Sången om Lebennin (Bok V, kapitel 9: Sista överläggningen) Song of Lebennin (Book V, chapter 9: The Last Debate) |
---|
Tolkien:
Kamelen:
Ohlmarks:
Olsson:
J. R. R. Tolkien
Silver flow the streams from Celos to Erui In the green fields of Lebennin! Tall grows the grass there. In the wind from the Sea The white lilies sway, And the golden bells are shaken of mallos and alfirin In the green fields of Lebennin, In the wind from the Sea! Kamelen
Silverströmmar rinner från Celos till Erui på Lebennins gröna ängar! Högt spirar gräset. I en havsvind så fri går vita liljors dans och gyllne klockor svajar på mallos och alfirin på Lebennins gröna ängar i en havsvind så fri! Åke Ohlmarks
Från Celos Eruis' flöde i silver begravet och runt omkring Lebennins gröna slätt: högt växte gräset, och i vinden från havet vita liljor vajade tätt; å, mallos och alfirin i gyllne klockors frid — Lebennins fagra ängar i vårens gröna tid i vinden, i vinden från havet. Lotta Olsson
Som silver rinner floderna från Celos till Erui på Lebennins gröna ängar! Högt växer gräset där. I vinden från havet vajar vita liljor och svajar mallos och alfirins gyllne klockor. På Lebennins gröna ängar, i vinden från havet! |
Kommentar |
Detta är sången som Legolas sjunger för Munter, Pipping och Gimli medan han berättar för de båda hoberna om Grå skarans ritt.
Det där med from Celos to Erui låter ju som om det var mellan dessa båda platser eller områden som alla floderna strömmar fram. Men som jag förstår det är både Celos och Erui själva floder eller åar: raden skall alltså förstås ungefär som att många silverströmmar rinner genom Lebennins ängar, alltifrån floden Celos till floden Erui. Lebennin kallas ibland också för Fair Lebennin of the Five Streams. Fast ologiskt nog är Celos varken den västligaste eller den östligaste av dessa utan någonstans i mitten. Och exakt vilka de fem strömmarna är tycks det finnas lite olika uppfattning om; en del källor vill hävda att Anduin är en av dem, men det tycker jag själv inte känns särskilt rimligt. Jag har haft svårt att riktigt få grepp om den här sången. Vid första anblicken varken rimmar den eller har någon uppenbar meter, vilket förstås gör den svår att översätta. Man vet inte riktigt vad man skall ta fasta på. Men vid upprepad läsning, gärna högt, har jag kommit fram till att om man bara uttalar de alviska namnen Celos, Erui, mallos och alfirin med betoningen lite skiftad mot sista stavelsen, då flyter rytmen mycket bättre. Så jag väljer att tro att det var så Tolkien tänkte sig det. (Jämför till exempel med hur det andra Elessar uttalas i första raden av "Galadriels budskap", även om uttalsändringen inte behöver vara lika påtaglig här.) Och som en bonus märker vi att det då plötsligt dyker upp ett rim! Uttalar man Erui med lite tyngd på i:et så rimmar det på Sea. Det rimmet har jag som synes tagit fasta på i översättningen också. Fast så långt som Ohlmarks går jag förstås inte i mitt rimmande! Han har alltså gjort om hela sången till rimmad. Poetiskt blev det inte så pjåkigt, men till priset av att innehållet blev förvanskat nästan till oigenkännlighet. Och han tycks ha tolkat de gyllene klockorna bokstavligt snarare än som klockformade blommor. Olsson för sin del har struntat i rimmet, vilket jag inte alls tycker att man kan klandra henne för i det här fallet. Och det mesta av hennes tolkning är riktigt bra. Tyvärr förstörs helheten av hennes klockrad, där dikten tappar rytmen och haltar svårt. Senast uppdaterad: 2022-10-06 15:26:04 |