Namnöversättning
| Tolkien (första förekomst) |
Åke Ohlmarks | Erik Andersson | Kamelen |
|---|---|---|---|
| Mede (Appendix D: Kalendrar) |
Mede | ormetunga | mäde |
| Tolkiens översättningsguide | |||
| (Kommentar saknas.) | |||
| Kommentar | |||
| Detta är årets sjunde månad enligt Bris kalender, samma månad som i Häradet kallades Afterlithe. Tolkiens förlaga tycks vara Mædmonaþ, ett namn ur den anglosaxiska kalendern. Ordet mæd betyder "meadow", alltså äng.
Mede är ett existerande, om än arkaiskt, ord; det stavas vanligare mead, men formen mede förekommer till exempel i ortnamn. Det är förstås släkt med svenskans "mad", även om ordet hos oss kommit att betyda specifikt vattennära, tidvis översvämmade ängar. Månadsnamnet tycks vara valt för att det var under denna månad man skördade höet på ängarna. (Faktiskt heter juli "hömånad" i den gammalnordiska kalendern, så kopplingen verkar ha varit tillämplig i vårt klimat också.) Här har vi en lite annorlunda situation än för de flesta månadsnamnen, eftersom det engelska namnet faktiskt betyder något. De flesta engelsmän associerar nog mede med gräs eller ängar, trots den okonventionella stavningen. Frågan är om vi skall ta hänsyn till det, eller om vi bara skall göra som vanligt och försöka försvenska det anglosaxiska uttalet. Det skulle väl i så fall landa i typ "mäde". Men kanske vill vi här ha en begriplig association till gräs och hö? Det bästa jag kommer på i så fall är "meje", för att föra tankarna till att meja ner höet. Och faktiskt verkar ordet "meja" vara avlägset släkt med "mad". "Mäde" eller "meje", alltså. Jag valde först meje, men jag tror faktiskt att jag har ändrat mig. Vår grundprincip att namnet kommer från ett anglosaxiskt namn, där det är ljudet snarare än betydelsen som försvenskats, känns viktigare än att den moderne läsarens associationer förs åt rätt håll. Det är ju ganska naturligt att den moderna engelskan, anglosaxiskans avkomling, hittar fler igenkännliga betydelser i fornengelskan än vad svenskan gör. Och då blir månadsnamnen också en aning mindre igenkännliga hos oss, och det är okej! Så "mäde" får det bli. Ohlmarks har som vanligt lämnat Bris månadsnamn oöversatta. Anderssons "ormetunga" är från "ormmånad", det gammalnordiska månadsnamnet. (Denna månad tycks ha haft två namn, "hömånad" eller "ormmånad".) Senast uppdaterad: 2026-07-10 13:01:19 |
|||
| Tolkien | Åke Ohlmarks |
|---|---|
| Mede | Mede |
| Erik Andersson | Kamelen |
| ormetunga | mäde |
| Tolkiens översättningsguide | |
| (Kommentar saknas.) | |
| Kommentar | |
| Detta är årets sjunde månad enligt Bris kalender, samma månad som i Häradet kallades Afterlithe. Tolkiens förlaga tycks vara Mædmonaþ, ett namn ur den anglosaxiska kalendern. Ordet mæd betyder "meadow", alltså äng.
Mede är ett existerande, om än arkaiskt, ord; det stavas vanligare mead, men formen mede förekommer till exempel i ortnamn. Det är förstås släkt med svenskans "mad", även om ordet hos oss kommit att betyda specifikt vattennära, tidvis översvämmade ängar. Månadsnamnet tycks vara valt för att det var under denna månad man skördade höet på ängarna. (Faktiskt heter juli "hömånad" i den gammalnordiska kalendern, så kopplingen verkar ha varit tillämplig i vårt klimat också.) Här har vi en lite annorlunda situation än för de flesta månadsnamnen, eftersom det engelska namnet faktiskt betyder något. De flesta engelsmän associerar nog mede med gräs eller ängar, trots den okonventionella stavningen. Frågan är om vi skall ta hänsyn till det, eller om vi bara skall göra som vanligt och försöka försvenska det anglosaxiska uttalet. Det skulle väl i så fall landa i typ "mäde". Men kanske vill vi här ha en begriplig association till gräs och hö? Det bästa jag kommer på i så fall är "meje", för att föra tankarna till att meja ner höet. Och faktiskt verkar ordet "meja" vara avlägset släkt med "mad". "Mäde" eller "meje", alltså. Jag valde först meje, men jag tror faktiskt att jag har ändrat mig. Vår grundprincip att namnet kommer från ett anglosaxiskt namn, där det är ljudet snarare än betydelsen som försvenskats, känns viktigare än att den moderne läsarens associationer förs åt rätt håll. Det är ju ganska naturligt att den moderna engelskan, anglosaxiskans avkomling, hittar fler igenkännliga betydelser i fornengelskan än vad svenskan gör. Och då blir månadsnamnen också en aning mindre igenkännliga hos oss, och det är okej! Så "mäde" får det bli. Ohlmarks har som vanligt lämnat Bris månadsnamn oöversatta. Anderssons "ormetunga" är från "ormmånad", det gammalnordiska månadsnamnet. (Denna månad tycks ha haft två namn, "hömånad" eller "ormmånad".) Senast uppdaterad: 2026-07-10 13:01:19 |
|