Théodens stridsrop (Bok V, kapitel 5: Rohirrims ritt) Théoden's Battle Cry (Book V, chapter 5: The Ride of the Rohirrim) |
---|
Tolkien:
Kamelen:
Ohlmarks:
Olsson:
J. R. R. Tolkien
Arise, arise, Riders of Théoden! Fell deeds awake: fire and slaughter! spear shall be shaken, shield be splintered, a sword-day, a red day, ere the sun rises! Ride now, ride now! Ride to Gondor! Kamelen
Res er, res er, ryttare Théodens! Vredesdåd vaknar: vargtid, eldtid! Spjut skall skälva, sköldar splittras, en svärdsdag, en röd dag, innan sol randas! Rid nu, rid nu! Rid till Gondor! Åke Ohlmarks
Till tumlet! Till tumlet, Théodens ryttare! Upp vaknar illdåd, eld och slakt! Spjut skall skakas, sköldar splittras, svärdsdag, sotdag förrn sol stiger. Ryttare, rid! Till ritt mot Gondor! Lotta Olsson
Stå upp, stå upp, Théodens mannar! Onda dåd kallar: eld och blodbad! Spjut skall skälva, sköld slås i spillror, en dag av svärd, en dag av rött, före soluppgången! Rid nu, rid nu! Rid mot Gondor! |
Kommentar |
Detta är kvädet Théoden brister ut i precis innan han i spetsen för sina rohirrim rider till storms mot Pelennors slätt.
Det här är något av ett eko av det kväde som Théoden ropar i De två tornen, strax efter att Gandalf har väckt honom ur hans dvala; i min lista har den dikten fått namnet "Rohirrims maning till vapen". Den första raden är i princip likadan, och den andra lyder Dire deeds awake, dark is it eastward, vilket som synes har klara likheter med vår andrarad. Det underlättar väl, kantänka, för en spontanpoet som Théoden är här att inte behöva uppfinna allt från grunden utan kunna utgå från ett tidigare alster! Och jag tycker att det blir väldigt effektfullt. Överhuvudtaget är detta ett mycket starkt kväde, väl lämpat som inledning på en av världslitteraturens mäktigaste scener, och att vi känner igen inledningen från tidigare förstärker bara den episka känslan, tycker jag. Versmåttet är det typiska för rohirrims kväden: fyra betonade stavelser på varje rad, varav första eller andra, gärna båda, skall stavrimma med den tredje betonade, medan den fjärde uttryckligen inte skall stavrimma. Och så finns det lite praxis för hur många obetonade stavelser man kan tillåta sig före, efter och mellan. Se bl a även kommentarerna till "Rohirrims maning till vapen" och "Klagosång för Théoden". Men dessutom finns det några speciella finesser just i det här kvädet. Tredje raden följer ju reglerna, i det att shaken stavrimmar med shield. Men dessutom stavrimmar första med fjärde, spear med splintered! Och på ungefär samma sätt följer fjärde raden reglerna, i det att sword stavrimmar med sun (det är alltså sun och inte ere som är betonad). Men dessutom stavrimmar andra med fjärde, red med rises! Det här ger, tycker jag, en snygg effekt, och jag har bemödat mig om att ta efter. En tredje liten finess är att sista raden i det egentliga kvädet (raden med Ride now är ju lite "utom tävlan") har två betonade i rad på andra halvan, sun och ri-, utan någon obetonad emellan vilket ger en viss effekt, svårdefinierad men märkbar. (Jämför med min kommentar till "Éomers sång".) Även detta har jag bemödat mig att ta efter, varför jag använder "sol" istället för "solen". Det är värt att säga något om min andrarad, som ju inte är en särskilt rak översättning. Voffor gör jag på detta viset? Av två anledningar som är en och samma, kan man säga. För det första är fell ett mycket svåröversatt ord, med olika nyanser beroende på sammanhang, även om det alltid har en gammaldags, storslagen klang som för tankarna till Bibeln och Shakespeare och liknande. Ibland – ganska ofta hos Tolkien – kan det betyda "grym" eller "ond". Men andra gånger drar det mer åt "vildsint", "dödligt farlig" och liknande: alltså utan någon direkt ondska inblandad utan "bara" våldsam och ödesdiger. I det här fallet vill jag hävda att det handlar om den andra nyansen. Théoden manar ju inte sina mannar till mord och illdåd! Men att hitta ett svenskt uttryck som kommer ens i närheten av fell deeds i både betydelse och känsla, det är minsann inte det lättaste. Helst som man behöver kunna allitterera på det också! Jag valde till slut "vredesdåd". Det är något av en nykonstruktion, även om man får enstaka träffar om man googlar, men jag tycker att det ger rätt associationer och har helt rätt känsla för ändamålet. Och det blir en väldigt snygg parallell mellan "vredesdåd" här och "ödesdåd" i systerdikten från förra boken! För det andra är det uppenbart (och också påpekat av unge Christopher) att Tolkien här tagit åtskillig inspiration från fornnordisk diktning, och mer specifikt från en dramatisk passage ur Völuspá, Valans spådom (här i en översättning av Henry Adams Bellows från 1923, som Tolkien säkert var förtrogen med): Axe-time, sword-time, shields are sundered, Wind-time, wolf-time, ere the world falls; Eftersom jag inte har hittat en något så när rak översättning som jag är nöjd med så känns det, tycker jag, inte orimligt att gräva efter inspiration i samma mylla som Tolkien själv gjorde. Det finns många svenska översättningar av den här passagen ur Völuspá, men här är till exempel en av Viktor Rydberg: yxtid, knivtid, kluvna sköldar. Vindtid, vargtid innan världen störtar, Jag har som synes lånat in "vargtid", som återigen tycks mig vara ett ord med helt rätt känsla, även om det är allt annat än ordagrant. Några korta ord om Ohlmarks och Olssons versioner till sist. Ohlmarks har precis som oftast bemödat sig med allitterationen och gör den bra. Kanske har han rent av fokuserat lite för mycket på den, till men för andra detaljer? "Till tumlet" känns till exempel lite ansträngt, tycker jag. Visst, det är en synonym till strid, men en mycket obskyr sådan, som i alla fall i mina öron har lite fel känsla. Men måste man allitterera på "Théoden" så måste man! Och än värre är det med "sotdag": sot betyder ju sjukdom, att "dö i sotsäng" är raka motsatsen till att dö i strid. Och detta krystade ordval bara för att få till en allitteration som inte finns i originalet! Vad gäller Olsson orkar jag nog inte säga så mycket. Hon har hjälpligt klarat att allitterera enligt reglerna på två av fyra rader, men jag misstänker att det är mest en slump. Och fjärde raden har hon fått så lång att det helt bryter rytmen. Underkänt, precis som i alla hennes rohirriska kväden. Senast uppdaterad: 2021-12-08 03:47:38 |