Diktöversättning
|
En vinterns varning (Bok II, kapitel 3: Ringen vandrar söderut) Warning of Winter (Book II, chapter 3: The Ring Goes South) |
|---|
|
Tolkien:
Kamelen:
Ohlmarks:
Olsson:
J. R. R. Tolkien
When winter first begins to bite and stones crack in the frosty night, when pools are black and trees are bare, 'tis evil in the Wild to fare. Kamelen
När vinterns tand i jord blir satt och stenar sprängs i frostig natt, när göl är svart och träden grå, då är det ont i vildmark gå. Åke Ohlmarks
När vinterns tand i jord blir satt med stenars knäpp i frostig natt och kala träd och gölar grå, då är det ont i skogen gå. Lotta Olsson
När vintern tar i världen fatt och stenar sprängs i frostig natt, när göl är svart och trädgren bar, då är det ont för den som far. |
| Kommentar |
| Detta är dikten som Bilbo reciterar när hoberna samtalar i Rämnedal efter Elronds rådslag och det börjar se ut som om de blir tvungna att påbörja sin vidare resa söderut mitt i vintern.
Jag har som synes utgått från Ohlmarks version och inte ändrat så mycket. Mitt byte av "skogen" till "vildmark" tycker jag dock är en ganska viktig ändring. I Sverige använder vi gärna "skogen" närmast som synonym till "vildmarken", om allt som inte är bebott eller uppodlat. Men det är ett strikt svenskt perspektiv, som en följd av det trädklädda land vi bor i. Ur det engelska perspektiv som råder i de här böckerna är skog undantaget, inte regeln. Och den specifika vildmark de kommer att gå i på sin väg söderut handlar mer om hedar, slätter, berg och floder, med bara sporadiska skogar här och var. Det fenomen som gör att stenar spricker i vinternattens kyla (genom att vatten som trängt in i sprickor utvidgas när det fryser till is) heter specifikt "frostsprängning", varför det känns väsentligt att använda just ordet "sprängs". Jag hade tidigare "när träd är kalt och göl är grå", men jag var lite missnöjd med att rimmet tvingade mig till ett färgbyte på vinterns gölar. Det var dock ett offer värt att göra för att få till rimmet och kunna ha den sista raden just så här, vilket känns viktigt för den poetiska tonen. Man vill ju inte behöva dra till med något så banalt som till exempel Olssons "för den som far". Men nu har det sent omsider slagit mig att man ju faktiskt kan låta träden vara grå istället! Det känns som en högst rimlig approximation av att de är kala och avlövade, tycker jag. Och då kan gölarna få ha sin svarta färg i fred. Senast uppdaterad: 2024-11-12 00:31:14 |