Ring
Kamel
 
 

Något som Sagan om Ringen är väldigt rikt försedd med är minnesvärda formuleringar: korta stycken och fraser som slår an strängar i läsarens inre och förmedlar en stämning eller insikt på ett koncentrerat och slagkraftigt sätt. Ofta rör det sig om citat, där någon av bokens karaktärer säger något stämningsladdat eller förmedlar lite visdom i form av ett ordspråk eller en aforism. Men det kan också vara bokens berättarröst som plötsligt blir poetisk eller djupsinnig och presterar en prosa som verkligen berör. Eftersom det är Tolkien vi pratar om har många av bokens bästa formuleringar en dragning åt det episkt storslagna eller vackert högstämda, men ibland kan det istället handla om något jordnära eller humoristiskt.

Att översätta sådana här "bevingade ord" utan att tappa bort slagkraften är en svår konst. Precis som när det gäller översättningar av namn eller dikter är det ofta omöjligt att få med alla aspekter, utan man tvingas till ett val. Men det är ju också sådana bryderier som gör översättandet så intressant! Nedan har jag lagt upp ett subjektivt urval av "bevingade ord" ur min pågående översättning av Tolkiens ringsaga, med möjlighet att jämföra med originalet och Ohlmarks och Anderssons versioner. (Notera att om det rör sig om citat kan jag tänkas klippa bort inskjuten löptext, som till exempel "sade Gandalf", eftersom det är just själva citaten jag vill lyfta fram.) Mycket nöje!



Bevingat ord ur Bok III, kapitel 5: Den vite ryttaren

[Tillbaka till listan]

Tolkien:     Kamelen:     Ohlmarks:     Andersson:
J. R. R. Tolkien
What? In riddles? No! For I was talking aloud to myself. A habit of the old: they choose the wisest person present to speak to; the long explanations needed by the young are wearying. 
Kamelen
Vad? I gåtor? Nej då! Jag talade nämligen högt för mig själv. En vana hos de gamla: de väljer att vända sig till den visaste av de närvarande. De långa förklaringar som de unga behöver är så utmattande. 
Åke Ohlmarks
Vad då? I gåtor? Nej, jag talade bara högt för mig själv. En vana hos de gamla: de väljer den visaste av de närvarande att tala till: de långa förklaringar som de unga tarvar är så tröttsamma. 
Erik Andersson
Vad då? I gåtor? Nej! Ty jag talade högt för mig själv. En vana hos de gamla: de riktar sig till den klokaste av de närvarande; de långa förklaringar som de unga kräver är tröttande. 
Kommentar
Gandalf håller inte med när Aragorn tycker att han talar i gåtor.

Senast uppdaterad: 2017-04-30 15:31:43