Tolkien:
Kamelen:
Ohlmarks:
Andersson:
J. R. R. Tolkien
The wind blew, and the trumpets sang, and arrows whined; but the sun now climbing towards the South was veiled in the reeks of Mordor, and through a threatening haze it gleamed, remote, a sullen red, as if it were the ending of the day, or the end maybe of all the world of light. And out of the gathering mirk the Nazgûl came with their cold voices crying words of death; and then all hope was quenched. Kamelen
Vinden blåste, trumpeterna klang och pilarna ven; men solen som nu steg mot söder var höljd i Mordors dunster, och genom ett hotfullt dis glimmade den avlägsen och dystert röd som om det var vid dagens slut, eller kanske vid slutet på allt dagsljus i denna värld. Och ut ur det tätnande dunklet kom nazgûlerna och ropade dödens ord med sina kalla röster, och allt hopp släcktes. Åke Ohlmarks
Vinden ven, trumpeterna smattrade och pilarna började susa, men snart blev den mot söder upklättrade solen inhöljd i Mordors rökar och glimmade bara som genom ett hotfullt dis, avlägsen och mörkröd som om det varit mot dagens slut eller kanske led mot slutet av allt dagsljus i denna värld. Och ut ur det tätnande mörkret svepte nazgûlerna med sina iskalla röster och sina dödsförlamande skrin. Då var det som om allt hopp kvävdes i allas bröst. Erik Andersson
Vinden blåste, trumpeterna ljöd och pilarna ven; men solen som nu var på väg upp mot söder höljdes i dunster från Mordor, och genom ett hotfullt dis glimmade den avlägset, matt och röd som om det var dagens slut, eller kanske slutet på hela den ljusa världen. Och ut ur det tätnande dunklet kom nazgûl och skrek dödens ord med sina kalla röster; och då falnade allt hopp. |
Kommentar |
---|
Berättarrösten målar effektivt upp en undergångsstämning när Aragorns lilla armé angrips av överväldigande fiendeskaror utanför Svarta porten. Senast uppdaterad: 2024-12-03 02:56:04 |