Ring
Kamel
 
 

Diktöversättning

[Tillbaka till listan]

Trädskägges sång   (Bok III, kapitel 4: Trädskägge)
Treebeard's Song   (Book III, chapter 4: Treebeard)
Tolkien:     Kamelen:     Ohlmarks:     Olsson:
J. R. R. Tolkien
In the willow-meads of Tasarinan I walked in the Spring.
Ah! the sight and the smell of the Spring in Nan-tasarion!
And I said that was good.
I wandered in Summer in the elm-woods of Ossiriand.
Ah! the light and the music in the Summer by the Seven Rivers of Ossir!
And I thought that was best.
To the beeches of Neldoreth I came in the Autumn.
Ah! the gold and the red and the sighing of leaves in the Autumn in Taur-na-neldor!
It was more than my desire.
To the pine-trees upon the highland of Dorthonion I climbed in the Winter.
Ah! the wind and the whiteness and the black branches of Winter upon Orod-na-Thôn!
My voice went up and sang in the sky.
And now all those lands lie under the wave.
And I walk in Ambaróna, in Tauremorna, in Aldalómë.
In my own land, in the country of Fangorn,
Where the roots are long,
And the years lie thicker than the leaves
In Tauremornalómë. 
Kamelen
På videängar vandrade jag i Tasarinan om våren.
Å, skönheten och doften av vår i Nan-tasarion!
Och jag sade det var gott.
Jag vandrade om sommaren i almskog i Ossiriand.
Å, ljuset och musiken om sommaren vid Ossirs sju floder!
Och jag tänkte det var bäst.
Till Neldoreths bokar kom jag om hösten.
Å, gyllene och rött och de suckande löven om hösten i Taur-na-neldor!
Det var mer än all min önskan.
Till tallskogen uppe på Dorthonions högland begav jag mig om vintern.
Å, vinden och det vita mot kolsvarta grenar om vintern på Orod-na-Thôn!
Min sång steg upp mot himmelens höjd.
Och nu ligger allt detta land under vågen,
och jag går i Ambaróna, i Tauremorna, i Aldalómë,
i mitt eget land, i mitt rike, mitt Fangorn,
där rötterna går djupt
och åren ligger tätare än löven
i Tauremornalómë. 
Åke Ohlmarks
Om våren i Tasárinan på pilträdsäng jag gick:
flydda vårars rymd och doft i Nan-tasárjon!
Och jag sade: Här är fest!
Om sommarn i Ossiriand i almträdsskog jag gick:
flydda somrars ljus kring Ossirs sju blå strömmar!
Och jag tänkte: Här är bäst!
Om hösten jag till bäckarna i Neldoreth steg ned:
flydda höstars gyllne rött i Taur-na-neldor!
Jag i längtans land var gäst.
Om vintern till Dorthonions hedars tallar klev jag upp:
flydda vintrars storm och snö – Orod-na-Thóna!
Hela dagen sjöng jag mest.
Nu begravna under havet ligger länderna de forna
och jag går i Amraborna, Aldaloma, Tauremorna,
i mitt eget land – i Fangorns breda dike –
med trädens rötter långa utan like,
där åren packats tätare än skogens fallna löv
i Tauremornalomas tysta rike. 
Lotta Olsson
På pilens ängder i Tasarinan gick jag om våren kring.
Å, känslan och doften av vår i Nan-tasarion!
Och jag sa att det var gott.
Jag vandrade om sommaren bland almarna i Ossiriand.
Å, musiken och ljuset om sommaren vid Ossirs sju floder!
Och jag tänkte att det var bäst.
Till Neldoreths bokar kom jag om hösten.
Å, det gyllene röda och de susande löven om hösten i Taur-na-neldor!
Det var mer än jag begärt.
Till tallarna i Dorthonions högland begav jag mig om vintern.
Å, vinden och det vita och vinterns svarta grenar på Orod-na-Thôn!
Min röst steg upp och sjöng i himlens höjd.
Och nu har vågen slukat allt detta land,
och jag vandrar i Ambaróna, i Tauremorna, i Aldalóme,
i mina egna marker, i landet Fangorn,
där rötterna går djupt,
och åren fallit tätare än löven
i Tauremornalóme. 
Kommentar
Den här sången halvt sjunger, halvt mumlar Trädskägge för Munter och Pipping när han nyss har träffat dem och bär dem genom skogen på väg till sitt enthus.

Att översätta den här dikten var en annorlunda utmaning jämfört med alla de tidigare – det finns ju inget versmått! Dikten varken rimmar eller är särskilt rytmisk. Möjligen finns det lite allitteration på några av raderna, men det är nog tveksamt om det var avsiktligt av Tolkien, eller om det bara fick bli så. Det tycks hur som helst inte finnas något uppenbart mönster för vilka rader som allittererar och vilka som inte gör det. Det är i alla fall så jag har gjort – jag har inte ansträngt mig för att få till allitteration någonstans, men inte heller för att undvika den. Istället har jag strävat efter att få min tolkning hyfsat rytmiskt välljudande, och att på varje rad vara i alla fall i närheten av originalets rytm och längd. På de korta och kärnfulla raderna 3, 6, 9 och 12 har jag lagt mig närmare originalet i rytm och stavelser, för att få med den effekt det ger att dessa skiljer sig ganska markant från övriga rader. Och de fyra rader som inleds med Ah! har alla identisk rytm i de första sex stavelserna, vilket tyder på en avsikt från Tolkiens sida, så det har jag sett till att ha i översättningen också (även om min rytm inte är exakt densamma som originalets). I övrigt har jag bara försökt få till en välljudande dikt i största allmänhet. På det hela taget tycker jag att jag har lyckats rätt bra!

Det kan noteras att Ohlmarks, precis som i en del andra dikter, har lagt till egna rim för att "krydda" versmåttet. Och det gör han ganska bra! Dock tvingas han till ett väldigt fult nödrim, "Fangorns breda dike", vilket tyvärr gör stor skada på helheten i hans tolkning. Också värt att påpeka är att hans dikt i boken står uppställd lite annorlunda än originalet, med en tomrad efter rad 3, 6, 9 och 12. Jag har dock valt att inte ta med detta här, för att göra jämförelsen mellan olika versioner enklare.
Alla stavfelen i de alviska orden i Ohlmarks version är för övrigt troget återgivna som de står i boken – det är alltså inte jag som stavat fel!

Senast uppdaterad: 2016-02-17 00:57:12