Ring
Kamel
 
 

Diktöversättning

Ringversen   (Bok I, kapitel 2: Skuggan av det förflutna)
Verse of the Rings   (Book I, chapter 2: The Shadow of the Past)
Tolkien:     Kamelen:     Ohlmarks:     Olsson:
J. R. R. Tolkien
Three Rings for the Elven-kings under the sky,
Seven for the Dwarf-lords in their halls of stone,
Nine for Mortal Men doomed to die,
One for the Dark Lord on his dark throne
In the Land of Mordor where the Shadows lie.
One Ring to rule them all, One Ring to find them,
One Ring to bring them all and in the darkness bind them
In the Land of Mordor where the Shadows lie. 
Kamelen
Tre ringar för alvers kungar under det blå,
sju för dvärgars furstar i salarna av sten,
nio för dödliga män, dömda att förgå,
en för Mörkrets herre på sin tron allen
i Mordors land, där skuggorna stå.
En Ring att styra dem, en Ring att finna dem,
en Ring att bringa dem och djupt i mörkret binda dem
i Mordors land, där skuggorna stå. 
Åke Ohlmarks
Tre ringar för älvkungarnas makt högt i det blå,
sju för dvärgarnas furstar i salarna av sten,
nio för de dödliga, som köttets väg skall gå,
en för Mörkrets herre i ondskans dunkla sken
i Mordorslandets hisnande gruva.
En ring att sämja dem,
en ring att främja dem,
en ring att djupt i mörkrets
vida riken tämja dem -
i Mordors land, där skuggorna ruva. 
Lotta Olsson
Ringar tre skall alver se, under himlens rand,
sju för dvärgars härskare, som djupt i berget bor,
nio för människor, som döden tar omhand,
en för Mörkrets herre, på mörka tronen stor,
i Mordor, i skuggornas land.
En ring att styra dem, en ring att se dem,
en ring att fånga dem och till mörkret ge dem,
i Mordor, i skuggornas land. 
Kommentar
Detta är temadikten i verket, som berättar om Maktens ringar och i synnerhet den Enda ringen, Saurons egen. Det är därför extra viktigt i denna dikt att få med allt väsentligt ur faktainnehållet.

Ohlmarks version har vissa poetiskt välljudande formuleringar ("köttets väg" är riktigt snyggt!) men avviker långt från originalet både i innehåll och versmått. Mest problematiskt är nog att de så viktiga raderna sex och sju (räknat utifrån originalets radindelning), Saurons egna ord, inte längre avslöjar Ringens makt. Istället har det blivit ett ganska välljudande nonsensrim. Sämja betyder ungefär att "få några att bli sams". Vad har det med Ringen att göra? Och vem (annat än Sauron) är det som främjs? Och så har vi ju sådana pikanta detaljer som "älvkungarna" och den "hisnande gruvan". Nej, Åke, det här blir tyvärr underkänt.
Olsson har sin vana trogen följt originalets versmått ganska bra, och raderna sex och sju är nog så bra det är möjligt att göra dem med helt bevarad rytm. Första raden har hon däremot förstört totalt till både innehåll och form. Varför prioritera det oviktiga inrimmet så till den grad att hon bryter formen med antalet först på raden? Och raderna tre och fyra kännetecknas av ett platt och barnsligt språk som inte alls gör originalet rättvisa.

Själv har jag prioriterat att få med så mycket som möjligt av den suggestiva rytmen på rad sex och sju. Det låter nästan som en besvärjelse! Men om man vill tangera rytmen till punkt och pricka krävs att andra och fjärde verbet, alltså översättningen av "find" och "bind", är enstaviga, precis som i Olssons version. Tyvärr har svenskan ett ganska begränsat förråd av dylika verb, varför man tvingas till ett ganska lamt och intetsägande rim, typ Olssons "se dem" / "ge dem". Efter många år av brottande med dylika verb har jag till slut kommit fram till att ett litet rytmbrott för att kunna använda tvåstaviga verb gör mindre skada än vad "fel" verb gör. Detta kanske i synnerhet med tanke på att redan inledningen av dessa rader blir klenare på svenska – "att styra dem" har ju mindre muskler än to rule them all, men det går inte att lösa på annat sätt. Men då är det desto viktigare att inte vattna ur även övriga formuleringar på rad sex och sju. Med tvåstaviga verb kan jag – förutom det mesiga "styra" där "härska" hade suttit mycket bättre – översätta nästan rakt. Och även om det alltså innebär ett visst litet avsteg i rytmen så bevarar det kanske ändå balansen i raderna bättre: i originalet är ju trots allt alla verben lika långa, det är bara utelämnandet av all som gör att vi får plats med tvåstaviga första- och tredjeverb inom rytmen. (Innerst inne när jag dock en dröm om att kunna översätta rad sju till det i mina öron mycket slagkraftiga "en Ring att djupt i mörkret härska över alla". Men tyvärr har jag än så länge inte lyckats finna en rad sex som rimmar på detta och håller måttet. Jag fortsätter grubbla!)
Vad gäller övriga rader i dikten så är versmåttet där mer fritt, ett konstant antal betonade stavelser men ganska varierande antal obetonade. Den friheten använder jag till att, istället för att slaviskt kopiera rytmen stavelse för stavelse, försöka få med dels förstås betydelsen och dels allitterationen på rad tre (det gick dock inte att få med båda allitterationerna ur originalet). Dessutom fungerar ringar/kungar på första raden nästan som ett inrim, de låter i alla fall likt varandra, vilket kanske också är värt något. Notera att ordet "stå" på rad fem och åtta är en arkaisk pluralböjning av verbet. I modern svenska hade det förstås hetat "står". Men då det här skall föreställa en uråldrig vers så tycker jag att det känns passande! (Och fortfarande väger jag lite grann mellan min nuvarande variant av rad två och fyra och det alternativa rimmet "i bergsalars bon" / "på sin mörka tron".)

Senaste ändring: Bytte rimmet "se dem" / "ge dem" till det mer bokstavligt översatta "finna dem" / "binda dem". Passade samtidigt på att byta tredjeverbet från "fånga" till det likaledes mer ordagranna "bringa". (Nej, det är inte en anglicism! Slå upp det så får ni se!) När jag ändå höll på så har jag också till stora delar skrivit om denna kommentar.

Senast uppdaterad: 2017-02-17 04:19:09