Namnöversättning
| Tolkien (första förekomst) |
Åke Ohlmarks | Erik Andersson | Kamelen |
|---|---|---|---|
| Sharkey (Bok VI, kapitel 8: The Scouring of the Shire) |
Hajen | Farsan | Skörken |
| Tolkiens översättningsguide | |||
| Sharkey. This is supposed to be a nickname modified to fit the Common Speech (in the English text anglicized), based on orkish sharkû 'old man'. The word should therefore be kept with modification of spelling to fit the language of translation; alteration of the diminutive and quasiaffectionate ending -ey to fit that language would also be in place. | |||
| Kommentar | |||
| Detta är ju det "smeknamn" som Saruman begåvats med av sina underhuggare. Fast det är tveksamt hur smeksamt det egentligen är. Saruman är nog ganska ironisk när han säger så här till hoberna:
"All my people used to call me that in Isengard, I believe. A sign of affection, possibly." Att notera är att engelskans shark troligen betydde 'ohederlig person som utplundrar andra' redan innan det betydde 'hajfisk'. Firren är alltså döpt efter skurken, snarare än tvärtom! Det här var Tolkien naturligtvis medveten om, och det var troligen skurkbetydelsen han var ute efter när han lät Sarumans (mänskliga) drängar kalla sin chef så. Hajfiskar kan nog inte förväntas vara särskilt allmänt kända på denna tid och plats! Dock får ju läsaren direkt en association till hajfiskar, trots att det inte är den betydelsen som åsyftas "inuti" historien, vilket Tolkien förstås också var medveten om. Det viktigaste att få med i översättningen här är ljudlikheten med sharkû, eftersom det är den midgårda förklaringen till smeknamnets uppkomst. (Att som Ohlmarks istället ändra orkiskan för att få till likheten bakvägen är naturligtvis inte acceptabelt! Även om det för all del nog inte var uppenbart på Ohlmarks tid vilken "big deal" Tolkiens påhittade språk skulle komma att bli när hans popularitet senare exploderade.) Det näst viktigaste är att namnet skall fungera som ett något så när trovärdigt, kärvt men möjligen också en gnutta kärvänligt smeknamn som ondingar kan tänkas använda om sin ledare. Slutligen bör det också ge läsaren en association till någon ohederlig skurkaktig typ. Vilket för oss fram till mitt förslag! Skörk (uttalas med sje-ljud, stavas ibland också med sch) är ett gammalt, möjligen dialektalt ord som i första hand används om gamla utmärglade hästkrakar, med en bianvändning om gamla torra gubbar. Det är alltså en ganska bra motsvarighet till orkiskans sharkû både i betydelse och uttal. Men få läsare vet nog på rak arm vad ordet betyder, utan när de ser Skörken kommer de att se det som en lätt "smeknamnifierad" form av Skurken, vilket ger oss den eftersökta associationen. Anderssons Farsan, slutligen, är ett högst besynnerligt val som i min mening inte uppfyller ett enda av kraven. Förmodligen har han helt tagit fasta på det där med smeknamn och struntat i resten. Och hans putslustiga översättning av Sharkey's End till Farsans ända är ju rent bedrövlig. Senast uppdaterad: 2013-01-08 07:40:22 |
|||
| Tolkien | Åke Ohlmarks |
|---|---|
| Sharkey | Hajen |
| Erik Andersson | Kamelen |
| Farsan | Skörken |
| Tolkiens översättningsguide | |
| Sharkey. This is supposed to be a nickname modified to fit the Common Speech (in the English text anglicized), based on orkish sharkû 'old man'. The word should therefore be kept with modification of spelling to fit the language of translation; alteration of the diminutive and quasiaffectionate ending -ey to fit that language would also be in place. | |
| Kommentar | |
| Detta är ju det "smeknamn" som Saruman begåvats med av sina underhuggare. Fast det är tveksamt hur smeksamt det egentligen är. Saruman är nog ganska ironisk när han säger så här till hoberna:
"All my people used to call me that in Isengard, I believe. A sign of affection, possibly." Att notera är att engelskans shark troligen betydde 'ohederlig person som utplundrar andra' redan innan det betydde 'hajfisk'. Firren är alltså döpt efter skurken, snarare än tvärtom! Det här var Tolkien naturligtvis medveten om, och det var troligen skurkbetydelsen han var ute efter när han lät Sarumans (mänskliga) drängar kalla sin chef så. Hajfiskar kan nog inte förväntas vara särskilt allmänt kända på denna tid och plats! Dock får ju läsaren direkt en association till hajfiskar, trots att det inte är den betydelsen som åsyftas "inuti" historien, vilket Tolkien förstås också var medveten om. Det viktigaste att få med i översättningen här är ljudlikheten med sharkû, eftersom det är den midgårda förklaringen till smeknamnets uppkomst. (Att som Ohlmarks istället ändra orkiskan för att få till likheten bakvägen är naturligtvis inte acceptabelt! Även om det för all del nog inte var uppenbart på Ohlmarks tid vilken "big deal" Tolkiens påhittade språk skulle komma att bli när hans popularitet senare exploderade.) Det näst viktigaste är att namnet skall fungera som ett något så när trovärdigt, kärvt men möjligen också en gnutta kärvänligt smeknamn som ondingar kan tänkas använda om sin ledare. Slutligen bör det också ge läsaren en association till någon ohederlig skurkaktig typ. Vilket för oss fram till mitt förslag! Skörk (uttalas med sje-ljud, stavas ibland också med sch) är ett gammalt, möjligen dialektalt ord som i första hand används om gamla utmärglade hästkrakar, med en bianvändning om gamla torra gubbar. Det är alltså en ganska bra motsvarighet till orkiskans sharkû både i betydelse och uttal. Men få läsare vet nog på rak arm vad ordet betyder, utan när de ser Skörken kommer de att se det som en lätt "smeknamnifierad" form av Skurken, vilket ger oss den eftersökta associationen. Anderssons Farsan, slutligen, är ett högst besynnerligt val som i min mening inte uppfyller ett enda av kraven. Förmodligen har han helt tagit fasta på det där med smeknamn och struntat i resten. Och hans putslustiga översättning av Sharkey's End till Farsans ända är ju rent bedrövlig. Senast uppdaterad: 2013-01-08 07:40:22 |
|