Ring
Kamel
 
 

Diktöversättning

Enternas långa lista, version 1   (Bok III, kapitel 4: Trädskägge)
The Long List of the Ents, version 1   (Book III, chapter 4: Treebeard)
Tolkien:     Kamelen:     Ohlmarks:     Olsson:
J. R. R. Tolkien
Learn now the lore of Living Creatures!
First name the four, the free peoples:
Eldest of all, the elf-children;
Dwarf the delver, dark are his houses;
Ent the earthborn, old as mountains;
Man the mortal, master of horses:

Beaver the builder, buck the leaper,
Bear bee-hunter, boar the fighter;
Hound is hungry, hare is fearful...

Eagle in eyrie, ox in pasture,
Hart horn-crowned; hawk is swiftest,
Swan the whitest, serpent coldest...

Pippin's suggestion:

Half-grown hobbits, the hole-dwellers. 
Kamelen
Lyss nu till läran om levande väsen!
Först kommer fyra, de frias släkten:
Allra äldst är alvbarnen;
dvärgen driftig, i dunklet han gräver;
enten urboren, åldrig som bergen;
människan mullvigd, bemästrande hästen:

Bävern byggarn, bocken hopparn,
björnen bijägarn, bångstyrig galten;
hunden är hungrig, haren ängslig ...

Örnen i etern, oxen i hagen,
hjorten hornkrönt; jaktfalken snabbast,
svanen vitast, snoken kallast ...

Pippings förslag:

Halvlånga hobblar, i hålor de vistas. 
Åke Ohlmarks
Lär de levandes leders tal:
först de fyra fria folken –
äldst av alla alvers barn,
dvärgen som dväljs i dunklets hus,
enten urboren, åldrig som bergen,
människan mullvigd, mästrande häst.

Bävern byggarn, bocken hopparn,
björnen bijägarn, blodtandad galt,
hunden hungrarn, haren den rädda –

Örn i etern, oxen på bete,
hjort hjälmhornad, jakthök är snabbast,
svanen vitast, snoken kallast ...

Pippins förslag:

Hober halvlånga, hålgångars folk. 
Lotta Olsson
Lyss nu till läran om levande väsen!
Först de fyra, de fria folken:
äldst av alla är alvers barn,
dvärgen dväljes i dunkel boning,
enten, jordboren, gammal som gråsten,
människan, dödlig, handskas med hästar.

Bävern bygger, bocken hoppar,
björnen brummar, vildsvinet vrenskas,
hunden är hungrig, haren är lättskrämd ...

Örnen i nästet, oxen på vallen,
hjorten är hornprydd, höken är snabbast,
svanen är vitast, ormen är kallast ...

Pippins förslag:

halvvuxna hobbitar, bor i hålor 
Kommentar
Detta är den gamla lärovers om levande varelser som Trädskägge går igenom för att försöka hitta var hobblarna passar in någonstans. Sista raden är Pippings förslag på en ny rad för att råda bot på att hobblarna visar sig saknas. Trädskägge kommer i ett senare kapitel faktiskt att lägga till dem, men då med en annan lydelse. (Se version 2 av denna dikt.)

Versmåttet är en allitteration av ganska sedvanlig typ: fyra betonade stavelser med ett ganska fritt antal obetonade mellan. Jämför till exempel Éomers sång, som är i samma stil men klart striktare. Något som är strikt i just enternas lista är dock att varje rad börjar med en betonad stavelse och slutar med två stavelser som är betonad - obetonad (dvs en troké).
Standard för sådan här fornnordiskt eller fornengelskt baserad allitteration är att de tre första betonade skall allitterera, dvs börja på samma ljud, men den fjärde betonade stavelsen skall uttryckligen inte göra det. Den andra betonade stavelsen måste dock inte absolut allitterera, man kan skippa det vid behov, vilket Tolkien som synes har gjort i raden Swan the whitest. Notera att den betonade stavelsen inte måste vara först i ordet: "bemästrande" räknas t ex som ett m-ljud. Notera också att om det är vokaler som allittererar så anses alla vokaler allitterera med varandra, och det ses rent av som finare att inte använda samma vokal. Så har ju Tolkien mycket riktigt gjort också, t ex i raden Ent the earthborn, old as mountains. Och jag misstänker att det är detta som är anledningen till att alverna är den enda folkgrupp som inte kommer först på sin rad – därför att Elves och Eldest börjar på samma ljud, varför det inte hade varit riktigt snyggt att ha dessa två stavelser i rad. Det gick bättre få in det där all emellan med omvänd ordning mellan folkslag och epitet. Och det verkar faktiskt som om professorn också har ansträngt sig för att undvika att upprepa samma vokalljud flera gånger i rad på de vanliga, konsonantallittererande raderna! Att göra så är nog överkurs, tror jag, men jag kan helt klart hålla med honom om att det blir snyggare, varför jag har försökt att så gott det går hålla mig till detta även i översättningen (t ex genom att undvika "dvärgen dväljes").

