Ring
Kamel
 
 

Diktöversättning

Gil-galads fall   (Bok I, kapitel 11: En kniv i mörkret)
The Fall of Gil-galad   (Book I, chapter 11: A Knife in the Dark)
Tolkien:     Kamelen:     Ohlmarks:     Olsson:
J. R. R. Tolkien
Gil-galad was an Elven-king.
Of him the harpers sadly sing:
the last whose realm was fair and free
between the Mountains and the Sea.

His sword was long, his lance was keen,
his shining helm afar was seen;
the countless stars of heaven's field
were mirrored in his silver shield.

But long ago he rode away,
and where he dwelleth none can say;
for into darkness fell his star
in Mordor where the shadows are. 
Kamelen
Gil-galad, alvers kung en gång,
begråts i harpans sorgesång:
han var den siste kungen av
ett fritt land mellan berg och hav.

Så långt hans svärd, så skarp hans lans,
och vida syntes hjälmens glans;
all himlens stjärnor stod i brand
på silverskölden i hans hand.

Men han red bort för länge sen
och ingen sett honom igen.
Hans stjärna föll och släcktes där –
i Mordors land, där skuggor är. 
Åke Ohlmarks
Gil-galad var kung i alvers borg:
om honom sjöng harpan med bitter sorg,
den siste i fritt och lyckligt land,
som härskat från Bergen till havets strand.

Hans lans var skarp och hans klinga ren
och vitt över landet hans guldhjälm sken
och stjärnors härar i himlens köld
sig speglade i hans silversköld.

För längesen red han bort från er
och var han nu finns vet ingen mer:
hans stjärna släcktes i vånda stor
i Mordor, där dödens skugga bor. 
Lotta Olsson
Gil-galad var en alvers kung.
I vemod nu om honom sjung:
den siste styrande som gav
frihet mellan berg och hav.

Hans svärd var långt, beredd hans lans,
på långt håll såg man hjälmens glans.
Och stjärnors eld i nattens köld
sågs speglas i hans silversköld.

Han red sin väg för längesen,
och var han finns vet ingen än.
I mörker föll hans stjärna stor,
i Mordors land, där skuggor bor. 
Kommentar
Detta är sången som Sam - av alla! - deklamerar (eller mumlar, snarare) strax innan hobblarna och Vidstige kommer fram till Väderklint. Direkt efteråt i texten framgår att detta är en översättning som Bilbo gjort av ett forntida alvkväde.

Jag är inte helt nöjd med min första rad. Att den till största delen består av en inskjuten bisats ger inte riktigt samma schvung som originalets enkla "Gil-galad was...". Dessutom låter "alvers kung" kanske en aning som om han var överkung över alla alver, och så var det inte. Han var an Elven-king, inte the Elven-king. (Närmare bestämt var han kung över spillrorna av Noldor, som hade grundat sig ett rike i Lindon på Midgårds nordvästkust.) Jag var därför länge inne på att knycka Olssons två första rader, trots att man då istället får en ganska oskön andrarad. Men till slut, i kraft av att äntligen ha kommit på en formulering på min andrarad som jag faktiskt är nöjd med, väljer jag ändå den här versionen, då det känns som om helheten blir bättre då.
Näst sista raden är nog också lite av en svaghet i min version. Det blir lite klumpigt med det där kolonet. Men jag är väldigt angelägen att bevara sista radens delvisa likhet med Ringversen - "where the shadows are" kontra "where the Shadows lie" - och att få med det kan vara värt lite krystande på raden innan. Jag gillar den ödesmättade klangen i att använda ett vanligt enkelt "är" som avslutningsverb!
Slutligen kan det kanske vara värt att påpeka att jag är medveten om att det blir något av en upprepning med först "kung" på rad ett och sedan "kungen" på rad tre. Jag hade tidigare istället "fursten" på tredjeraden, men efter att ha värkt på det länge och väl har jag bestämt mig för att det förstnämnda alternativet ändå låter bättre.

Senaste ändring: Småpetade en aning på andra versen.

Senast uppdaterad: 2017-04-19 02:31:40