Ring
Kamel
 
 

Något som Sagan om Ringen är väldigt rikt försedd med är minnesvärda formuleringar: korta stycken och fraser som slår an strängar i läsarens inre och förmedlar en stämning eller insikt på ett koncentrerat och slagkraftigt sätt. Ofta rör det sig om citat, där någon av bokens karaktärer säger något stämningsladdat eller förmedlar lite visdom i form av ett ordspråk eller en aforism. Men det kan också vara bokens berättarröst som plötsligt blir poetisk eller djupsinnig och presterar en prosa som verkligen berör. Eftersom det är Tolkien vi pratar om har många av bokens bästa formuleringar en dragning åt det episkt storslagna eller vackert högstämda, men ibland kan det istället handla om något jordnära eller humoristiskt.

Att översätta sådana här "bevingade ord" utan att tappa bort slagkraften är en svår konst. Precis som när det gäller översättningar av namn eller dikter är det ofta omöjligt att få med alla aspekter, utan man tvingas till ett val. Men det är ju också sådana bryderier som gör översättandet så intressant! Nedan har jag lagt upp ett subjektivt urval av "bevingade ord" ur min pågående översättning av Tolkiens ringsaga, med möjlighet att jämföra med originalet och Ohlmarks och Anderssons versioner. (Notera att om det rör sig om citat kan jag tänkas klippa bort inskjuten löptext, som till exempel "sade Gandalf", eftersom det är just själva citaten jag vill lyfta fram.) Mycket nöje!



Bevingat ord ur Bok II, kapitel 1: Många möten

[Tillbaka till listan]

Tolkien:     Kamelen:     Ohlmarks:     Andersson:
J. R. R. Tolkien
They spoke no more of the small news of the Shire far away, nor of the dark shadows and perils that encompassed them, but of the fair things they had seen in the world together, of the Elves, of the stars, of trees, and the gentle fall of the bright year in the woods. 
Kamelen
Nu pratade de inte längre om de små tilldragelserna i det fjärran Sysslet, och inte heller om de mörka skuggorna och farorna som omgav dem, utan om alla de vackra ting de hade sett tillsammans ute i världen: om alverna, om stjärnorna, om träden och om skimrande löv som sakta föll i skogarna om hösten. 
Åke Ohlmarks
Nu talade de inte längre om futtiga små tilldragelser i det avlägsna Fylke, ej heller om mörka skuggor och faror som väntade, de drog sig bara till minnes alla vackra ting de sett tillsammans ute i världen – alver, sköna stjärnbilder och vackra växter, skogarnas färgskimrande lövfällning efter den klara sommaren. 
Erik Andersson
De nämnde inget mer om små ting som hänt i Fylke, inte heller något om de mörka skuggorna och farorna som omgav dem, utan talade om vackra ting som de sett tillsammans i världen, om alverna, om stjärnorna, om träden och om året som led mot sitt slut inne i skogen. 
Kommentar
Berättarrösten blir poetisk när den beskriver Bilbos och Frodos stilla samspråk en kväll i Rämnedal.

Senast uppdaterad: 2017-04-20 18:01:42