsta ort att han skulle få passera. Han har kommit uppför Trapporna en eller annan gång sen dess, men vi har lämnat honom i fred: han verkar ha nån överenskommelse med Fina frun. Han är väl inte så god att äta, antar jag: hon är inte den som bryr sej om vad Högsta ort tycker. Men det är just en fin vakt ni håller nere i dalen: han var häruppe redan dagen innan allt oväsen bröt ut. Vi såg honom tidigt igår kväll. Hur som helst, mina grabbar rapporterade att Fina frun verkade roa sej lite, och det var gott nog för mej, tills meddelandet kom. Jag trodde hennes Smyger hade tagit med en leksak till henne, eller kanske att ni hade skickat'na en present, nån krigsfånge eller nåt. Jag lägger mej inte i när hon leker. Inget tar sej förbi Honocke när hon är på jakt.”

”Inget, säger du! Använde du inte ögona därborta? Jag har onda aningar, säger jag. Vad det än var som kom uppför Trapporna så tog det sej förbi. Det skar sönder hennes nät och tog sej rakt ut ur hålan. Det är allt nåt att fundera på!”

”Nåja, men hon fick ju honom till slut, eller hur?”

Fick honom? Fick vem då? Den här lilla figuren? Men om han varit den ende, då hade hon släpat iväg'en till sitt skafferi för länge sen, och där vore han nu. Och om Lugbúrz ville ha honom så hade du fått gå och hämta'n. Kul för dej. Men där var mer än en.”

Detta fick Sam att börja lyssna mer uppmärksamt och trycka örat mot stenen.

”Vem skar av repen hon lagt runt honom, Shagrat? Samma en som skar sönder nätet. Såg du inte det? Och vem vad det som stack en nål i Fina frun? Samma en, skulle jag tro. Och var är han? Var är han, Shagrat?”

Shagrat svarade inte.

”Bäst du tar på dig tänkarmössan om du har nån. Det är inget att skratta åt. Ingen, ingen, har nånsin stuckit en nål i Honocke förut, vilket du borde vara väl medveten om. Det är inget att sörja över, men tänk efter – det går någon lös här i faggorna som är farligare än alla andra fördömda rebeller som nånsin vandrat kring sen den gamla onda tiden, sen Stora belägringens dar. Nånting har gått snett.”

”Så vad är det för nåt då?” brummade Shagrat.

”Av alla tecken att döma, kapten Shagrat, är det en storvuxen krigare lös, förmodligen en alv eller i alla fall med alvsvärd, och kanske också en yxa; och han är lös inom ditt område dessutom, men du har aldrig sett'en. Nåt lurt är bara förnamnet!” Gorbag spottade. Sam smålog bistert åt att bli beskriven på det viset.

Den stegrande kamelen