Éomers sång (Bok V, kapitel 6: Slaget på Pelennors fält) Éomer's Song (Book V, chapter 6: The Battle of the Pelennor Fields) |
---|
Tolkien:
Kamelen:
Ohlmarks:
Olsson:
J. R. R. Tolkien
Out of doubt, out of dark to the day’s rising I came singing in the sun, sword unsheathing. To hope’s end I rode and to heart’s breaking: Now for wrath, now for ruin and a red nightfall! Kamelen
Ur missmod, ur mörker, mot morgonljuset red jag sångsäll i solen med svärdet draget tills borta var hoppet och brustet var hjärtat: Till dåd nu, till död och en dunkelröd skymning! Åke Ohlmarks
Ur natten steg jag till ljusets värld med sång under solen, med draget svärd. Jag red tills hoppet och hjärtat brast mot solnedgången och dödens gast. Lotta Olsson
Bort från tvivel, bort från mörker, till den nya dagen kom jag sjungande i sol, med svärdet draget. Jag red till hoppets slut och hjärtats kval: mot vrede och förgängelse och en djupröd skymning! |
Kommentar |
Detta är kvädet som Éomer yttrar i slaget på Pelennors fält, i ett läge när striden börjar gå emot dem och han dessutom ser en flotta med svarta segel komma uppför floden. Han tror att allt är förlorat, att det enda som återstår är att utkämpa en sista strid, ta så många fiender med sig i graven som möjligt och stupa som Rohans siste kung.
Vi har lärt oss grunderna i rohirrims versmått vid det här laget: fyra betonade stavelser på varje rad, där första och gärna även andra skall stavrimma med den tredje betonade stavelsen, medan den fjärde uttryckligen inte skall stavrimma. Sedan kan man inom de ramarna påverka klang och känsla ganska mycket genom att variera hur många obetonade stavelser man har före, mellan och efter. I just det här kvädet har Éomer valt att göra det lite svårare för sig. (Kanske känner han att han som ny kung behöver visa vad han går för; eller så vill han göra det extra minnesvärt, i och med att han tror att detta är det sista han någonsin får kväda.) Han använder sig av ett versmått som Tolkien har hämtat ur Beowulf och själv har beskrivit i sin artikel On Translating Beowulf. I korthet går det ut på att dikten har formen: BC BA BC BC Varje rads första halva har alltså formen B, som kännetecknas av att det låter lite som en fanfar: Out of doubt, out of dark -> Ta-ra-ri, ta-ra-ri To hope's end I rode -> Ta-ri, ta-ra-ri Vad det handlar om är att båda de betonade stavelserna skall föregås av minst en obetonad för att ge en stegrande effekt. Och det de stegrar sig emot är, vad gäller halvraderna av typen C, en sammanstötning, en clash. På dessa halvrader kommer nämligen de två betonade stavelserna direkt efter varandra, utan några obetonade emellan: to the day's rising -> ta-ra-ri ri-ra and to heart's breaking -> ta-ra-ri ri-ra A-halvraden däremot är lite mindre dramatisk, tillåter sig en obetonad mellan de två topparna: sword unsheathing -> ri ta-ri-ra Hårda regler är det! Det finns dock en liten ljusning - versmåttet tillåter alltså att man bara allittererar mellan första och tredje betonade stavelsen, den andra är valfri. Detta gör det aningen enklare att få ihop sin vers. Tolkien själv använde dock bara den friheten på tredje raden. Den uppmärksamme har förstås noterat att min vers inte lever upp till de här kraven. Svenskan har, som jag ofta har nämnt i de här kommentarerna, lite färre enstaviga ord än engelskan, vilket gör det svårare för oss än för Tolkien. (Och han kunde ju dessutom anpassa innehållet bäst han behagade, vilket man som översättare inte har samma frihet att göra.) Det bästa jag kunde åstadkomma som håller sig strikt till kraven är detta: Ut ur natt, ut ur tvivel till en ny morgon kom jag sångsäll under sol med svärdet draget. Till hopps ände red jag, tills håg brustit: Tid att rasa och rämna i en röd skymning! Men jag tycker att min friare version, som nöjer sig med de vanliga rohirriska reglerna utan extrakrav, blev betydligt bättre, så jag väljer att köra med den. Tredje raden är ganska lurig, eftersom man helst vill ha med båda nyckelbegreppen hope och heart. (Som jag läser detta så är det att striden tycks vara på väg att förloras som är slutet på hoppet, men att hjärtat krossas är för att Éomer här tror att Éowyn är död.) Men på svenska behagar dessa båda ord inte stavrimma! Som tur var lyckades jag undvika att byta dem mot svagare synonymer genom att istället ändra ordningen, där allitterationen görs på två andra ord. (Även om man i idealfallet helst vill stavrimma på nyckelbegreppen, i och med att metern lyfter fram dessa ord lite extra.) Riktigt lurigt blev det sedan på fjärde raden! Den är ju väldigt stark i originalet, med nyckelbegreppen wrath, ruin och red nightfall: vrede, undergång och en röd skymning. Här uttrycker ju både undergången och i synnerhet dagens ände i blodrött det faktum att Éomer här tar för givet att han och hans män kommer att förlora och dödas, att det nu bara handlar om att bita ifrån sig så gott man kan i väntan på det oundvikliga slutet. Episkt är bara förnamnet! Men på svenska stavrimmar inte dessa nyckelbegrepp, och att hitta alternativa uttryck som faktiskt gör det och har samma laddning, det är inte det lättaste. Jag har försökt med många – MÅNGA! – olika formuleringar utan att lyckas uppnå samma storslagna känsla. Men till slut var det faktiskt gamle Ohlmarks som kom till min hjälp. Inte i sin översättning av det här kvädet – varför han som annars är så duktig på att allitterera här har valt att göra om till rimmad vers är ett mysterium – utan i sin tolkning av ett tidigare rohirriskt alster, det som i min lista fått namnet "Rohirrims maning till vapen". Den rad som i original lyder Dire deeds awake, dark is it eastward har Ohlmarks översatt till "Till död! Till dåd – mot dunklet i öst!" Kanske inte optimalt i det sammanhanget, men nog så episkt. Och de listiga filmöversättarna såg potentialen och använde detta för att översätta Jackson-filmernas modifierade variant av vår problematiska rad (i filmen är det Théoden som säger det i slaget vid Helms djup): Now for wrath, now for ruin and a red dawn! Mot dåd nu, mot död, mot dagningens rodnad! Ytterligare lite modifiering av mig, så landar vi i min färdiga rad. Mycket bättre än någon av mina tidigare varianter. Tack Ohlmarks, och tack Beregond, Anders Stenström och Kristina Valinger! Senast uppdaterad: 2022-02-16 23:03:10 |