Sången om Mundburgs högar (Bok V, kapitel 6: Slaget på Pelennors fält) Song of the Mounds of Mundburg (Book V, chapter 6: The Battle of the Pelennor Fields) |
---|
Tolkien:
Kamelen:
Ohlmarks:
Olsson:
J. R. R. Tolkien
We heard of the horns in the hills ringing, the swords shining in the South-kingdom. Steeds went striding to the Stoningland as wind in the morning. War was kindled. There Théoden fell, Thengling mighty, to his golden halls and green pastures in the Northern fields never returning, high lord of the host. Harding and Guthláf, Dúnhere and Déorwine, doughty Grimbold, Herefara and Herubrand, Horn and Fastred, fought and fell there in a far country: in the Mounds of Mundburg under mould they lie with their league-fellows, lords of Gondor. Neither Hirluin the Fair to the hills by the sea, nor Forlong the old to the flowering vales ever, to Arnach, to his own country returned in triumph; nor the tall bowmen, Derufin and Duilin, to their dark waters, meres of Morthond under mountain-shadows. Death in the morning and at day's ending lords took and lowly. Long now they sleep under grass in Gondor by the Great River. Grey now as tears, gleaming silver, red then it rolled, roaring water: foam dyed with blood flamed at sunset; as beacons mountains burned at evening; red fell the dew in Rammas Echor. Kamelen
Vi hörde om horn som bland höjderna genljöd, om svärden som sken i Sydkungariket. Stridshingstar styrde mot Steningaland i kappritt med gryningen. Kriget tändes. Théoden föll där, thenglingen väldig, och återsåg aldrig ängarnas grönska och hallarnas guld i sitt hem i norr, härskarans herre. Harding och Guthláf, Dúnhere och Déorwine, duglige Grimbold, Herefara och Herubrand, Horn och Fastred, i fältslaget föll i ett främmande land: i Mundburgs högar i mullen de vilar med härnadsbröderna, herrar av Gondor. Varken Hirluin den fagre till havsnejdens kullar eller Forlong den gamle till fagra blommor, till Arnachs ängder, sin egen dal kom åter i ära. Ej ädla bågmän, Derufin och Duilin, till de dunkla vattnen, till mörka Morthond under mäktiga berg. Döden i gryning och vid dags ände tog furstar och fotfolk. I frid de vilar under gräset i Gondor, begråtna av Floden. Grå nu som tårar, glimmande silver, röd då den rann, den rytande strömmen: blodfärgat skum sågs blossa i solfall; brann gjorde bergen som båkar den kvällen; röd föll daggen i Rammas Echor. Åke Ohlmarks
Vi hört om horn, som på höjder klingat, om svärd som svingats i sydlandsriket. Stridshingstar styrdes mot Steningsland som storm mot stranden: striden tändes. Théoden föll, Thenglingen väldige: till sin guldhall god och de gröna ängar uppe i norr kom aldrig han åter, härens herre, Harding och Guthláf, Dunhere, Déorwin, duglige Grimbold, Herefar, Herubrand, Horn och Fastred fäktat och fallit i fjärran land. I Mundsborgs högar de mulltäckta vilar med glavens gridbröder, Gondors herrar. Ej Hirluin den höge till havets åsar, ej Forlong den gamle till fredliga dalar, till Arnachs blommor, sitt eget land återkom ärade, ädla bågmännen Derfin och Duilin vid dunkla vatten i Morthond ej möttes bland mäktiga fjäll. Döden i dagning och dyster kväll tog furstar och folk. I frid de sove vid grumlig älv under Gondors gräs: grå nu som gråt och glimmande silver då röd den rann med rytande ström — i blod brann dess bränning vid solnedgång som vårdkas vräker de vreda lågor röd föll daggen i Rammas Echor. Lotta Olsson
Vi hörde att hornen bland höjderna skallat, i Södra kungadömet gnistrade svärden. Springare framskred mot Steningland som vind över vidden. Kriget begynte. Théoden föll där, mäktige thengling, återsåg aldrig de nordliga slätternas gyllne hallar och gröna ängar, härskarans herre. Harding och Guthláf, Dúnhere och Déorwine, morske Grimbold, Herefara och Herubrand, Horn och Fastred, slogs där och stupade, i ett land långt borta: de vilar under mull i Mundborgs högar med sina bundsförvanter, Gondors män. Återvände gjorde varken Hirluin fagre till kullarna vid havet, eller Forlong den gamle till de blommande dalarna i Arnach, till sitt eget land; eller bågskyttarna, Derufin och Duilin, till sina mörka vatten, Morthonds sjöar i bergens skugga. Död om morgon och död om afton ljöt herrar och manskap. Nu får de vila under Gondors gräs vid Stora floden. Nu grå som tårar, glittrande silver, då röd den rann, rytande strömmar: vid solnedgång flammade blodfärgat skum, bergen brann som båkar den kvällen, röd föll daggen inom Rammas Echor. |
Kommentar |
Detta är kvädet, skrivet av en ej namngiven skald i Rohan långt efteråt, om slaget på Pelennors fält och allt namnkunnigt folk som stupade där.
Här har vi ännu en i den långa raden av rohirriska dikter som figurerar i den här delen av boken. Vid det här laget har man nästan nått en viss övermättnad på versmåttet. Och det är synd, för den här är också väldigt, väldigt fin. Just de här allittererande kvädena är nog nästan de sånger Tolkien lyckats bäst med – även om det förstås finns många dikter av annat slag i detta mäktiga epos som det också är hög klass på. Versmåttet är det typiskt rohirriska. Jag ids faktiskt inte gå igenom det en gång till, så titta på någon av de andra, t ex "Klagosång för Théoden", för en närmare beskrivning. Stoningland är vad Gondor ibland kallas i Rohan, dock "förengelskat" från Stāning-(land) varför det känns rimligt att på motsvarande sätt försvenska det. (Gondor betyder ju också "stenlandet" på sindarin.) Frasen War was kindled är ett tydligt eko tillbaka till scenen när vårdkasarna tänds och Gandalf säger till Pipping: "See! The beacons of Gondor are alight, calling for aid. War is kindled." Jag vinnlade mig därför om att använda ungefär samma formulering på båda ställena. Namnet Herefara känns en stavelse för långt för versmåttet. Det hade funkat lite bättre att köra med Herubrand and Herefara istället. Men jag antar att Tolkien hade sina skäl, så jag valde att ta efter. Ohlmarks har gjort det rätt bra, men med en del skönhetsfläckar. Olsson har gjort det rätt dåligt, men med en del lyckade rader. Allt är som vanligt, med andra ord. Senaste ändring: Bytte från dagens ände till dags ände. Senast uppdaterad: 2024-04-25 02:47:37 |