Diktöversättning
|
Olifant (Bok IV, kapitel 3: Svarta porten är stängd) Oliphaunt (Book IV, chapter 3: The Black Gate is Closed) |
|---|
|
Tolkien:
Kamelen:
Ohlmarks:
Olsson:
J. R. R. Tolkien
Grey as a mouse, Big as a house. Nose like a snake, I make the earth shake, As I tramp through the grass; Trees crack as I pass. With horns in my mouth I walk in the South, Flapping big ears. Beyond count of years I stump round and round, Never lie on the ground, Not even to die. Oliphaunt am I, Biggest of all, Huge, old, and tall. If ever you'd met me You wouldn't forget me. If you never do, You won't think I'm true; But old Oliphaunt am I, And I never lie. Kamelen
Grå som en mus, stor som ett hus. Ormlik min nos, träd blir till mos och stenar till damm där jag klampar fram. Stora öron står ut, vassa horn i min trut; i Södern jag går i tallösa år. Trampar runt, trampar mer, aldrig ligger jag ner ens i döden en dag. Olifant, det är jag, både gammal och stor, större än någon tror. Om du nånsin såg mej så kom du ihåg mej, men såg du mej ej så betvivla' du mej. Men jag är Olifant, och jag talar sant. Åke Ohlmarks
Grå som en mus, stor som ett hus, nos som en snok, sätter jorden i kok, trampar i gräs, knäcker träd i en fräs, horn i munnen står, i södern jag går, med öron som segel, spränger ålderns regel, trampar runt, trampar ner, ligger aldrig ner, når ej dödens famn: Olifant är mitt namn, större än man tror, gammal, hög och stor. Den som mig sett när mist sitt vett: om ej ljuga han vill han vet jag finns till. Jag är själv Olifant, vad jag säger är sant. Lotta Olsson
Grå som en mus, stor som ett hus, en orm är min nos. Ni flyr nog er kos när jag kliver fram i dunder och damm. I min mun har jag spjut, mina öron står ut, i södern jag går. I tallösa år går jag runt, som ni ser, aldrig ligger jag ner, ens i döden en dag. Olifanten är jag, finns ingen slik, stor, jättelik. Vem som än såg mig, lär komma ihåg mig. Om inte man sett, så tvivlar man lätt. Men jag är olifant, och jag talar sant. |
| Kommentar |
| Det här är rimmet som Sam reciterar när hoberna och Gollum ligger gömda utanför Svarta porten och ett kompani sydröna soldater just har marscherat förbi.
Detta skall föreställa ett barnkammarrim från Sysslet, tror jag. Det är i alla fall enkelt till formen som om det vände sig till barn, med enkel och ostrikt meter och parvis rimmade rader. Språket i versen är också enkelt och naivt (och innehållet antyder att hoberna egentligen inte vet särskilt mycket om dessa djur). Någon större poesi är det ju inte, och är inte tänkt att vara det heller, så jag har inte bemödat mig om att försöka tangera versmåttet exakt. Svenskan blir gärna lite längre, har helt enkelt längre ord, och jag har låtit den bli det, så att många fler av mina rader än i originalet uppnår sex stavelser, den maximala längd som versmåttet tillåter. En liten detalj är att rad 17 och 18 inte rimmar på sista stavelsen utan på näst sista, med en obetonad stavelse efter. Detta då till skillnad från alla andra rader. Jag tycker att det där ger ett visst schvung åt dikten, så jag har bemödat mig om att få med det i min version. (Så har ju även Olsson gjort, medan Ohlmarks har struntat i det.) Senaste ändring: Bytte sista raden från "det jag säger är sant" till (Olssons variant) "och jag talar sant". Senast uppdaterad: 2022-05-13 15:03:44 |