Ring
Kamel
 
 

Diktöversättning

Gandalfs gåta om enterna   (Bok III, kapitel 8: Vägen till Isengård)
Gandalf's Riddle of the Ents   (Book III, chapter 8: The Road to Isengard)
Tolkien:     Kamelen:     Ohlmarks:     Olsson:
J. R. R. Tolkien
Ere iron was found or tree was hewn,
When young was mountain under moon;
Ere ring was made, or wrought was woe,
It walked the forests long ago. 
Kamelen
Förrn träd blev fällt, förrn järnet fanns,
när berg stod ungt i månens glans,
förrn ring blev gjord och ofärd smidd
den gick i forna skogars vidd.  
Åke Ohlmarks
Förrn järn blev funnet och träd blev fällt,
när berget låg ungt under månens tält,
förrn ringarna smiddes i ondskans sken
det gick genom skogen för längesen. 
Lotta Olsson
Förrn järn var känt, förrn träd blev ved,
när berg stod ungt och ej nötts ned,
förrn kval och ve, förrn någon ring,
gick den i skogen fordom kring. 
Kommentar
Det här är det gåtrim som Gandalf framsäger på sitt sedvanliga kryptiska vis som svar på Théodens fråga om vilken makt som frambesvärjt de mystiska träd som plötsligt dykt upp vid Helms djup och förintat Sarumans orkarmé.

Versmåttet är som synes enkelt och rakt på sak - varje rad består av fyra jamber (tvåstaviga stigande versfötter) och raderna rimmar parvis. Det är ingen större poesi utan något av ett grötrim, och det är väl precis så det är tänkt också. Såna här gåtverser är ju mest ett trevligt sätt att paketera själva gåtan, snarare än lyrik för sin egen skull. Jämför t ex gåtorna i The Hobbit. En snygg liten detalj är dock att att Tolkien använder made om ringen och wrought om ofärden, ondskan, olyckan (ordet woe är något svåröversatt). Wrought betyder ju "smidd" och är det ord man normalt använder om att tillverka en ring, vilket på ett snyggt sätt binder ihop de två halvorna av denna rad till en helhet och visar att eländet är en konsekvens av ringmakandet. Eller så tolkar i alla fall jag det!

Jag är ganska nöjd med min version. Visst är "skogars vidd" något av ett nödrim, men inte ett alltför plågsamt sådant, tycker jag. Det är betydligt bättre än Ohlmarks sämsta rad, "månens tält"! Han har för övrigt också frångått versmåttet, vilket inte är någon stor sak i en sån här vers men ändå känns lite onödigt. Dock skulle jag ändå säga att hans tolkning är bättre än Olssons, som är styltad och oinspirerad (eller ointresserad, kanske?) nästan rakt igenom.

Senast uppdaterad: 2016-10-17 16:44:04