Diktöversättning
|
Legolas sång om Havet (Bok VI, kapitel 4: Cormallens äng) Legolas' Song of the Sea (Book VI, chapter 4: The Field of Cormallen) |
|---|
|
Tolkien:
Kamelen:
Ohlmarks:
Olsson:
J. R. R. Tolkien
To the Sea, to the Sea! The white gulls are crying, The wind is blowing, and the white foam is flying. West, west away, the round sun is falling. Grey ship, grey ship, do you hear them calling. The voices of my people that have gone before me? I will leave, I will leave the woods that bore me; For our days are ending and our years failing. I will pass the wide waters lonely sailing. Long are the waves on the Last Shore falling, Sweet are the voices in the Lost Isle calling, In Eressëa, in Elvenhome that no man can discover, Where the leaves fall not: land of my people for ever! Kamelen
Till Havet, till Havet! Å, vita måsar gnyr där, vinden blåser och det vita skummet yr där. I väst, långt i väst, ser jag runda solen falla. Grå skepp, grå skepp, kan ni höra dem kalla, mitt folk som rest före, deras manande stämma? jag skall lämna, skall lämna, den skog där jag var hemma. Ty åren går till ända och tiderna är sena. Över vida vatten skall jag segla allena. Långa de vågor som mot Sista stranden svallar, ljuva de röster som från Svunna ön nu kallar. I Eressëa, i Alvhem, som ingen dödlig finner, där löven ej faller: vårt land som aldrig svinner! Åke Ohlmarks
Till havet, till havet där vita måsar gnyr, där vindarna blåser och det vita skummet yr! Mot väster, mot väster för solens gyllne bana: grå skepp, grå skepp! Hör du dem mana, röster av mitt släkte som före mig for? Jag lämnar, jag lämnar de skogar där vi bor, ty våra dar skall ända och stupa mot natten och ut vill jag segla på ändlösa vatten. Lång emot Slutets kust slår vågen från sjön och ljuvt mig ropar rösterna från den Glömda ön: i Ereséa, Alvhem, dit ingen dödlig hinner, där löven aldrig vissnar, mitt folk sin lycka finner. Lotta Olsson
Till havet, till havet! Där vita måsar ljuder och vindarna blåser och vita skummet sjuder. I väst, långt i väst, syns runda solen falla. Grå skepp, grå skepp, hör du dem kalla, mitt folk som rest före mig, dit jag ämnar fara? Jag skall fly, jag skall fly skogens trygga vara, ty våra år förklingar nu och dagen går mot natten. Ensam skall jag segla ut och korsa vida vatten. Långa är vågorna som mot Sista stranden svallar, ljuva är rösterna från Svunna ön som kallar, i Eressea, i Alvhem, fördolt för alla andra, där löven inte faller: där skall vi evigt vandra! |
| Kommentar |
| Detta är sången som Legolas brister ut i vid Cormallens äng, efter att ha berättat att han tänker flytta till Ithilien med några av sitt folk, men att Anduin flyter helt nära och bär till havet.
Jag är lite osäker på hur man skall tolka versmåttet här. Fyra betonade på varje rad, visst, och parvis rimmat förstås, men jag lyckas inte se något uppenbart mönster vad gäller antalet obetonade stavelser mellan de betonade. Så jag har förhållit mig ganska fritt och inte känt mig tvingad att vare sig strikt följa originalet rad för rad eller stöpa alla raderna i samma form. Viktigt känns bara att alla rader slutar med en troké (fallande tvåstavig versfot). På fyra sista raderna övergår versen till att ha tre betonade istället för två på andra halvraden. Jag har förstås valt att ta efter. Sista radens lilla rytmbrott, där andra halvraden har sin första betonade direkt, utan en obetonad före, har jag dock inte lyckats återskapa, vilket grämer mig en aning. Får fundera vidare ... Det allmänna tonläget är drömskt och längtande, vilket förstås är viktigt att försöka få med i översättningen. En liten detalj som kanske förstärker detta är att Tolkien ibland (inte bara här) får för sig att skriva the Sea med versal. Jag har ofta valt att ta efter, för det känns som om Tolkien vid de tillfällena vill lyfta fram Havet som något mer än bara den där stora salta pölen, som något storslaget och närmast mytologiskt, vilket ju också är vad Legolas gör här. Jag var ett tag inne på att köra med "Till Havs, till Havs" istället, som kanske är en mer "svensk" formulering, men eftersom sången är en direkt fortsättning på vad Legolas säger precis innan så fungerar inte det. En liten lustig detalj är att Legolas ju när det kommer till kritan inte "seglar allena". För enligt ett rykte som hoberna nedtecknat i Västmarks röda bok, längst bak i Appendix A, tar han faktiskt Gimli med sig! Senast uppdaterad: 2024-05-13 17:00:25 |