Ring
Kamel
 
 

Principer för min översättning

Måttenheter

Vilka enheter använder man lämpligen för att återge längdmått och andra mått i den svenska översättningen? Originalets yards, miles etc, eller moderna svenska meter och kilometer, eller något annat?

Tolkien har förstås i sin text använt vanliga engelska enheter: miles, yards, feet och inches. Men i den ramfiktion han har byggt upp har han redan gjort en översättning, från källdokumenten på riktig väströna till engelska, och därvid översatt även måtten för att de skall bli begripliga för hans engelska läsare. Detta talar kanske för att på samma sätt använda vanliga svenska mått i den svenska översättningen, dvs t ex kilometer, meter och centimeter. Så har Erik Andersson gjort i sin översättning. Och det är väl hur som helst att föredra framför att behålla de engelska enheterna, som i och med ramfiktionen inte har något existensberättigande i den svenska översättningen (lika lite som att låta de engelska namnen stå oöversatta), och som dessutom inte är självklart begripliga som mått för de svenska läsarna.

Men på svenska har vi ett problem som Tolkien inte hade. De engelska enheterna är visserligen i fullt bruk, och alla engelska läsare kan förväntas känna till dem, men samtidigt är enheterna också gamla historiska ord som inte alls faller ur ramen i den ålderdomliga miljö som skildras i berättelsen. De svenska enheterna däremot baseras på metersystemet, vilket är ett ganska modernt och vetenskapligt påfund. Både metersystemets blotta existens i Midgård och hur enheterna låter som ord betraktat riskerar att rycka läsaren ur stämningen. Millimeter och centimeter förutsätter till exempel de latinska rötterna milli och centi, tusendel och hundradel, vilket dels är ett lite för anakronistiskt, matematiskt sätt att systematisera måtten och dels kräver att det finns ett latin som övernationellt vetenskapsspråk att hämta dessa ord från. (Det kunde kanske i och för sig vara ett intressant tankeexperiment att måla upp en bakgrundshistoria av hur Gondors vetenskapsmän uppfann metersystemet, och att i det byta ut milli, centi och kilo mot ord på sindarin. Menegmeter istället för kilometer, hur skulle det låta?) Eller så tänker man sig bara att detta är en historia som berättas om en gammaldags värld men för fullt moderna läsare, med terminologin anpassad för åhörarna. Men faktum kvarstår att läsaren då kan ryckas ur stämningen - kanske i synnerhet om dessa moderna enheter dyker upp inuti citat. Här är ett utdrag ur Anderssons översättning (Ringens brödraskap, kapitel 2: En skugga ur det förflutna) som kanske illustrerar problemet.

»För all del«, sade Sam, som skrattade han också. »Men vad skall man säga om trädgubbarna, eller jättarna eller vad de skall kallas. Det påstås ju att en som var större än ett träd sågs bortom Nordmyra för inte så länge sedan.«

»Vem påstår det?«

»Min kusin Stig, till exempel. Han arbetar för herr Boffing i Ovankull och åker upp till Nolfjärding för att jaga. Han såg en.«

»Det säger han, ja. Din kusin Stig, han har alltid sett en massa grejer; och kanske ser han sådant som inte finns.«

»Men den här var stor som en alm och promenerade omkring - tog sju meter i ett enda kliv, på centimetern när.«

»Då var det väl sju centimeter. Och ännu troligare är att det helt enkelt var en alm.«

Alternativet till metersystemet är att istället använda äldre svenska enheter. Fördelen med det är att orden bidrar till den gammaldags stämningen istället för att förstöra den. Nackdelen är att den genomsnittlige läsaren inte vet exakt hur lång en aln eller en fjärdingsväg är och därmed riskerar att berövas information som den engelske läsaren får.

Jag har efter åtskilligt funderande bestämt mig för att använda äldre enheter. Det är viktigare att bevara stämningen i berättelsen än att vara exakt när det gäller måtten. De gamla mått som används specificeras i ett förord, och läsarna bör snabbt kunna skaffa sig en allmän känsla för ungefär hur stora de är. På de ytterst få ställen där jag bedömer att ett mer exakt mått är viktigt för läsupplevelsen kommer jag att infoga ett sådant som en fotnot.

De enheter jag använder i min översättning är dessa, som följer 1665 års plakat. Notera att en gammal svensk mil inte är exakt (men väl ungefär) lika lång som en modern dito. Notera också att svenska tum, fot och famnar inte exakt (men ungefär) motsvarar engelska dito. Jag kommer dock att räkna om allt som anges i dessa mått till svenska enheter snarare än att låtsas att de är exakt lika långa som de engelska, vilket förstås hade varit enklare. Men det hade lett till konsekvensproblem. Famnar, fot och tum är nämligen inte fristående, utan alla måtten hänger ihop. En aln är till exempel två fot, och en fjärdingsväg är 9 000 fot. Jag kan alltså inte fuska med fotlängden utan att antingen behöva definiera om även aln och fjärdingsväg eller tappa bort sambanden mellan enheterna.

1 mil 18 000 alnar = 36 000 fot = 10 688 m
1 fjärdingsväg 1/4 mil = 4 500 alnar = 9 000 fot = 2 672 m
1 famn 3 alnar = 6 fot = 1,78 m
1 aln 2 fot = 59,38 cm
1 fot 12 tum = 29,69 cm
1 tum (verktum) 24,74 mm

Ibland använder Tolkien även enheten furlong, vilket motsvarar en åttondels mile, ganska exakt tvåhundra meter. Det finns vad jag vet ingen gammal svensk enhet som är ens i närheten av att motsvara det avståndet. (Däremot kommer den gamla fornnordiska enheten "pilskott" ganska nära, men den passar tematiskt inte in bland de andra enheterna jag använder.) Jag kommer därför att översätta detta mått med hjälp av alnar, eller ibland kanske mer informellt med antal steg eller så, beroende på hur mycket exakthet som krävs från fall till fall.

Jag kan väl avsluta med att återge samma dialog som ovan men i min tappning, för att möjliggöra en direkt jämförelse mellan Anderssons och min princip för måttenheter. Notera att detta är ett av få ställen där jag faktiskt har använt mig av en fotnot för att förtydliga måttet.

”Jaja”, sade Sam och skrattade med. ”Men hur är det med dom där trädmännen då, eller jättar kan man kanske kalla dom? Dom ska visst ha sett en sån, större än ett träd, däruppe bortom Norra hedarna för inte så länge sen.”

”Vilka är dom?”

”Min kusin Halle, till exempel. Han jobbar för herr Boffing i Ovankull och ger sej upp till Nordfjärdingen för att jaga. Han såg en.”

”Säger att han såg, kanske. Den där Halle påstår sej alltid ha sett saker. Kanske att han ser sånt som inte finns.”

”Men den här var hög som en alm, och den gick omkring – och den tog elva alnar* i varje kliv, så sant som det var en tum.”

”Då kan jag ge mej den på att det inte var en tum. Det han såg var säkert helt enkelt en alm.”


* En aln = två fot = ca 59,4 cm. Elva alnar är därmed ca sex och en halv meter.



Senast uppdaterad: 2015-09-29 14:40:15