Jag är hyfsat nöjd med min tolkning! Mina rader har ofta någon eller några obetonade stavelser mer än originalet, men eftersom formen inte är strikt tycker jag inte att det gör något. Svenskan har ju generellt lite längre ord än engelskan. Raden med människan är svår: dels för att själva ordet "människa" är så långt jämfört med Man, och dels förstås för att varken mortal eller master börjar på "m" i svenskan. Men Ohlmarks "mullvigd" – en helt egen uppfinning, vad jag förstår – är en briljant lösning, varför jag glatt knycker den.
Det jämra vildsvinet ställde också till problem, eftersom det har den dåliga smaken att inte ha någon synonym som börjar med "b" på svenska. Efter mycket kämpande – bland annat försökte jag utan framgång byta ut något av de andra djuren, för att få till en rad som allittererade med "v" eller "g" istället – gjorde jag till slut en Ohlmarks här också och bytte ordning mellan djuret och dess epitet. Det känns faktiskt som om det fungerar rätt bra!
Kanske är det också värt att kommentera min tredje Ohlmarks-stöld, "Örnen i etern". Visst, det är något av ett nödstavrim, men helt orimligt är det inte. I SAOB kan man t ex läsa om ordet att det i poesi och högre stil kan användas som "benämning på de högre luftlagrens klara, rena,'blåa' luft", vilket ju passar bra i sammanhanget! Jag skrev ovan att man kan låta bli att allitterera på den andra av de tre stavelserna om man vill, varför man i princip skulle kunna köra med "Örnen i nästet" istället, men just när man stavrimmar på vokal tenderar hela stavrimmet att bli nästan osynligt om man gör så. Då är etern ändå en bättre lösning. Tack igen, Åke!

Ohlmarks har ju fått mycket beröm av mig här ovan – och han kan få lite till: "urboren" är också en briljant nykonstruktion! – men lite kritik skall han också ha. "Först de fyra fria folken", där stavrimmar han även med fjärde stavelsen, vilket är högst osnyggt. Vidare har han på en del rader, t ex "alvers barn" och "dunklets hus", struntat i att alla rader borde sluta med en obetonad. Slutligen var "hjälmhornad" ingen vidare översättning av horn-crowned. Då hade det nog varit bättre att skippa mellersta stavrimmet på den raden (som jag gjorde). Men totalt sett har ändå Ohlmarks gjort det här bra, med extra plus för några genialiska lösningar på svåra problem!
Olsson däremot har som synes ingen riktig koll på hur allitteration fungerar. Eller så vet hon men struntar i det. Att stavrimma parvis, första två betonade för sig och sista två för sig, blir väldigt konstigt. Och inte heller det gör hon ju konsekvent, utan på vissa rader håller hon sig till originalets versmått, och på ytterligare andra har hon ingen allitteration alls. Underkänt, Olsson!

Senaste ändring: När jag i version två av den här dikten översatte Hobbit children till "hobbelbarnen" blev det plötsligt viktigare att i konsekvensens namn få med ungarna även här i version ett. Jag har därför ändrat från "Alverna, äldst av alla folken" till "Allra äldst är alvbarnen".

Senast uppdaterad: 2017-02-18 00:20:30