Diktöversättning
|
En vinterns varning (Bok II, kapitel 3: Ringen vandrar söderut) Warning of Winter (Book II, chapter 3: The Ring Goes South) |
|---|
|
Tolkien:
Kamelen:
Ohlmarks:
Olsson:
J. R. R. Tolkien
When winter first begins to bite and stones crack in the frosty night, when pools are black and trees are bare, 'tis evil in the Wild to fare. Kamelen
När vinterns tand i jord blir satt och stenar sprängs i frostig natt, när träd är kalt och göl är grå, då är det ont i vildmark gå. Åke Ohlmarks
När vinterns tand i jord blir satt med stenars knäpp i frostig natt och kala träd och gölar grå, då är det ont i skogen gå. Lotta Olsson
När vintern tar i världen fatt och stenar sprängs i frostig natt, när göl är svart och trädgren bar, då är det ont för den som far. |
| Kommentar |
| Detta är dikten som Bilbo reciterar när hoberna samtalar i Rämnedal efter Elronds rådslag, och det börjar se ut som om de blir tvungna att påbörja sin vidare resa söderut mitt i vintern.
Jag har som synes utgått från Ohlmarks version och inte ändrat så mycket. Mitt byte av "skogen" till "vildmark" tycker jag dock är en ganska viktig ändring. I Sverige använder vi gärna "skogen" närmast som synonym till "vildmarken", om allt som inte är bebott eller uppodlat. Men det är ett strikt svenskt perspektiv, som en följd av det trädklädda land vi bor i. Ur det engelska perspektiv som råder i de här böckerna är skog undantaget, inte regeln. Och den specifika vildmark de kommer att gå i på sin väg söderut handlar mer om hedar, slätter, berg och floder, med bara sporadiska skogar här och var. Det fenomen som gör att stenar spricker i vinternattens kyla (genom att vatten som trängt in i sprickor utvidgas när det fryser till is) heter specifikt "frostsprängning", varför det känns väsentligt att använda just ordet "sprängs". Att pools are black blivit till "göl är grå" är naturligtvis inte helt optimalt. Men med "svart", eller genom att byta ordning i raden och sluta med "kal" eller "bar", får jag helt enkelt inte till rimmet på ett bra sätt. Sista raden är väldigt viktig för den poetiska tonen i den här lilla dikten, och Olssons "för den som far" låter i mina öron för futtigt och banalt. Ett smärre färgbyte på vinterns gölar är ett offer värt att göra för en bättre sistarad, tycker jag! Senast uppdaterad: 2014-12-26 23:20:58 |