Ring
Kamel
 
 

Något som Sagan om Ringen är väldigt rikt försedd med är minnesvärda formuleringar: korta stycken och fraser som slår an strängar i läsarens inre och förmedlar en stämning eller insikt på ett koncentrerat och slagkraftigt sätt. Ofta rör det sig om citat, där någon av bokens karaktärer säger något stämningsladdat eller förmedlar lite visdom i form av ett ordspråk eller en aforism. Men det kan också vara bokens berättarröst som plötsligt blir poetisk eller djupsinnig och presterar en prosa som verkligen berör. Eftersom det är Tolkien vi pratar om har många av bokens bästa formuleringar en dragning åt det episkt storslagna eller vackert högstämda, men ibland kan det istället handla om något jordnära eller humoristiskt.

Att översätta sådana här "bevingade ord" utan att tappa bort slagkraften är en svår konst. Precis som när det gäller översättningar av namn eller dikter är det ofta omöjligt att få med alla aspekter, utan man tvingas till ett val. Men det är ju också sådana bryderier som gör översättandet så intressant! Nedan har jag lagt upp ett subjektivt urval av "bevingade ord" ur min pågående översättning av Tolkiens ringsaga, med möjlighet att jämföra med originalet och Ohlmarks och Anderssons versioner. (Notera att om det rör sig om citat kan jag tänkas klippa bort inskjuten löptext, som till exempel "sade Gandalf", eftersom det är just själva citaten jag vill lyfta fram.) Mycket nöje!



Bevingat ord ur Bok IV, kapitel 8: Cirith Ungols trappor

[Tillbaka till listan]

Tolkien:     Kamelen:     Ohlmarks:     Andersson:
J. R. R. Tolkien
Wide flats lay on either bank, shadowy meads filled with pale white flowers. Luminous these were too, beautiful and yet horrible of shape, like the demented forms in an uneasy dream; and they gave forth a faint sickening charnel-smell; an odour of rottenness filled the air. 
Kamelen
Flack mark bredde ut sig längs båda stränderna, skuggmörka ängar fulla av bleka vita blommor. Även dessa lyste svagt, och de var vackra men likväl fasansfulla att skåda, likt de förvridna formerna i en ångestfylld dröm; och de gav ifrån sig en svag, kväljande liklukt, en odör av förruttnelse som fyllde luften. 
Åke Ohlmarks
Vida flatmarker bredde ut sig längs båda stränderna, skuggiga ängar fulla av bleka vita blommor. Även de tycktes på något vis lysa, vackra och likväl förfärliga att se på, likt de förvridna vanvettsgestalterna i en mardröm – och de utsände en svag, sjukligt sötaktig liklukt, odörer av förruttnelse och as fyllde luften. 
Erik Andersson
På ömse sidor om älven låg vida skuggmörka ängar med bleka vita blommor. De lyste också svagt; de var vackra men likväl fasaväckande, som förvrängda former i en orolig dröm; och de gav ifrån sig en lätt kväljande liklukt: luften var mättad med förruttnelse. 
Kommentar
Berättarrösten beskriver effektfullt den ohyggliga Morguldalen framför Minas Morguls portar.

Senast uppdaterad: 2021-01-27 00:35:27