Ring
Kamel
 
 

Diktöversättning

Enternas marschsång   (Bok III, kapitel 4: Trädskägge)
The Ent's Marching Song   (Book III, chapter 4: Treebeard)
Tolkien:     Kamelen:     Ohlmarks:     Olsson:
J. R. R. Tolkien
We come, we come with roll of drum: ta-runda runda runda rom!

We come, we come with horn and drum: ta-rūna rūna rūna rom!

To Isengard! Though Isengard be ringed and barred with doors of stone;
Though Isengard be strong and hard, as cold as stone and bare as bone,
We go, we go, we go to war, to hew the stone and break the door;
For bole and bough are burning now, the furnace roars – we go to war!
To land of gloom with tramp of doom, with roll of drum, we come, we come;
To Isengard with doom we come!
With doom we come, with doom we come! 
Kamelen
Vi går, vi går och trumman slår: ta-runda runda runda romm!

Med horn vi går och trumman slår: ta rūna rūna rūna romm!

Till Isengård! Fast Isengård har ringmur hård och port av sten,
fast Isengård är starkt och svårt och kallt som sten och kalt som ben,
vi drar, vi drar, i krig vi drar; av port och sten blir spillror kvar.
För brunnen skog, för träd som dog, vi kräver svar – i krig vi drar!
Med trummors slag gryr domens dag; dit dunklet rår, vi går, vi går!
Till Isengård med dom vi går!
Med dom vi går, med dom vi går! 
Åke Ohlmarks
Vi kommer, vi kommer med dundrande trummor:
ta-runda runda runda rumm!

Vi kommer, vi kommer med horn och trummor:
ta rūna rūna rūna rumm!

Till Isengård! Om ock Isengård
är bommat och spärrat med dörrar av sten!
Om än Isengård är fast och hård
och kall som sten och kal som ben –
Vi går, vi går, till strids vi går,
att bräcka stenar och järnportsslår. –
För gren och stam de bränt med skam
och lågan slår: i krig vi går!
Till ondskans land med straffande hand,
med dundrande trummor vi kommer, vi kommer:
För Isengård blir domen hård –
vi kommer med dom, trummelumm drum drum! 
Lotta Olsson
Vi går, vi går och trumman slår: ta-runda runda runda rom!

Med horn vi går och trumman slår: ta-rūna rūna rūna rom!

Mot Isengård! Om än ett fort, som stöter bort med mur av sten,
om Isengård gör striden hård, är kallt som sten och hårt som ben,
så går, så går, så går vi nu, i strid och slår all sten itu,
i gren och stam far elden fram, nu är det tid – vi går i strid!
Till skuggors dal vi bringar kval, när trumman slår, vi går, vi går.
Mot Isengård med död i spår!
Med död i spår, vi går, vi går! 
Kommentar
Detta är kampsången som enterna stämmer upp under marschen mot Isengård.

De första två raderna i sången kommer för sig i boken, med löptext mellan sig och huvuddelen av sången; det är därför jag har blankrader emellan här. Ohlmarks version är som synes uppställd med dubbelt så många radbrytningar som originalet, precis som för flera andra dikter i hans version av ringsagan. Jag har ofta valt att ändå presentera hans version i samma format som de andras här på sidan, för att förenkla jämförelser, men i det här fallet blir raderna för långa då, de får inte plats! (Kanske var så också fallet i hans svenska utgåva, vilket är varför han delat upp raderna så till att börja med?)

Det viktigaste att få till här är förstås rytmen. Sången har en utpräglat taktfast, militärisk rytm som man inte gärna vill tappa bort. Därmed kanske inte sagt att man nödvändigtvis måste hålla sig till just originalets rytm, så länge man bara har någon rytm och är konsekvent med den! Men notera att raderna i början med trum- och hornljud – ta-runda etc, ta-rūna etc – har precis samma rytm som resten, så om man vill ändra sångens rytm bör man nog ändra dessa rader också, tycker jag. Men det har som synes inte Ohlmarks gjort, även om han har en egen rytm i övrigt. Och självklart är det att föredra om man kan behålla originalets rytm helt oförändrad! Så har ju också både Olsson och jag gjort. Nackdelen med att behålla rytmen är att det ofta är betydligt svårare på svenska än på engelska att få till rimmen med så korta rader, då svenskans verb t ex tenderar att vara längre än engelskans. Det kan därför bli svårare att få till innehållet på ett vettigt sätt än om man förlänger versmåttet lite. Men jag tycker nog att jag har lyckats bra: även om betydelsen förstås inte är ordagrann på varje rad så är andemeningen och känslan ändå densamma.

Senaste uppdatering: Jag hittade just ett underbart litet ljudklipp där Tolkien själv halvsjunger denna sång! Det kände jag inte till medan jag översatte. I klippet framgår tydligt hur mycket han prioriterar just rytmen, så jag är väldigt glad att jag gjorde detsamma. Intressant att notera dock att det Tolkien framför måste vara en tidigare version, för de två första, fristående raderna har en helt annan lydelse, med bara ljudhärmande ord. (Eller är det entiska?) Mycket väl värt att lyssna på, hur som helst!

Senast uppdaterad: 2016-03-10 17:14:14