Ring
Kamel
 
 

Något som Sagan om Ringen är väldigt rikt försedd med är minnesvärda formuleringar: korta stycken och fraser som slår an strängar i läsarens inre och förmedlar en stämning eller insikt på ett koncentrerat och slagkraftigt sätt. Ofta rör det sig om citat, där någon av bokens karaktärer säger något stämningsladdat eller förmedlar lite visdom i form av ett ordspråk eller en aforism. Men det kan också vara bokens berättarröst som plötsligt blir poetisk eller djupsinnig och presterar en prosa som verkligen berör. Eftersom det är Tolkien vi pratar om har många av bokens bästa formuleringar en dragning åt det episkt storslagna eller vackert högstämda, men ibland kan det istället handla om något jordnära eller humoristiskt.

Att översätta sådana här "bevingade ord" utan att tappa bort slagkraften är en svår konst. Precis som när det gäller översättningar av namn eller dikter är det ofta omöjligt att få med alla aspekter, utan man tvingas till ett val. Men det är ju också sådana bryderier som gör översättandet så intressant! Nedan har jag lagt upp ett subjektivt urval av "bevingade ord" ur min pågående översättning av Tolkiens ringsaga, med möjlighet att jämföra med originalet och Ohlmarks och Anderssons versioner. (Notera att om det rör sig om citat kan jag tänkas klippa bort inskjuten löptext, som till exempel "sade Gandalf", eftersom det är just själva citaten jag vill lyfta fram.) Mycket nöje!



Bevingat ord ur Bok III, kapitel 3: Uruk-hai

[Tillbaka till listan]

Tolkien:     Kamelen:     Ohlmarks:     Andersson:
J. R. R. Tolkien
Out of the shadows the hobbits peeped, gazing back down the slope: little furtive figures that in the dim light looked like elf-children in the deeps of time peering out of the Wild Wood in wonder at their first Dawn. 
Kamelen
Hobblarna kikade fram ur skuggorna och spanade tillbaka nedför backen: små förstulna figurer som i halvdunklet minde om alvbarn i urtidens djup, som tittar fram ur Vilda skogen i förundran över sin allra första gryning. 
Åke Ohlmarks
Dolda i skuggorna spejade hoberna utåt och riktade blicken mot kullen de lämnat – små smygande figurer som i det dunkla ljuset såg ut som alvbarn vilka i tidernas morgon en gång tittat ut från Vilda skogen i förundran över världens allra första gryning. 
Erik Andersson
Hobbitarna kikade ut ur skuggorna och nedför backen: små smygande figurer som i det svaga ljuset liknade alvbarn, vilka i tidens djup kikade ut ur de vilda skogarna och förundrades över sin första soluppgång. 
Kommentar
Berättarrösten skildrar hur Munter och Pipping ser sig tillbaka efter att just ha gått in i Fangornskogen, på flykt undan orkerna.

Senast uppdaterad: 2017-04-30 15:10:03