Ring
Kamel
 
 

Något som Sagan om Ringen är väldigt rikt försedd med är minnesvärda formuleringar: korta stycken och fraser som slår an strängar i läsarens inre och förmedlar en stämning eller insikt på ett koncentrerat och slagkraftigt sätt. Ofta rör det sig om citat, där någon av bokens karaktärer säger något stämningsladdat eller förmedlar lite visdom i form av ett ordspråk eller en aforism. Men det kan också vara bokens berättarröst som plötsligt blir poetisk eller djupsinnig och presterar en prosa som verkligen berör. Eftersom det är Tolkien vi pratar om har många av bokens bästa formuleringar en dragning åt det episkt storslagna eller vackert högstämda, men ibland kan det istället handla om något jordnära eller humoristiskt.

Att översätta sådana här "bevingade ord" utan att tappa bort slagkraften är en svår konst. Precis som när det gäller översättningar av namn eller dikter är det ofta omöjligt att få med alla aspekter, utan man tvingas till ett val. Men det är ju också sådana bryderier som gör översättandet så intressant! Nedan har jag lagt upp ett subjektivt urval av "bevingade ord" ur min pågående översättning av Tolkiens ringsaga, med möjlighet att jämföra med originalet och Ohlmarks och Anderssons versioner. (Notera att om det rör sig om citat kan jag tänkas klippa bort inskjuten löptext, som till exempel "sade Gandalf", eftersom det är just själva citaten jag vill lyfta fram.) Mycket nöje!



Bevingat ord ur Bok III, kapitel 11: Palantíren

[Tillbaka till listan]

Tolkien:     Kamelen:     Ohlmarks:     Andersson:
J. R. R. Tolkien
As he fell slowly into sleep, Pippin had a strange feeling: he and Gandalf were still as stone, seated upon the statue of a running horse, while the world rolled away beneath his feet with a great noise of wind. 
Kamelen
Där han långsamt föll i sömn hade Pipping en underlig känsla: han och Gandalf satt som förstenade på en staty av en springande häst, medan världen rullade undan nedanför hans fötter med bruset av en mäktig vind. 
Åke Ohlmarks
Medan han långsamt föll i sömn hade Pippin en egendomlig känsla. Han tyckte att Gandalf och han själv var orörliga som sten och satt likt en sammangjuten staty på en framåtrusande häst, medan hela världen rullade åstad under djurets fötter med ett buller och brak som av en dånande storm. 
Erik Andersson
Medan Pippin sakta slumrade in fick han en egendomlig känsla: han och Gandalf satt stilla som sten ovanpå en staty föreställande en springande häst, alltmedan världen drog förbi under dess fötter med en dånande fartvind. 
Kommentar
Ringsagans tredje bok (första halvan av De två tornen) avslutas med en beskrivning av hur Pipping upplever att sitta framför Gandalf på Skuggfaxes rygg, på väg i ilfart mot Minas Tirith.

Senast uppdaterad: 2017-05-13 03:35:13