Diktöversättning
|
Boromirs gåta (Bok II, kapitel 2: Elronds rådslag) Boromir's Riddle (Book II, chapter 2: The Council of Elrond) |
|---|
|
Tolkien:
Kamelen:
Ohlmarks:
Olsson:
J. R. R. Tolkien
Seek for the Sword that was broken: In Imladris it dwells; There shall be counsels taken Stronger than Morgul-spells. There shall be shown a token That Doom is near at hand, For Isildur's Bane shall waken, And the Halfling forth shall stand. Kamelen
Söken det svärd som var brutet: Imladris dväljes det i; där finnas råden som saknas, mer starka än Morguls magi. Ett tecken skall båda om slutet, att domens dag är när, ty Isildurs bane skall vakna och halvlingens stund vara här. Åke Ohlmarks
Sök det svärd, som vart brutet! det finns på Imladris mark. Rådslags väg vi ej sakna, än Morguls trolldom mer stark. Tecken stunda mot slutet, att domen kommer med hast: Isildursbane skall vakna och halvlängdsmannen stå fast. Lotta Olsson
Sök efter svärdet som bräcktes: i Imladris står det dig bi. Råd skall överräckas, med mer makt än Morguls magi. Snart skönjer vi tecknet som väcktes, att ödestimman är snar, ty Isildurs bane skall väckas, och halvlingens ställning stå klar. |
| Kommentar |
| Detta är versen som Boromir deklamerar under Elronds rådslag: spådomen som Faramir och han fått höra i drömmen.
Versmåttet här är lite lurigt. Första raden rimmar inte med tredje utan först med femte raden. Tredje i sin tur rimmar med sjunde. Men raderna rimmar ändå nästan – broken rimmar nästan med taken osv. Frågan är hur viktigt detta är – om Tolkien gjorde det avsiktligt och hade någon särskild tanke med det, eller om det bara blev så. Jag har hur som helst inte lyckats återskapa den finessen i min version, till skillnad från Olsson. Jag vill inte återanvända hennes rimlösning, då jag tycker att det är en mycket väsentlig skillnad mellan att Isildurs bane (dvs Ringen) "skall vakna" och att den "skall väckas". Det senare förutsätter att någon väcker den, vilket ju inte är vad Tolkien säger. Det finns inte heller några bra synonymer till "vakna", vilket gör att jag tvingas till det något "nödiga" rimmet med "saknas". Men jag tycker ändå att den lösningen är betydligt bättre än att göra mer våld på innebörden, som Olsson gör. "Söken" är förstås en gammaldags böjning av verbet (imperativ i andra person plural, närmare bestämt), och även i övrigt använder jag ett gammaldags språk i den här versen. Det tycker jag att originalets högtidliga språk ger fog för. (Att den verbformen dessutom råkade vara bättre ur rytmsynpunkt är förstås ingen nackdel!) Att jag har behållit Ohlmarks "slutet" kanske också kräver lite motivering. Ordet doom behöver ju inte nödvändigtvis innebära slutet på något. Men just i det här fallet gör det faktiskt uttryckligen det! Se Tolkiens kommentar till namnet Mount Doom (finns i min namnlista här på sidan), där han gör klart att det är slutet på tredje tidsåldern som åsyftas. Senaste ändring: Rättade ett smärre fel. Om versen nu är ålderdomlig nog att använda ”söken”, då är rätta verbböjningen i plural ”finnas”, inte ”finnes”. Senast uppdaterad: 2017-04-24 23:17:13 |