Diktöversättning
|
En lärovers (Bok III, kapitel 11: Palantíren) A Rhyme of Lore (Book III, chapter 11: The Palantír) |
|---|
|
Tolkien:
Kamelen:
Ohlmarks:
Olsson:
J. R. R. Tolkien
Tall ships and tall kings Three times three, What brought they from the foundered land Over the flowing sea? Seven stars and seven stones And one white tree. Kamelen
Höga kungar och höga skepp burna på böljan vred, nio inalles från sjunket land: säg, vad förde de med? Stjärnor sju och stenar sju och ett vitt träd. Åke Ohlmarks
Höga skepp och höga kungar fanns det tre gånger tre. Vad tog de med sig från sjunket land över havets våg att oss ge? Stjärnor tre och de stenar sju och det vitaste träd man kan se. Lotta Olsson
Stora kungar, stora skepp, tre gånger tre, över stormigt hav från störtat land, vad bringade väl de? Stjärnor sju och stenar sju och vita trädet, se. |
| Kommentar |
| Gandalf reciterar det här rimmet för Pipping på Skuggfaxes rygg, på väg i ilritt från Rohan till Minas Tirith. Det är en gammal minnesramsa som handlar om vad Elendil och hans söner hade med sig när de flydde till Midgård från det sjunkande Númenor.
Jag får återigen be om ursäkt. Det här är andra gången jag nedlåter mig till att använda "Stockholmsrimmet" vred/träd! (Första gången var i Galadriels sång om Eldamar.) Men det är på det stora hela de två sista raderna som gör den här dikten, så det kändes viktigt att översätta dem så ordagrant som möjligt. Och därmed måste jag rimma på "träd", och då blir det som det blir. Men det kändes som ett offer väl värt att göra. Se bara på Ohlmarks och Olsson, som verkar ha prioriterat att få med "tre gånger tre" istället, hur de tvingas krysta för att lösa sina sistarader! Och åtminstone med/träd är ju ett fullt acceptabelt rim, det är bara vred som är lite oskönt. I övrigt är denna vers kanske ingen större poesi, varken i original eller i översättning, och är heller inte avsedd att vara det. Rimmen är mer till som ett stöd för minnet. Jämför t ex med Gandalfs gåta om enterna. En sak i versmåttet jag ändå har varit noga med är att sluta varje rad med ett enstavigt betonat ord; det är därför jag har bytt ordning på kungarna och skeppen, för att inte behöva sluta raden med "kungar". Och jag har inte tagit med det där med "tre gånger tre", utan har kört direkt med nio istället. Det låter bättre så, tycker jag, när jag nu till skillnad från Tolkien (och O & O) inte behöver få till ett rim på just detta. Ohlmarks har här gjort en av sina mer berömda fadäser, då han på något märkligt vis har lyckats få det till tre stjärnor istället för sju! Olsson för sin del ser ut att ha försökt allitterera på "st". Detta är intressant, med tanke på att det inte finns någon så uttalad allitteration i originalet, och inte minst med tanke på att Olsson nästan helt har struntat i allitterationen när hon översatt dikter som faktiskt allittererar i original. Outgrundliga är Olssons vägar, får man väl konstatera. Men här blev det ändå ganska lyckat, tycker jag! Senast uppdaterad: 2017-03-27 13:48:02 |