Namnöversättning
| Tolkien (första förekomst) |
Åke Ohlmarks | Erik Andersson | Kamelen |
|---|---|---|---|
| Sterday (Appendix D: Kalendrar) |
Sterdi | stärdag | stördag |
| Tolkiens översättningsguide | |||
| (Kommentar saknas.) | |||
| Kommentar | |||
| Här har vi ännu en svår nöt för en stackars Tolkienöversättare. Hobernas veckonamn följer generellt samma princip som månadsnamnen: de tog namnen från nordmännen, de människor som var deras grannar på den tid då de bodde i Anduins övre dalgångar. Dessa människor talade ett språk besläktat med det som talas i Rohan. (Dock hade rohirrims specifika förfäder ännu inte migrerat till detta område när namnen först anammades; vi får anta att det istället rörde sig om släktingar till dem.) Dessa veckodagsnamn, som nordmännen hade översatt från dúnedains namn på sindarin, var alltså på fornengelska, eller kanske snarare en förfader till fornengelskan. Det framgår inte helt klart, men man kan få intrycket från det som står i Appendix D att veckodagarna var ett tidigare språklån än månadsnamnen. Hur som helst är förlagan här inte verklighetens fornengelska veckodagar, till skillnad från månadsnamnen. De flesta är vad jag förstår egna tolkienska påfund baserade på den sindarinska betydelsen. De äldsta namnformerna vi får veta tycks dock mer grundade i fornfrisiska än fornengelska (till exempel ändelsen -dei). Söndag och måndag, sunnendei och monendei, vars sol- och månbetydelse var samma hos dúnedain som här i Utgård, tycks vara direkt inlånade från fornfrisiskan. Detta kan synas lite märkligt, med tanke på att fornfrisiskan är samtida med och mer lik medelengelskan, alltså en senare variant än fornengelskan. Men det var ju ett tidigare lån, ju! Oklart hur Tolkien tänkte här.
Alltnog, hoberna gjorde som med månadsnamnen: de behöll namnen på veckodagarna när de i övrigt bytte språk till väströnan efter sin flytt över Dimmiga bergen. Vi behöver alltså i princip "bara" utgå från de gamla grundformerna, strunta i betydelsen och försöka tänka oss hur dessa ljud skulle utvecklas i svensktalande munnar under många långa år. Dock finns här en STOR ytterligare komplikation: Tolkien har avsiktligt valt namn som rimmar med de moderna engelska namnen! (Undantaget är Sterday, som ju inte är ett rim utan mer en sammandragning av Saturday.) Det här kan man naturligtvis strunta i (det har både Ohlmarks och Andersson gjort), men vill man ha kvar den finessen så får man kämpa lite. De äldsta namnformerna Tolkien låter oss få veta stammar ur Yellowskin, Tookarnas uråldriga hävdebok, och sägs vara ca 900 år gamla vid tiden för Ringens krig. Men notera att detta ändå är tusen år eller så efter att de lånades in från nordmännen, och 500 år efter att Häradet grundades. Namnen bör alltså redan ha hunnit utvecklas avsevärt efter lånet. Exakt när hoberna bytte språk tror jag inte finns angivet någonstans, men den första stammen (hårdfotarna) verkar ha flyttat över bergen ganska snart efter lånet, och de övriga stammarna följde inom några hundra år eller så. Kanske är det förresten därför Tolkien sneglat åt fornfrisiskan: det kan ju passa bra med en lite nyare språkvariant om namnen har utvecklats vidare från sin fornengelskartade rot. Hur som helst, några äldre former känner vi inte, utan dessa namn är vad vi har att utgå från (med den ungefärliga betydelsen inom parentes, även om den alltså inte skall spela någon roll för vår ljudutveckling). Notera att veckan börjar med lördag och slutar med fredag. Sterrendei (stjärnornas dag), Sunnendei (solens dag), Monendei (månens dag), Trewesdei (trädens dag), Hevenesdei (himlarnas dag), Meresdei (havets dag) och Highdei (de högas dag). När detta utvecklades vidare i hobernas engelsktalande munnar landade det enligt Tolkien i: Sterday, Sunday, Monday, Trewsday, Hevensday eller Hensday, Mersday och Highday. Och jag arma stackare, vad kan jag åstadkomma? Ja, om jag vill få till en likhet med våra moderna svenska veckodagar så måste jag nog börja i den änden och mynta de slutliga namnen först. Nåt sånt här får det bli. Dock får jag som synes inte till exakta rim i alla fallen (att utgå från mere "hav" och samtidigt helrimma på torsdag skulle till exempel bli "morsdag" – inte helt lyckat): stördag, söndag, måndag, trisdag, hevonsdag eller honsdag, märsdag och hedag. Och för att ta mig dit tänker jag mig följande äldre former, som alltså redan skall ha omformats en hel del från sina (för mig okända) fornengelska original: storredager, sonnedager, monedager, trivesdager, hejvonsdager, märesdager och hegedager. Vi kan väl för överskådlighets skull räkna upp här vad Ohlmarks och Andersson har kommit fram till också. (Ohlmarks har dock lämnat de äldre formerna nästan oöversatta, han har av någon anledning bara macklat med den sista.) Ohlmarks: Äldre: Sterrendei, Sunnendei, Monendei, Trewesdei, Hevenesdei, Meresdei, Haggedei Nyare: Sterdi, Sundi, Mundi, Twesdi, Hensdi, Mersdi, Haddi Andersson: Äldre: sterrodagher, sunnodagher, manadagher, trävadagher, himinsdagher, maridagher, hauhadagher Nyare: stärdag, söndag, måndag, trydag, himmensdag eller himsdag, mardag, höjdag Senast uppdaterad: 2026-08-14 16:53:20 |
