Ring
Kamel
 
 

Diktöversättning

Rohirrims maning till vapen   (Bok III, kapitel 6: Den gyllene hallens konung)
Call-to-Arms of the Rohirrim   (Book III, chapter 6: The King of the Golden Hall)
Tolkien:     Kamelen:     Ohlmarks:     Olsson:
J. R. R. Tolkien
Arise now, arise, Riders of Théoden!
Dire deeds awake, dark is it eastward.
Let horse be bridled, horn be sounded!
Forth Eorlingas! 
Kamelen
Res er nu, res er, ryttare Théodens!
Ödesdåd stundar, i öster är mörker.
Låt hästar betslas, hornen blåsas!
Fram, eorlingas! 
Åke Ohlmarks
Res er, res er, Théodens ryttare!
Till död! Till dåd – mot dunklet i öst!
Hästarna sadla, i hornet blås!
Fram, fram, Éorlingar! 
Lotta Olsson
Stå upp nu, stå upp, Théodens mannar!
Stora bragder kallar, i öster är mörker.
Betsla nu hästarna, låt hornet ljuda!
Eorlingar, framåt! 
Kommentar
Det här är kvädet som Théoden utbrister i för att kalla sina rohirrim till vapen, strax efter att Gandalf har väckt honom ur hypnosen Gríma Ormstunga försänkt honom i.

Detta är en allittererande vers i typiskt format: fyra betonade stavelser per rad, där första och tredje skall stavrimma med varandra och andra valfritt också får göra det, men sista betonade stavelsen uttryckligen INTE skall stavrimma med de övriga. Formatet känns igen från flera andra verser, t ex "Enternas långa lista" och "Éomers sång". I originalet allittererar andra betonade stavelsen bara på första raden (deeds på andra raden är ju inte betonat), och jag gör detsamma i min översättning. För att få till stavrimmet på första raden tvingas jag krysta till ordningsföljden lite, men jag tycker inte att det stör. Då är jag något mer misslynt med min andra rad, där jag som synes stavrimmar på "ö". Alla vokaler anses nämligen stavrimma med varandra, och det ses generellt som snyggare att använda olika vokaler, om man nu nödvändigtvis alls måste stavrimma på dylika. Men i det här fallet låter det ändå rätt bra, bättre än att nödrimma med några andra ord som inte passar lika bra i sammanhanget. Och strikt talat är det ju inte heller riktigt samma vokalljud, även om det råkar stavas med samma bokstav.
Kanske värt att notera är att jag alltså inte har översatt eorlingas. Detta förstås eftersom det är ett ord på rohirrims språk, inte på engelska. Jag vet faktiskt inte varför både Ohlmarks och Andersson/Olsson har valt att översätta det.

Och på tal om mina båda föregångare, hur är då deras tolkningar? Ja, Ohlmarks version har sina poänger, men på första raden bryter han mot versmåttet – gissningsvis just för att slippa den omkastning mellan "Théoden" och "ryttare" som jag har använt. Jag delar dock inte hans prioritering, jag tycker att versmåttet är viktigare. Olsson för sin del har totalt misslyckats, eller mer troligt inte alls försökt, med allitterationen, precis som i alla andra allittererande verser i detta verk. Fanns det verkligen ingen som kunde upplysa henne om vad allitteration är för något och hur det fungerar?

Senast uppdaterad: 2016-08-15 03:12:59