En vandringssång (Bok I, kapitel 3: Tre gör sällskap) A Walking Song (Book I, chapter 3: Three is Company) |
---|
Tolkien:
Kamelen:
Ohlmarks:
Olsson:
J. R. R. Tolkien
Upon the hearth the fire is red, Beneath the roof there is a bed; But not yet weary are our feet, Still round the corner we may meet A sudden tree or standing stone That none have seen but we alone. Tree and flower and leaf and grass, Let them pass! Let them pass! Hill and water under sky, Pass them by! Pass them by! Still round the corner there may wait A new road or a secret gate, And though we pass them by today, Tomorrow we may come this way And take the hidden paths that run Towards the Moon or to the Sun. Apple, thorn, and nut and sloe, Let them go! Let them go! Sand and stone and pool and dell, Fare you well! Fare you well! Home is behind, the world ahead, And there are many paths to tread Through shadows to the edge of night, Until the stars are all alight. Then world behind and home ahead, We'll wander back to home and bed. Mist and twilight, cloud and shade, Away shall fade! Away shall fade! Fire and lamp, and meat and bread, And then to bed! And then to bed! Kamelen
På härden flammar eldens bloss, i huset står en säng till oss. Men våra fötter orkar mer, runt hörnet kanske snart vi ser en bautasten, ett skogsparti, som ingen skådat utom vi. Träd och blomma, gräs och blad, gå åstad! Gå åstad! Bäck och kulle, himmel blå, fortsätt gå! Fortsätt gå! Runt hörnet kanske väntar nåt: en hemlig stig vi aldrig gått. Och om i dag vi lämnar den i morgon går vi hit igen och tar den gömda väg som går i månens eller solens spår. Apel, törne, hassel, slån, gå ifrån! Gå ifrån! Sand och sten och göl och lid, far i frid! Far i frid! Hemmet är glömt, vi världen trår, vill följa alla fjärran spår bland skuggor bort till nattens gräns, tills himlens alla stjärnor tänds. Sen världen glöms, vi hemmet trår, mot hem och säng vår vandring går. Dis och dunkel, skugga, sky, skall undan fly! Skall undan fly! Eld och lampa, bröd och kött, och sov sen sött! Och sov sen sött! Åke Ohlmarks
På härden sprakar elden glatt i huset står vår säng i natt, men vi är inte trötta mer: runt hörnet kanske snart vi ser ett träd, en sten, som funna bli, som ingen annan sett än vi. Träd och blommor, gräs och blad - Skynda åstad! Skynda åstad! Höjd och bäck under himmel fri - Vandra förbi! Vandra förbi! Runt hörnet kanske väntar dig en nytrådd väg, en lönnlig stig, och fast i dag vi lämnar den, i morgon kommer vi igen och följer glömda vägars rand till månens eller solens land. Apel, törne, hassel, slån - Bort härifrån! Bort härifrån! Sand och däld och stenar än - Vi ses igen! Vi ses igen! Vårt hem bakom oss, framför oss all världens vägar. Stjärnors bloss snart tänds i natten klart och gott, när genom skuggorna vi nått. Bakom oss världen, framför oss vårt hem. Vänd om till halm och boss! Dimma, skymning, skugga, sky - Vi hemåt fly! Vi hemåt fly! Eld och lampa, bröd och kött och säng för vandrarn, som är trött. Lotta Olsson
På härden flammar eldens bloss, i huset står en säng till oss. Men våra fötter orkar mer, vem vet vad vi runt hörnet ser? Ett plötsligt träd, ett stenparti, som ingen sett, förutom vi. Träd och blomma, gräs och blad. Gå åstad! Gå åstad! Berg inunder himmel blå. Bara gå! Bara gå! Runt hörnet väntar något stort: en annan väg, en hemlig port. Och är i dag vår vilja svag, så återstår en morgondag, där gömda stigar för oss till båd' sol och måne, om vi vill. Äpple, törne, nöt och slån. Fall ifrån! Fall ifrån! Sand och sten och göl och lid. Far i frid! Far i frid! Vänd hemmet ryggen: världen först. Nu stillar vi vår vandringstörst, på skuggig stig till nattens gräns, tills himlens stjärnor tänds med ens. Vänd världen ryggen: hemmet först. Nu tycks oss åter sängen störst. Dis och dunkel, moln och sky. Allt ska fly! Allt ska fly! Eld och lykta, bröd och kött. Sov nu sött! Sov nu sött! |
Kommentar |
Detta är sången som Frodo, Pipping och Sam sjunger i skymningen på väg mellan Hobtuna och Bockeborgs färja, samma dag som de första gången sett en svart ryttare.
Det svåraste med att översätta den här dikten var faktiskt att värja sig från att låta sig påverkas av filmen. Där användes den här texten, skickligt anpassad och begåvat tonsatt, till sången Pipping sjunger för Denethor i Minas Tirith medan Faramir och hans män rider mot sin undergång. Men i original är det ju inte alls en så vemodig sång som de gjort den till där, så det gällde att tänka bort den scenen. Både Ohlmarks och Olsson har fullt acceptabla tolkningar, som jag har lånat friskt från i min version. Senaste ändring: Bytte tillbaka till (ungefär) min tidigare version av de fyra sista raderna i första strofen. Jag kom fram till att det där uppräkningsformatet på raderna sju och nio i varje strof är för centralt för att göra avkall på. Dessutom bytte jag från damm till göl i andra strofen. Tidigare lydelse av sista fyra i första: Träd och blomma, blad och strå, fortsätt gå! Fortsätt gå! Fjällbäck under himmel fri, gå förbi! Gå förbi! Senast uppdaterad: 2018-01-10 22:20:00 |