Bilbos sång (Bok II, kapitel 3: Ringen vandrar söderut) Bilbo's Song (Book II, chapter 3: The Ring Goes South) |
---|
Tolkien:
Kamelen:
Ohlmarks:
Olsson:
J. R. R. Tolkien
I sit beside the fire and think of all that I have seen, of meadow-flowers and butterflies in summers that have been; Of yellow leaves and gossamer in autumns that there were, with morning mist and silver sun and wind upon my hair. I sit beside the fire and think of how the world will be when winter comes without a spring that I shall ever see. For still there are so many things that I have never seen: in every wood in every spring there is a different green. I sit beside the fire and think of people long ago, and people who will see a world that I shall never know. But all the while I sit and think of times there were before, I listen for returning feet and voices at the door. Kamelen
Vid brasans sken jag tänker på allt skönt som mött min blick, på fjärilar och blomsterprakt om somrarna som gick. På gula löv och spindelväv om hösten gångna år, med morgondis och silversol och vinden i mitt hår. Vid brasans sken jag tänker på hur världen artar sig när vintern inte längre följs av någon vår för mig. För ännu finns så mycket kvar att skåda som är skönt, och varje skog har varje vår en annan ton av grönt. Vid brasans sken jag tänker på allt folk i flydda da'r, och folk som kommer till en värld där inte jag finns kvar. Men medan så jag tänker på allt det som hände förr, jag lyssnar efter lätta steg och röster vid min dörr. Åke Ohlmarks
Vid härdens eld jag tänker på att världen är så grann, på fjärilar och blommor små i somrar som försvann. På gula löv och spindelväv i höstar år från år med morgondimma silversträv och vinden i mitt hår. Vid härdens eld min tanke går till hur sig världen ter, när vinter ej mer följs av vår, en vår mitt öga ser. Ty ännu finns i världens rund så mycket vackert kvar, och varje vår och varje lund sin egen grönska har. Vid härdens eld jag tänker på det folk som levde förr och dem som i en värld skall gå, som stängt för mig sin dörr. Men medan så jag tänker på den tid som fanns förut, jag lyssnar efter fötter små och röster vid min knut. Lotta Olsson
Vid elden går min tanke till hur mycket jag har sett, till gångna somrars ängsblommor och fjärilsfladder lätt. Till gula löv och spindelväv om hösten flydda år, med morgondis och silversol och vinden i mitt hår. Vid elden går min tanke till hur världen väl består, när vintern inte följs, för mig, av någon mera vår. Ty mycket har jag kvar att se, som väntar någonstans: varenda skog har varje vår en egen grön nyans. Vid elden går min tanke till de många före mig, och dem som kommer, och den värld som då gestaltar sig. Men alltmedan min tanke går till allt som hände förr, så lyssnar jag, i hopp om steg och röster vid min dörr. |
Kommentar |
Det här är sången som Bilbo sjunger för sig själv när han just har tagit avsked av Frodo i Rämnedal inför Brödraskapets avfärd.
Det här är vid första anblicken en lätt dikt att översätta, eftersom det bara är varannan rad som rimmar. Tolkien rimmar visserligen (åtminstone nästan) mellan rad ett och tre på ett ställe (fjärde versen, things/spring), men det tror jag bara råkade bli så. Men i gengäld är diktens rytm fullständigt strikt, utan en enda liten avvikelse. Dessutom har den ett väldigt ledigt språk, nästan helt utan de lite ansträngda (eller med lite god vilja: "poetiska") formuleringar och ordföljder som annars brukar känneteckna formbunden diktning. Vill man återge den ledigheten i sin översättning så får man ändå slita en del! Ohlmarks har som synes gripits av överambition, precis som vid några tidigare tillfällen, och infört rim även mellan rad ett och tre. Den överkursuppgiften går han i land med riktigt bra, tycker jag! Han måste krysta en liten aning här och var, men har i stort sett lyckats behålla originalets lediga språk. Då känns Olssons version faktiskt lite styltigare, trots att hon inte gjorde sig samma extra besvär. Och min egen version då? Jodå, jag är hyfsat nöjd! Jag tycker att jag lyckades spegla originalets vemodiga klang, vilket nog var det allra viktigaste. Sedan fick jag till en bra översättning av in every wood in every spring / there is a different green, som är originalets kanske bästa del. Lite förargligt är det kanske att jag inte lyckades översätta returning på näst sista raden, då det ordet får läsaren att associera till att det är just Frodos fötter den gamle Bilbo lyssnar efter. Men man kan tyvärr inte få allt här i världen! Senaste ändring: Bytte från "i varje skog syns varje vår en egen ton av grönt" till "och varje skog har varje vår en annan ton av grönt". Senast uppdaterad: 2017-06-30 17:23:22 |