|||
| Tolkien | Åke Ohlmarks |
|---|---|
| Sterday | Sterdi |
| Erik Andersson | Kamelen |
| stärdag | stördag |
| Tolkiens översättningsguide | |
| (Kommentar saknas.) | |
| Kommentar | |
| Här har vi ännu en svår nöt för en stackars Tolkienöversättare. Hobernas veckonamn följer generellt samma princip som månadsnamnen: de tog namnen från nordmännen, de människor som var deras grannar på den tid då de bodde i Anduins övre dalgångar. Dessa människor talade ett språk besläktat med det som talas i Rohan. (Dock hade rohirrims specifika förfäder ännu inte migrerat till detta område när namnen först anammades; vi får anta att det istället rörde sig om släktingar till dem.) Dessa veckodagsnamn, som nordmännen hade översatt från dúnedains namn på sindarin, var alltså på fornengelska, eller kanske snarare en förfader till fornengelskan. Det framgår inte helt klart, men man kan få intrycket från det som står i Appendix D att veckodagarna var ett tidigare språklån än månadsnamnen. Hur som helst är förlagan här inte verklighetens fornengelska veckodagar, till skillnad från månadsnamnen. De flesta är vad jag förstår egna tolkienska påfund baserade på den sindarinska betydelsen. De äldsta namnformerna vi får veta tycks dock mer grundade i fornfrisiska än fornengelska (till exempel ändelsen -dei). Söndag och måndag, sunnendei och monendei, vars sol- och månbetydelse var samma hos dúnedain som här i Utgård, tycks vara direkt inlånade från fornfrisiskan. Detta kan synas lite märkligt, med tanke på att fornfrisiskan är samtida med och mer lik medelengelskan, alltså en senare variant än fornengelskan. Men det var ju ett tidigare lån, ju! Oklart hur Tolkien tänkte här.
Alltnog, hoberna gjorde som med månadsnamnen: de behöll namnen på veckodagarna när de i övrigt bytte språk till väströnan efter sin flytt över Dimmiga bergen. Vi behöver alltså i princip "bara" utgå från de gamla grundformerna, strunta i betydelsen och försöka tänka oss hur dessa ljud skulle utvecklas i svensktalande munnar under många långa år. Dock finns här en STOR ytterligare komplikation: Tolkien har avsiktligt valt namn som rimmar med de moderna engelska namnen! (Undantaget är Sterday, som ju inte är ett rim utan mer en sammandragning av Saturday.) Det här kan man naturligtvis strunta i (det har både Ohlmarks och Andersson gjort), men vill man ha kvar den finessen så får man kämpa lite. De äldsta namnformerna Tolkien låter oss få veta stammar ur Yellowskin, Tookarnas uråldriga hävdebok, och sägs vara ca 900 år gamla vid tiden för Ringens krig. Men notera att detta ändå är tusen år eller så efter att de lånades in från nordmännen, och 500 år efter att Häradet grundades. Namnen bör alltså redan ha hunnit utvecklas avsevärt efter lånet. Exakt när hoberna bytte språk tror jag inte finns angivet någonstans, men den första stammen (hårdfotarna) verkar ha flyttat över bergen ganska snart efter lånet, och de övriga stammarna följde inom några hundra år eller så. Kanske är det förresten därför Tolkien sneglat åt fornfrisiskan: det kan ju passa bra med en lite nyare språkvariant om namnen har utvecklats vidare från sin fornengelskartade rot. Hur som helst, några äldre former känner vi inte, utan dessa namn är vad vi har att utgå från (med den ungefärliga betydelsen inom parentes, även om den alltså inte skall spela någon roll för vår ljudutveckling). Notera att veckan börjar med lördag och slutar med fredag. Sterrendei (stjärnornas dag), Sunnendei (solens dag), Monendei (månens dag), Trewesdei (trädens dag), Hevenesdei (himlarnas dag), Meresdei (havets dag) och Highdei (de högas dag). När detta utvecklades vidare i hobernas engelsktalande munnar landade det enligt Tolkien i: Sterday, Sunday, Monday, Trewsday, Hevensday eller Hensday, Mersday och Highday. Och jag arma stackare, vad kan jag åstadkomma? Ja, om jag vill få till en likhet med våra moderna svenska veckodagar så måste jag nog börja i den änden och mynta de slutliga namnen först. Nåt sånt här får det bli. Dock får jag som synes inte till exakta rim i alla fallen (att utgå från mere "hav" och samtidigt helrimma på torsdag skulle till exempel bli "morsdag" – inte helt lyckat): stördag, söndag, måndag, trisdag, hevonsdag eller honsdag, märsdag och hedag. Och för att ta mig dit tänker jag mig följande äldre former, som alltså redan skall ha omformats en hel del från sina (för mig okända) fornengelska original: storredager, sonnedager, monedager, trivesdager, hejvonsdager, märesdager och hegedager. Vi kan väl för överskådlighets skull räkna upp här vad Ohlmarks och Andersson har kommit fram till också. (Ohlmarks har dock lämnat de äldre formerna nästan oöversatta, han har av någon anledning bara macklat med den sista.) Ohlmarks: Äldre: Sterrendei, Sunnendei, Monendei, Trewesdei, Hevenesdei, Meresdei, Haggedei Nyare: Sterdi, Sundi, Mundi, Twesdi, Hensdi, Mersdi, Haddi Andersson: Äldre: sterrodagher, sunnodagher, manadagher, trävadagher, himinsdagher, maridagher, hauhadagher Nyare: stärdag, söndag, måndag, trydag, himmensdag eller himsdag, mardag, höjdag Senast uppdaterad: 2026-08-14 16:53:20 |
|