Ring
Kamel
 
 

Något som Sagan om Ringen är väldigt rikt försedd med är minnesvärda formuleringar: korta stycken och fraser som slår an strängar i läsarens inre och förmedlar en stämning eller insikt på ett koncentrerat och slagkraftigt sätt. Ofta rör det sig om citat, där någon av bokens karaktärer säger något stämningsladdat eller förmedlar lite visdom i form av ett ordspråk eller en aforism. Men det kan också vara bokens berättarröst som plötsligt blir poetisk eller djupsinnig och presterar en prosa som verkligen berör. Eftersom det är Tolkien vi pratar om har många av bokens bästa formuleringar en dragning åt det episkt storslagna eller vackert högstämda, men ibland kan det istället handla om något jordnära eller humoristiskt.

Att översätta sådana här "bevingade ord" utan att tappa bort slagkraften är en svår konst. Precis som när det gäller översättningar av namn eller dikter är det ofta omöjligt att få med alla aspekter, utan man tvingas till ett val. Men det är ju också sådana bryderier som gör översättandet så intressant! Nedan har jag lagt upp ett subjektivt urval av "bevingade ord" ur min pågående översättning av Tolkiens ringsaga, med möjlighet att jämföra med originalet och Ohlmarks och Anderssons versioner. (Notera att om det rör sig om citat kan jag tänkas klippa bort inskjuten löptext, som till exempel "sade Gandalf", eftersom det är just själva citaten jag vill lyfta fram.) Mycket nöje!



Bevingat ord ur Bok IV, kapitel 2: Genom träsken

[Tillbaka till listan]

Tolkien:     Kamelen:     Ohlmarks:     Andersson:
J. R. R. Tolkien
They lie in all the pools, pale faces, deep deep under the dark water. I saw them: grim faces and evil, and noble faces and sad. Many faces proud and fair, and weeds in their silver hair. But all foul, all rotting, all dead. 
Kamelen
De ligger i alla gölarna, bleka anleten djupt, djupt nere i det mörka vattnet. Jag såg dem: grymma anleten och onda, och ädla anleten och sorgsna. Många ansikten stolta och fagra, med alger i sitt silverhår. Men alla förskämda, alla ruttnande, alla döda. 
Åke Ohlmarks
De ligger alla i gölarna, bleka ansikten, djupt djupt nere under det svarta vattnet. Jag har sett dem, vidriga ansikten, grymma och onda, och ädla ansikten också och slagna av dödens sorg. Många är stolta och fagra, med säven risslande i sitt silverhår. Men alla är de i upplösning, alla ruttna, alla döda. 
Erik Andersson
De ligger med bleka ansikten i alla gölar, djupt nere i det mörka vattnet. Jag såg dem: bistra ansikten och onda, och ädla ansikten och sorgsna. Många är stolta och vackra, och de har sjögräs i sitt silvervita hår. Men alla är skämda, ruttnande, döda. 
Kommentar
Frodo blir drömskt poetisk när han berättar om vad han sett nere i Döda träskens vatten.

Senast uppdaterad: 2019-06-27 02:37:45